DEBATT: ”Öka flyktingmottagandet – men sätt ett tak”

F ör ett år sedan förutspådde jag att Socialdemokraterna skulle omstöpas till ett parti mer auktoritärt i frågor kring migration och samtidigt mer vänster i synen på ekonomisk politik. Där finns nämligen en lucka i det politiska landskapet, och kanske en öppning till att vinna tillbaka manliga LO-väljare.

Om inte annat skulle en sådan debatt föras och nu är vi här.

Ingångar i den här frågan är antagligen lika många som debattörerna.
Vissa ser till väljarströmningar och opinionslandskapet, andra ser att man hade rätt redan våren 2018 då internt tryck tvingade S att tona ned en hårdare linje när det kommer till flyktingar och tiggeri. Nu skulle man kunna få chansen att genomföra det som redan borde vara S-politik. Sedan finns de sakpolitiska ingångarna där vissa ser en målkonflikt mellan invandring och välfärd.
Några är såklart en blandning av allt ovanstående.
Från andra hållet finns dem som med oro ser glidningar i debatten och tonläget efter tio politiska år präglade av Sverigedemokraternas narrativ. Andra har gått vidare och ser helt nya ödesfrågor som S måste ha svar på – långt mycket viktigare än migrationsfrågan. Klimatfrågan är bara ett exempel.

Själv tycker jag att det är hög tid för S att ha ett samtal om migrationen och det av två skäl:
Det tillfälliga regelverket som råder i dag är dåligt och togs fram i all hast.
Systemet som rådde fram till 2015 års flyktingkris var inte bättre.

Den nuvarande debatten inom S präglas i princip bara av förslag och inriktningar lanserade av Tankesmedjan och Magasinet Tiden samt av utspel från enskilda politiker på både kommunal och nationell nivå. Särskilt många motförslag ligger inte på bordet, däremot flera diskussioner om debatten i sig och försvar av migrationspolitiken S förde före nuvarande, åtminstone på pappret tillfälliga, system.

Nu när Frihet öppnar upp sina debattsidor för migrationsfrågan vill jag därför åtminstone försöka öppna upp för politiska motförslag.  Dels för att nuvarande och tidigare system har stora brister och dels för att linjen som drivs av Tiden knappast kan vara S enda alternativ.

Hanna Gustafsson skrev under förra veckan en text som svarar på varför vi över huvud taget ska bry oss. Det handlar helt enkelt om att vara priviligerad i ett extremt ojämlikt globalt system. Att erbjuda hjälp är vår plikt – eftersom vi till skillnad från många andra är rika, fria och vid liv samtidigt.

Fick jag fritt, utan hänsyn till Januariavtal, opinionssiffror eller rädsla för ”brunsmetning”, drömma om en svensk migrationspolitik för människor i nöd skulle den svara på tre saker:

1. Den skulle utgå ifrån att människor som flyr över halva världen också ska stanna här. 

2. Den skulle vara förutsägbar för välfärdens olika instanser (migrationsverk, socialtjänst, arbets- och bostadsförmedlingar, SFI etc etc). 

3. Den skulle inte skapa en massgrav i Medelhavet. 

Permanenta uppehållstillstånd
Flyr du från en krigszon på andra sidan världen är det inte rimligt att anta annat än att man också kommer att stanna och rota sig här. Därför bör permanenta uppehållstillstånd också vara norm och rätt till familjeåterförening vara en självklarhet. Flyktingar ska tas emot av välfärdens instanser utan dröjsmål och få en stadigvarande kontakt på Migrationsverket som ska skynda på personens etablering och integration. Krav ska också ställas på deltagande i SFI och i andra utbildningar och program som har till syfte ge individen ett självständigt och tryggt liv.

För mig är ett svenskt flyktingmottagande att ge människor en plats i samhället, arbete och tillgång till välfärden. Sverige ska inte ha parallella system, och definitivt inga egna flyktingläger (om inte krig bryter ut i typ Finland).

Döden på Medelhavet
Så som asylsystemet är utformat i dag leder den till att de resursstarkaste (i regel unga män, vilket i sig är helt rationellt för familjer som vill öka sina chanser att ta sig från krigszoner genom familjeåterförening) tar sig till Europa. Eller åtminstone försöker. Samma system kräver nämligen att du ska ha tagit dig över landets gräns för att söka asyl, och inom EU ska det vara första landet du sätter din fot i (ett reportage om situationen för flyktingar på Lesbos kan du läsa här).
Det är ett system som lett till att över 15 000 personer dött på Medelhavet sedan 2014.
Ett helt Ludvika som drunknat. På fem år.

Våra internationella konventioner kan inte direkt leda till en sådan massdöd.
Asyl måste prövas och ges på flyktingläger i närområdet. Då skulle ingen heller avvisas tillbaka till ett krigsområde.
Tillstånden ska ges utifrån ett mångfaldstänk och familjer ska kunna söka tillsammans.
Människor som tas emot av Sverige ska förflyttas hit säkert.

Ett stabilt mottagandesystem
Under flyktingkrisen 2015 talades det om en ”systemkollaps”. Det hånades av många och ironiska spaltmetrar skrevs om hur man minsann kände av hur välfärdsstaten störtat samman medan man sippade på sitt vin på balkongen.
Samtidigt kom nödrop från migrationsverk, kommuner och kanske framförallt från socialsekreterare. Systemkollaps må ha varit ett uselt ord, men det som under ett tag slutade fungera var samhällets yttersta skyddsnät.

Det fanns ingen beredskap och ingen kapacitet att ta emot så många människor under så kort tid. Vad som kollapsade var bland annat socialtjänstens möjlighet att både ta hand om ensamkommande flyktingbarn och om orosanmälningar kring misshandlade barn i missbrukande miljöer.
Samtidigt fanns inga bostäder, ingen samordning och ingen idé om hur resurser skulle fördelas.

Sedan dess har Europa och Sverige dragit taggtråd kring sina gränser och dagens framhastade lagar ska ses som ett svar på ovanstående.
Det är inte ett system vi kan gå tillbaka till. Däremot kan man bygga ett hållbart mottagandesystem om man kan räkna ut hur mycket resurser det kräver och fördela därefter.

I år har Migrationsverket tagit emot 16 000 ansökningar om asyl. Alla som sökt kommer inte ha uppnått kriterierna för asyl. 2015 sökte drygt 160 000 asyl. Av dem fick 60 000 permanenta uppehållstillstånd. Rent teoretiskt skulle Sverige klara av att bygga ett mottagandesystem för 60 000 personer per år. Åtminstone skulle vi kunna ta emot fler än vi gör idag. Bara vi vet det exakta antalet personer vi förväntas ta emot och etablera.

Jag tror inte att välfärden står i motsats till invandring. Däremot tror jag att ett fungerande system måste vara förutsägbart för välfärdens olika delar.
Av det skälet, och för att alls kunna låta personer söka asyl i sina närområden, borde ett tak införas.
Så att vi vet, och så att vi kan bygga samhällsstrukturer efter det.

Sammanfattningsvis föreslår jag i den här texten både ett generösare system och ett striktare system. Färre kan ta sig hit, men för dem som kommer tas alla emot och samhället är redo på plats. Det kräver helt andra internationella överenskommelser och fördelat ansvar. Det kräver också att mycket av den praxis som finns kring asylrätten sätts under lupp. Mer resurser måste också stå till FN:s förfogande och levnadsvillkoren i flyktingläger runt om i världen måste förbättras.

Men..

Kanske tycker du att jag är helt fel ute? Kanske ser du andra problem med dagens migrationssystem eller kanske ser du helt andra svar på de tre frågor jag i den här texten försökt lösa. Svara då med en replik till redaktion@frihet.se. Du kan märka mailet med ”Replik: Lotta” så kommer Frihets debattredaktör Sanna Svanström att sköta eventuell redigering och publicering. 
Du kan också diskutera den här texten, och andra texter, med mig och andra debattörer i Frihets Facebookgrupp Frihet Opinion. 

Under oktober kommer Frihet vara en plats för migrationsdebatt inom den unga socialdemokratin.
I den kommer Frihet inte driva en egen linje. Den här texten är en samtalsstartare från vår sida. Imorgon publicerar vi en text av Conrad Palmcrantz som tvingar åtminstone mig att tänka några extra varv kring asylrättens vikt och varför den är utformad så som den är. 
Har du egna inspel i migrationsdebatten, egna erfarenheter, frustration eller lösningar nås vi på redaktion@frihet.se. 

Lotta Ilona Häyrynen är chefredaktör och ansvarig utgivare för Frihet