Därför är jag medlem i Reformisterna

J ag är ju sosse egentligen –  men partiet har gått alldeles för långt högerut. Hur många personer har man mött som sagt just detta? Man svarar att hörruduru, sluta tjura, det enda som funkar är faktiskt att engagera sig. Partiet är medlemmarna, inte bara ledningen. Sörj inte, organisera!

Och vi menar det verkligen, eller hur? Ja, alltid och helhjärtat. Men man skulle samtidigt ljuga om man sa det aldrig funnits kriser och, som det kallas, efterföljande politiska depressioner. Omsvängningen i migrationspolitiken var ett sådant tillfälle, valresultatet ett annat, Januariavtalet med sina privatiseringar och inskränkningar av arbetsrätt ett tredje. Det har i slutändan alltid stått klart att kapitulation givetvis inte duger om man vill förändra samhället. Den som flyr fältet när stormen drar in verkar ofta prioritera sin image mer än själva kampen i sig. Det är min bestämda åsikt.

Men att ta ansvar i svåra parlamentariska lägen kan inte vara det enda syftet med socialdemokratin. Vi måste både klara av att som regering styra landet med politik vi inte vill ha och som parti vakta en ideologisk integritet. Det behöver finnas en viss distans mellan regering och parti nu. Annars är risken mycket stor att vi tappar bort oss själva fullständigt i kommunikativa vurpor samtidigt som den stora gruppen arbetande människor lämnar oss för gott.

Reformisterna är en nystartad S-förening och har redan samlat flera hundra medlemmar. Föreningen vill, mitt i ett virrvarr till politiskt landskap, främja en starkare socialdemokrati. Med ett nyskrivet program för ekonomisk-politisk reform- och idéutveckling ska föreningens medlemmar kämpa för att ta partiet vänsterut. Programmet omfattar allt från kraftigt höjda pensioner och ökat bostadsbyggande till offensiv klimatomställning. Det är förslag om ett demokratiserat arbetsliv, förstatligande av apotek, post och järnvägsunderhåll, om stopp för vinster i välfärden. Reformer presenteras även för hur vi kan bekämpa geografisk ojämlikhet, alltså skillnaden mellan stad och land, såsom enhetlig kommunalskatt och förändrat utjämningssystem.

När man blivit van vid att den göttigaste biten i vallöftespåsen är en pigg familjevecka kan allt det här bli hisnande läsning. För mig var det en högst positiv känsla, men även du som ängsligt skruvar på dig och känner oro för splittring kan ta det lugnt. Det du läst är inget nytt partiprogram, för här finns definitivt inget nytt parti. Reformisterna är något av det sossigaste som finns – en förening människor mitt i partistrukturen som vill ta sig an samhällsproblemen. Vi sörjer inte, vi organiserar oss. Vi var träd som gick ihop och blev en skog.

Det finns de som nu ska klappa en på huvudet och fnissa avfärdande för att man är så djävulskt hoppfull. Jag tycker lite synd om er, cyniker vinner ju inga hjärtan. En vän till mig som inte varit aktiv på flera år skrev att Reformisterna väckt hennes sovande och uppgivna engagemang. Hon är långt ifrån ensam. Ta inte lättvindigt på detta.

Låt det inte heller stanna här. En starkare socialdemokrati åstadkoms inte med en enskild S-förening. Men jag tänker inte skämmas för att jag äntligen känner mig hoppfull! Låt oss vakna, hur vi än vill göra det. Vi är ullkoftor som skaver, vi är grus i kugghjulen, vi är friktionen som kan få orättvisornas maskineri att stanna – och byta riktning! Hänge dig!