Dags att lägga om narkotikapolitiken!

N är Tage Erlander en gång i tiden började använda begreppet ”det starka samhället” åsyftades idén om att alla medborgares grundläggande behov skulle tillgodoses oavsett vilken samhällsklass medborgaren tillhörde. Starka offentliga institutioner som finansierades kollektivt skulle trygga varje enskild individs behov.  Inom denna idétradition fanns en särskild plats för de mest socialt utsatta som tyvärr verkar ha försvunnit idag.

Idag drabbar nämligen Sveriges narkotikapolitik de allra mest utsatta på ett sådant vis som går tvärt emot vad Erlanders ”starka samhälle” kämpade för. Här krävs en omläggning av Socialdemokraternas politik!

Det starka samhället bygger på både den universella och egalitära idén om att alla individer ”så väl köpmannen som arbetaren” ska ha samma rättigheter. I denna tankegång tar välfärdsstaten hand om samhällets individer från ”vaggan till graven ” och de svagaste som inte kan ta hand om sig själva ska få hjälp. För att uppnå detta krävs det dock att politiken sätter spelreglerna så att samhällets institutioner kan göra sitt yttersta för att åstadkomma det ovanstående.

Det är just precis här som Socialdemokraterna hamnat så fel. Med den idag förda narkotikapolitiken bestraffas missbrukare och betraktas som förbrytare istället för att i första hand ses för vad de verkligen är, individer som behöver vård. Att den nuvarande förda politiken är ett misslyckade ses i synnerhet när man betraktar det faktum att Sverige idag har Europas högsta narkotikadödlighet.

Det handlar inte bara om att garantera missbrukare ett värdigt liv utan även om att inse att vi faktiskt har begränsat med resurser. Samhället behöver stora investeringar på ett flertal områden, bland annat inom sjukvård, utbildning och rättsväsende.

I en sådan situation bör vi verkligen fråga oss själva om våra gemensamma resurser ska tillägnas åt att jaga missbrukare, särskilt när vi har grovt kriminella och en pandemi som lamslår vårt samhälle. Kanske passar det här att citera Gustav Möller ” varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”.

En lösning skulle vara att avkriminalisera narkotika, något som skulle få ett flertal konsekvenser. Först av allt skulle det förmodligen minska narkotikadödligheten då fler skulle våga söka vård, likt fallet gällande Portugals omläggning av sin narkotikapolitik. Vidare skulle det möjliggöra för hela rättsväsendet och särskilt polisen att fokusera mer på essentiella arbetsuppgifter, som att bekämpa gängkriminalitet.

Om vi nu återvänder till socialdemokratin och ”det starka samhället” så finns det verkligen en tradition som utmärker den – nämligen dess förmåga att förhandla och kompromissa särskilt när det råder konsensus inom ett område. Idag tycker flera ungdomspartier att avkriminalisering är rätt väg att gå. Dessa ungdomar komma vara morgondagens politiker, men situationen är akut, den behöver förändras nu.

Vi har inte råd att se varken fler människor mista livet eller värdefulla resurser slösade. Jag vill därmed uppmana SSU men även alla andra ungdomspartier att trycka på sina moderpartier. För det här är en fråga som är för viktig för att lämnas till billiga politiska poänger, onödiga polariseringar eller ideologiska övertygelser.

Frej Anderson, socialdemokrat