Albumaktuella Moto Boy: ”Jag skulle inte palla stå med någon nasse från Sölvesborg”

M oto Boy, eller Oskar Humlebo som han egentligen heter, är något sen till vårt möte – intervjun i P4 tog längre tid än han trodde. Han ber flera gånger om ursäkt, beställer en öl, lutar sig framåt – visst var det vi som var från Frihet? Det är mycket intervjuer nu, veckan innan albumsläpp och med en ny turné på gång. På klassiska sportfrågan ”hur känns det?” så här när det börjar dra ihop sig har Moto Boy blandade känslor.
– Dels bryr jag mig inte så mycket… men jag är mer nojig än jag brukar vara, jag brukar bry mig ännu mindre. När man väl släppt det och om folk inte gillar det, vad ska man göra? Men den här gången är det lite läskigt eftersom det är så nytt för mig, jag sjunger på svenska för första gången, säger han.

Kommande albumet heter Stökigt hjärta och språkbytet har påverkat både tematik och känslan i skapandet. Nya skivan är mer klassisk pop än tidigare album och det är som att börja från noll på något sätt, menar Moto Boy. Han liknar det vid att sladda med cykeln på en grusplan:
– Allt känns ungt, det är som när man sa ”vad snygg du är” till någon första gången – det låter helt nytt för att det är på ett annat språk!

Det som började i en enskild låtidé på svenska blev istället ett helt album, och egentligen av en slump.
– Mellan stora projekt brukar jag åka till Berlin där jag spelar in och då brukar jag bara testa och se vad som händer. Den här gången blev det väldigt bra, det ville bli en hel skiva. Jag ville testa något nytt och här lossnade det.

Han säger det avslappnat, självklart, alla vill väl testa något nytt då och då. Men har man följt Moto Boys karriär vet man att han inte är någon främling för att prova nya annorlunda saker. Som en musikalisk kameleont har han – förutom egna solokarriären – haft flera musikaliska samarbeten, spelat i band på musikalscener, haft en roll i en opera, gjort teatermusik, hyllat Bowie tillsammans med en symfoniorkester och turnerat världen runt som gitarrist – bland annat.

Gör inte du det väldigt ofta – testar något nytt?
– Jaa jävlar, säger Moto Boy och gömmer ansiktet i händerna.
– Lite dumdristig är jag faktiskt. Jag har en tendens att tänka ”det här fixar jag, inga problem” sen inser man att… det finns problem, säger han och fortsätter:
– Som när jag gjorde en barockopera, då sa jag bara ja direkt. Sen blev det så ”vänta, vad sa du att jag skulle göra sa du? En BArockopera, inte en rockopera? Hur gör jag ens det?” säger han och rycker på axlarna med ett skratt.

Han tror att det är viktigt för utvecklingen att aldrig stå still, att hela tiden testa gränserna. Ibland har arbetet nästan blivit honom övermäktigt, men det har också lärt honom nya saker.
– Ibland har jag jobbat så mycket så jag trott jag ska kollapsa, men då växer man också väldigt mycket. Det är som att gå till gymmet, om man bara gör det som man alltid gör så händer ju ingenting, säger han och flexar förklarande med armen.

Han letar inte efter det ombytliga, säger han, även om han väljer att ta chanserna när de kommer. Ofta är det förslag utifrån som har lett till de oväntade vägarna. Det är en del av charmen, och kan leda till helt oväntade utslag:
– Jag bodde i Berlin innan, och saker och ting gick ganska dåligt när jag bodde där – jag förlorade pengar, det var sprit, droger och allt möjligt. När jag kom tillbaka till Sverige var jag i ganska dåligt skick rent fysiskt, och för att sjunga barock kan man inte vara i dåligt skick. Jag insåg direkt, jäklar: jag måste jogga nästan varje dag och öva sång – så varje dag tråkövade jag skalor. När det projektet var över var jag tillbaka, då mådde jag bra igen. Hade jag inte gjort den rollen hade jag kanske inte repat mig, säger Moto Boy.
– Man trodde man skulle nå något mål och sedan var det något helt annat man uppnådde. Det tycker jag är skönhet i den här tillvaron.

Vad av allt du gjort hade du blivit mest förvånad över om någon berättat att du skulle göra för tio år sen?
– Det måste vara att jag åker runt som livegitarrist med The Cardigans. Det hade jag haft svårt att tro på för tio år sedan. Att som i våras stå på en festival i Chile framför 80 000 skrikande i publiken och spela My Favourite Game och andra superhits… Han skakar på huvudet.

Att han började spela med superbandet var ett resultat av ren slump – en kraft Moto Boy börjat tro på allt mer ju äldre han blivit. The Cardigans ordinarie gitarrist kunde inte följa med på en turné 2012, och när en av medlemmarna i bandet beklagade sig för servitrisen på Moto Boys stammisfik frågade han om de inte kunde ta och ringa han Oskar? Resten är historia. Slumpen har också gjort att han hamnat i situationer han aldrig kunnat drömma om – som när han pratade med en kunglighet om animaliska huvudbonader.
– Jag pratade med kronprinsessan Viktoria en gång, och jag kan ju inte hålla käften, jag säger massa dumma saker jämt. Jag duade henne hela tiden… Och hon sa att hon hade varit på en Lady Gaga-konsert och sa att folk kände igen henne, och jag sa – såklart – att hon kunde ju bara haft på sig en köttperuk så hade det varit lugnt? Det trodde jag inte heller, att jag skulle prata om köttperuker med kronprinsessan Viktoria.

Musiken kom tidigt in i Moto Boys liv, även om musikskolan inte var något för honom. Det var tråkigt med kornett i skolans regi. Men hans pappa var före detta proffsmusiker och det fanns alltid massa instrument i hemmet som lockade. Pappan visste också hur han skulle motivera sonen att utveckla sin musikalitet:
– ”Om du inte bara spelar ackord utan fingerspel, lite romantiskt plock, så kommer tjejerna att gilla det jättemycket” citerar Moto Boy.
– Han visste hur man skulle motivera, jag övade och övade!

Att han ville satsa på musiken visste han redan då, men det möttes inte väl av vuxenvärlden. Musik sågs som  en hobby, vad skulle han egentligen göra med sitt liv? Känslan av misstro följde med honom in i vuxenlivet.
– I mina unga tjugo så var jag väldigt ensam. Jag passade inte in. Jag tror många män – och kvinnor också, men jag kan ju identifiera mig mer med unga män – känner ett stort utanförskap. Jag kände mig bara i vägen i hela världen, ingen ville lyssna på en.

När Moto Boy hittade andra likasinnade blev det lättare. Han hittade också ett eget uttryck, en scenstil som än i dag kan (men inte behöver) innefatta läppstiftet många förknippar honom med. Det kommer ofta upp i media, rubriker i intervjuer handlar ofta om smink och mansnormer. Men det har han ingenting emot.
– Jag tycker det är kul, jag tycker om att peta på det där – jag funkar inte med normer. Det är tacksamt att prata om. Men jag är inte speciellt politisk, lägger han till.

Är du inte?
– Jag har inte den självbehärskningen som behövs för att vara politiker. När man ser politiker försöka stå där och prata artigt med Jimmie Åkesson och hans folk… Jag skulle inte palla stå där med någon nasse från Sölvesborg och artigt säga ”nu tycker jag du avviker från ämnet”. Konst funkar för mig, säger han.

På frågan om det inte är politiskt att vara med i Nina Perssons medborgarband, eller spela på queer-tillställningar i Ryssland – vilket han gjort – säger han att det är precis så han menar. Att han gärna gör politik hellre än pratar om eller företräder den. Han tar upp andra exempel, som att han helst spelar med bara tjejer på scen (”de som säger att de tjejerna inte finns är lata!”) eller hur han klär sig.
– På ett sätt är ju allt politiskt. Jag agerar gärna och visar med min egen kropp och själ så att säga. Att fajtas där men inte föra talan. Jag önskar att jag hade mer av det, men vi är ju bra på olika saker. Jag har också en tendens att klampa i klaveret när jag försöker prata om saker, så det är bättre att försöka gå på magkänsla och agera, säger han.

Tiden blir knapp, snart ska Moto Boy ta ett tåg till Västerås där han ska uppträda med symfoniorkester i en hyllning till David Bowie. Han fotas med en nyförvärvad röd gitarr (han hittade en för ett så himla bra pris på Blocket här i Stockholm) och försvinner sedan vidare med löfte om att få läsa texten innan publicering.
– Jag säger alltid så dumma saker så det är säkrast!

Moto Boy

Heter egentligen Oskar Humlebo och föddes 1980. Han slog igenom 2008 och fick ett brett genomslag för sin tolkning av 2008 års Mellovinnarbidrag Hero under finalen av tävlingen 2009. Moto Boy har sedan dess släppt fem album och flera EP:s, men också haft flera andra musikprojekt. Han har också bland annat turnerat som gitarrist med The Cardigans, skrivit egen musik för teater, varit musiker under en uppsättning av Jesus Christ Superstar och sjungit en av rollerna i en barockoperan L’Orfeo på Wermland Opera.

Den 11 oktober kommer Moto Boys nya album Stökigt hjärta, första skivan där Moto Boy sjunger på svenska. Albumet efterföljs av en Sverigeturné – här kan du läsa mer om turnédatum.