Opinion
Biden, good enough?
Att driva fram en valrörelse på det sättet Joe Biden har gjort, det kan skapa en unik koalition inför en valrörelse, men den bräckliga plattformen bygger också på att en inte riskerar att stöta sig med någon av de grupper som stödjer ens kandidatur, skriver Carl-Michael Palmér, medlem i SSU Stockholm.
D et är en rätt märklig känsla det här med amerikansk val, en valrörelse som väcker så mycket känslor och intresserar en hel värld. Som sätter avtryck på börsen och förändrar människors liv och syn på politik. För egen del känns det inte alls länge sen valet 2016 men redan har det gått fyra år. Dessa år kan knappast beskrivas i ord, en politisk kultur som har varit så ovärdig och ett politiskt system som har förändrats i grunden.
Denna valrörelse känns verkligen bottenlös på så många sätt men den är också en unik chans att återta någon slags värdighet i amerikansk politik. Vallöften känns rätt irrelevanta just nu när det största vallöftet för en demokratisk presidentkandidat är att rätt och slätt göra sig av med Donald Trump. Det är den största förväntan för i princip alla demokrater och helt ärligt för rätt många i världen som delar något slags progressivt ideal.
Men det är kanske just detta som är en stark grundförutsättning för Joe Biden? Att han samlar en koalition mot något för ett gemensamt mål. Det är lättare att samla människor mot ett gemensamt hot trots att det egentligen råder oenighet inom gruppen, men när hotet är avstyrt tar de egna motsättningarna vid. Det är så människan fungerar.
Det är den gruppdynamiken som nu bär fram Joe Biden i denna valrörelse. Han har aktivt stöd från socialisterna Bernie Sanders och Alexandra Ocassio Cortez å ena sidan samt stöd å andra sidan av de mest konservativa demokratiska senatorerna såsom Alabamas Doug Jones och West Virginias Joe Manchin.
"Vem väljer Biden egentligen att lyssna på? Klimataktivisterna eller miljardärerna?"
Det är den gruppdynamiken som nu bär fram Joe Biden i denna valrörelse. Han har aktivt stöd från socialisterna Bernie Sanders och Alexandra Ocassio Cortez å ena sidan samt stöd å andra sidan av de mest konservativa demokratiska senatorerna såsom Alabamas Doug Jones och West Virginias Joe Manchin.
Till höger om dessa har Biden stöd av Ohios framgångsrika guvernör John Kasich som utmanade Trump i Republikarnas primärval 2016. Till och med George W. Bushs tidigare medarbaterare har varit med och grundat en organisation som håvar in pengar för Biden-kampanjen, ”Republican voters against Trump”.
Exemplen är otaliga men det går bara att konstatera att Biden är framhävd på en plattform bestående av socialister till liberaler och konservativa. Ett helt politiskt spektrum som står bakom en kandidat i skräck för någon annan.
Det är i grunden helt unikt och en otrolig fördel i en valrörelse som många europeiska politiker bara hade kunnat drömma om. Till och med klimataktivisten Greta Thunberg gick ut på Twitter och gav sitt stöd för Joe Biden.
Hon skrev följande den 10 oktober: ”I never engage in party politics. But the upcoming US elections is above and beyond all that. From a climate perspective it’s very far from enough and many of you of course supported other candidates. But, I mean…you know…damn! Just get organized and get everyone to vote #Biden”.
Jag tycker Greta på Twitters 180 tecken sammanflätar Bidens kandidatur väl. Inte tillräcklig men tillräckligt okej. För ja visst det stämmer nog, att driva fram en valrörelse på det sättet Joe Biden har gjort, det kan skapa en unik koalition inför en valrörelse, men den bräckliga plattformen bygger också på att en inte riskerar att stöta sig med någon av de grupper som stödjer ens kandidatur.
Problemet för Biden är vad som kommer sen om man väl blir vald då han måste ta ställning. Vem väljer Biden egentligen att lyssna på? Klimataktivisterna eller miljardärerna? Bägge dessa grupper har gett sitt ekonomiska och politiska stöd. Är det Bernie Sanders man kommer att lyssna till i senaten eller är det ”drägligare” republikaner såsom Mitt Romney och Lindsey Graham som kommer att sätta dagordningen?
Det går att bli vald på ett brett mandat utan konkreta löften, men hur väljer en sedan att regera? Det kommer bli Bidens stora knäckfråga om han tillträder den 20 januari 2020. Demokraterna kan i så fall göra sig redo för en intern strid de kommande fyra åren. Vilka var det egentligen som skulle få genomslag tack vare Bidens valseger?
Det återstår att se.
Carl-Michael Palmér, medlem i SSU Stockholm