Opinion
Därför röstade Centerpartiet och Liberalerna nej till Ulf Kristersson
I dag blev det så äntligen klart.
Nej, alltså inte klart på riktigt – vi har inte en regering än – men efter två månader hade riksdagen åtminstone sin första omröstning om statsminister, vilket krävs för att en regering ska kunna bildas.
D et var Moderaternas Ulf Kristersson man röstade om, och man röstade nej. Centerpartiet och Liberalerna valde att rösta med de rödgröna, mot en M+KD-regering.
Även om vi inte är en millimeter närmare en svensk regering så borde vi fira.
Det Centerpartiet och Liberalerna har gjort är att stå fast vid sina löften i valrörelsen om att inte ge Sverigedemokraterna inflytande över svensk politik, vilket en M+KD-regering hade krävt.
Det ser ut som att Alliansen har splittrats, även om Annie Lööf och Jan Björklund nu hoppas på att Alliansen ska kunna återbildas genom ännu ett runda sonderingsuppdrag om en möjlig regeringskonstellation (resten av oss suckar i kör).
Samtidigt verkar något nytt ha hänt. Moderaterna och Kristdemokraterna har bekänt färg, och vi kan ha fått ett nytt block i svensk politik: Ett konservativt block, där Sverigedemokraterna står längst ut.
Tycka vad man vill om Alliansen, men det var aldrig ett konservativt projekt. Det var ett liberalt projekt. Ett projekt kring näringsliv, arbetsmarknad och låga skatter.
Alliansen handlade inte om misstänksamhet eller rent hat mot invandrare och flyktingar. Det handlade inte om anti-feminism eller om järnhårda straff särskilt riktade mot förortsområden.
Det verkar också ha gått upp för Jan Björklund exakt vad Moderaternas och Kristdemokraternas SD-närmande har för konsekvenser. Han har personligen utsatts för ”formidabelt hat” av högerns svans, något som många av oss andra har drabbats av eller försökt lyfta på agendan i åratal.
Kanske kan det uppvaknandet också få Centern och Liberalerna att förstå att deras tidigare Alliansvänner närmat sig deras värsta fiender. Fascister hatar sossar och vänstern, men de hatar också liberaler.
Det betyder inte att Socialdemokrater, Vänster- eller Miljöpartister borde gå med på liberala krav om sämre rättigheter på arbetsmarknaden eller på skattesänkningar och privatiseringar som slår mot skolor, sjukvård och välfärden i stort. Men sträcker liberaler nu ut en hand, borde de rödgröna ta den. Vi måste göra allt vi kan för att tillsammans bygga en mur mot hatet.
Lotta Ilona Häyrynen är chefredaktör för Frihet.se