Arbetarrörelsens show måste vara för vanligt folk  

D et verkar finnas en bild av att Socialdemokraterna blivit höger. Nyligen skrev Daniel Vencu Velasquez Castro i Frihet att Socialdemokraterna “köpt VIP-biljetter till högerns show”. Han menar att vi har anammat högerns migrations-, integrations-, och rättspolitik. Vi ska ha tagit deras ord, deras analys och deras svar. Eftersom han inte exemplifierar vilken politik S driver som egentligen tillhör den högra planhalvan är det svårt att fullt ut följa resonemanget men oavsett finns det delar i den verklighetsbeskrivningen som jag vill bemöta.

Det enda begreppet som partiet tagit från konservativa är ”folkhemmet” och det gjordes för snart hundra år sedan. Bara att definiera politiska områden utifrån höger eller vänster är märkligt. Människor förväntar sig att politiken ska ta tag i de frågor de tycker är viktiga, inte att de ska bli uppläxade av politiker med moraliska pekpinnar i vad som är viktigt. De ideologiska konflikterna hittas snarare i analysen som görs och lösningarna som föreslås.

Den förändringen Socialdemokraterna gjort kring migrationspolitiken är främst en anpassning efter verkligheten. Idag ser vi skolor där i princip inga elever har svenska som modersmål, stadsdelar där en majoritet är födda utomlands, en arbetslöshet i bestående till hälften av utrikes födda. Vår integrationspolitik matchar inte vår invandringspolitik.

Det är inte finansmännen på Östermalm eller mediaeliten på Södermalm som får känna på konsekvenserna av en ohållbar migrationspolitik. De grupperna har inget emot billig arbetskraft och ett större matutbud runt hörnet. Det som känner konsekvenserna är de nyanlända vars barn får ännu svårare att lära sig svenska när ännu fler barn ska dela på de begränsade resurser närmsta skolan får. Det gör däremot de nyanlända som får ännu fler att konkurrera med om jobben. Det är de som tvingas bo allt mer trångt i stadsdelar som majoritetssamhället flytt. Att det skulle vara höger att landa i slutsatsen att migrationspolitiken inte varit långsiktigt hållbar är därför felaktig.

Socialdemokratins styrka i rättspolitiken är att till skillnad från högern inse att det ojämlika samhället är brottslighetens främsta motor. Med det sagt måste en politik från vänster också kunna se behovet av ett fungerande våldsmonopol. Ingen kan blunda för det brutaliserande våldet på gatorna där människors skjuts ihjäl i den tilltagande gängkriminalitetens spår.

Det finns frågor där Socialdemokraterna i alldeles för hög utsträckning köpt högerns världsbild. Inom de områdena Vencu Velasquez Castro nämner ser jag dock antingen inga större politiska förflyttningar eller förflyttningar som varit nödvändiga och som kan motiveras inom ramen för vår ideologi. Däremot ryckte partiet under en allt för lång tid med i högerns privatiseringsiver och övertro på marknadslösningar inom välfärden – där finns det fog för både självkritik och uppgörelse.

Politik bör ta sin utgångspunkt i att förbättra vardagen för vanligt folk och att lösa samhällsproblem, oavsett om de faller inom ramen för det bekväma eller inte. Den samhällskraft i Sverige som satt sig på första parkett till showen med detta budskap kommer vara ostoppbar. När ridån faller hoppas jag det är arbetarrörelsen som sitter där och applåderar.

Nils Dahlgren, SSU Uppland