Att bli vuxen är ingen åldersfråga

V i befinner oss i ett nytt decennium. Under det årtionde som gått hände många saker – stora, viktiga, monumentala saker. Jag tänker främst på en sådan sak: Jag blev gammal.

I den åldersfixerade och åldringsfobiska kultur vi lever i vill jag gärna lugna er alla därute: Det är inte särskilt farligt att bli gammal. Det är faktiskt på flera sätt väldigt skönt. Man kan luta sig tillbaka och lugnt titta på stjärnorna på ett sätt man inte kunde när man var 22.

Att bli vuxen, däremot, är en helt annan sak. Att jag känner mig gammal betyder inte att jag känner mig vuxen, eller ens vet vad det ordet betyder. När jag ser mig om bland mina generationskamrater känner jag att jag inte vet hur jag ens ska börja att definiera ordet.

Som jag alltid gör när jag inte vet hur jag ska förhålla mig till något började jag leta i populärkulturen efter svar. Och jag lyckas faktiskt hitta ett.

I filmen Lars and the real girl frågar rollfiguren Lars (Ryan Gosling) sin bror Gus (Paul Schneider) hur man vet när man är vuxen. Svaret han får är följande:

”Man blir vuxen när man bestämmer sig för att göra rätt, okej. Och inte det som är rätt för dig själv, utan för alla, även när det gör ont. Man manipulerar inte andra människor, och man är inte otrogen, och man tar hand om sin familj. Och man medger när man har fel, eller man försöker i alla fall. Det låter enkelt men av någon anledning är det inte det.”

Citatet slår av någon anledning an i mig. Jag tänker att det är precis så det är.

Man blir vuxen när man väljer att göra det som är rätt även när det inte gynnar en själv, och när man tar hand om de man har omkring sig, och när man säger det som är sant även när man måste erkänna sina egna misstag.

Jag tänker också att man blir vuxen när man slutar förändra verkligheten så den ska passa in i ens egen agenda, och istället börjar se världen som den är. En värld som sällan är antingen svart eller vit, antingen god eller ond, utan fylld av gråzoner.

Man blir vuxen när man förstår att verkligheten är mer komplex än så. När man förstår att man inte kan ropa ”att skaffa barn är ingen rättighet” till barnlösa som desperat söker efter lösningar. Eller påpeka för folk att ”om din partner inte kan ta ut halva föräldraförsäkringen borde du inte skaffat barn med den personen” till de som inte delar absolut lika på föräldraledigheten.

Eftersom det inte är så verkligheten ser ut. Och eftersom det är elakt.

Man blir vuxen när man förstår att verkligheten är mer komplex än att män är män och kvinnor är kvinnor och inget annat finns utanför eller bortanför eller där emellan. Man blir vuxen när man förstår att de som bäst vet hur deras kön fungerar är personerna själva.

Man blir vuxen när man förstår att de klyschiga förmaningar man som ung avfärdade som omoderna egentligen är tidlösa sanningar. Och att man har mycket att lära av de som kom före. För sanningen är att du inte kan döma någon förrän du gått i hens skor, att du måste lära dig att välja dina strider, att sex säljer och att livet är för kort för att dricka dåligt vin.

Man blir vuxen när man inser att det inte är ens politiska fiende som är den stora faran, utan den egna sidan. Man blir vuxen när man inser att människor som ser sig själva och den egna politiska rörelsen som ”den goda sidan” är de som man måste vara mest vaksam på. Det är alltid de som till slut börjar bränna böcker och bilder (och allt vad rättssäkerhet heter) på godhetens altare.

Det är vad att vara vuxen innebär. Det låter enkelt, men av någon anledning är det inte det.

”You grow up when you decide to do right, okay. And not what’s right for you, but what’s right for everybody, even when it hurts. You don’t jerk people around, and you don’t cheat on your woman, and you take care of your family. And you admit when you’re wrong, or you try to, anyways. It sounds like it’s easy and for some reason it’s not.”

– Lars and the real girl