Att bevilja NMR tillstånd under Almedalen är ett brott mot mänskliga rättigheter

I ett land där odemokratiska krafter alltmer vinner mark, där nazismen får allt starkare fotfäste och där hatet gentemot medmänniskorna får allt större utrymme i det offentliga rummet blir det svårt att avgöra huruvida provaktörerna har rätt att utnyttja sin yttrandefrihet. Yttrandefriheten är trots allt i sin renaste juridiska form objektiv. Den ska skydda alla yttrande oberoende av politisk kontext. Det är en av hörnstenen i ett rättssäkert samhälle. En mänsklig rättighet.

Yttrandefriheten är dock inte absolut. Rättigheten att uttrycka sina åsikter bär också på grundlagsfästande inskränkningar som syftar till att få bukt på odemokratiska krafter. Inskränkningar som är ämnade att hindra missbruk av yttrandefriheten. Inskränkningar utan tydlig gränslinje.

Det märktes tydligt i samband med nyheten om att den nazistiska motståndsrörelsen fick tillstånd att vistas i Visby under Almedalsveckan. Ett beslut som skakade om samhällsmedborgarna. En tillåtelse som väckte blandade känslor. Den åskådliggjorde de gränsdragningsproblem som uppstår i samband med inskränkningar i yttrandefriheten. Den visade på hur måttet för hur långt yttrandefriheten går ligger i händerna på samhällsmedborgarna och inte hos lagstiftarna.                        

Att bevilja NMR tillstånd att anhålla allmänna sammankomster i närheten av Almedalen, trots deras nazistiska rötter och kriminella och våldsamma bakgrund är att tända eld på bensin. Det är en fara för demokratin. Ett hot mot det öppna samhället. En feltolkning av yttrandefriheten.

Att bevilja NMR tillstånd att vara på plats under Almedalsveckan är att normalisera det nazistiska förhållningssättet. Det är att relativisera människovärdet genom att gömma nazismen under den juridiska mattan med motivering om att allas lika rätt till yttrandefriheten. Det är att låta inhumana värderingar få utrymme oberoende av politiskt budskap. Det är att skapa en human förhållningssätt till en grupp av människor som saknar humana värderingar. Det är att normalisera en ideologi som saknar demokratiska värderingar. Det blir då en nedbrytning i vårt politiska landskap. Ett brott mot mänskliga rättigheter.

Det gör också den grundlagsstadgade yttrandefriheten tandlös. Enligt 2 kap 21 § och 23 § i regeringsformen kan yttrandefriheten med hänsyn till bland annat de demokratiska ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och med hänsyn till riket säkerhet begränsas. Att NMR tidigare varit känt för våldsamma demonstrationer och homofobiska kampanjer är tillräckligt med juridiskt underlag för att strypa åt deras yttrandefrihet. Och att inte ta ett aktivt ställningstagande och logiskt resonera för varför nazismen inte ska få plats i ett demokratiskt samhälle är att göra yttrandefriheten orimligt långtgående. Det är att förvandla den till en rättighet som saknar realistiska gränser. En rättighet utan skyldigheter. Det är att inte markera ett avståndstagande för det som ska tas avstånd från. Det är att tillåta en nazistisk ideologi nyttja på lagstiftningens otydlighet. En yttrandefrihet utan gränser är ingen yttrandefrihet. Det är politisk mani. Ett brott mot mänskliga rättigheter.

Att NMR beviljats tillstånd att vara på plats under Almedalsveckan är ett tydligt bevis på att kampen för mänskligheten inte är vunnen. Det är ett problem som inte kan reduceras till solidaritet som endast förekommer under Almedalsveckan. Det behövs en aktiv kamp mot normalisering av nazismen. Varje dag. I grannkvarteret. På jobbet. I skolan. Under familjemiddagen. På fikat med vännerna.

De obekväma diskussionerna måste ständigt hållas och missbruk av yttrandefriheten ständigt bekämpas. I annat fall blir de dagliga brotten mot mänskligheten normaliserade. De nazistiska krafterna starkare. Och gränsen mellan yttrandefriheten och missbruk av denna rättighet diffus. Det blir då ett svek mot det öppna demokratiska samhället. Ett brott mot mänskliga rättigheter.