Opinion
Det 30-åriga klimatsveket
Utan ärlighet och ödmjukhet inför klimatfrågans enorma proportioner riskerar framtidens socialdemokratiska klimatpolitik att stanna vid just gruvdrift och teknikutveckling. Det skriver Bjarne Snis Sigtryggsson, medlem i SSU Stockholm.
I en debattartikel i Aftonbladet försöker Marlene Burwick och Hanna Westerén, socialdemokratiska ledamöter i riksdagens miljö- och jordbruksutskott, få oss att rikta bort blicken från socialdemokratins och Sveriges trettioåriga klimatsvek. De menar bland annat att arbetarrörelsen historiskt sett har klarat av att genomföra stora omställningar av samhället och att den socialdemokratiska klimatpolitiken innebär “utveckling, nya möjligheter och ökad trygghet”.
Att peka ut socialdemokratins stormaktstid som ett exempel för stora omställningar av vårt samhälle kan dock tyckas märkligt när man – om vi summerar de nitton år med S-ledd regering som vi haft sedan 1990 – faktiskt kan se vad en socialdemokratisk klimatpolitik hittills inneburit.
1990 släppte FN:s klimatpanel IPCC sin första rapport. Trots denna forskning har Sverige – som klimatforskaren Kevin Anderson flera gånger påpekat – under de efterföljande trettio åren inte nämnvärt lyckats minska sina totala utsläpp.
Efter dessa regeringars hantering av klimatkrisen måste vi tyvärr konstatera att varken socialdemokratin eller borgerligheten hittills klarat av att genomföra tillräckligt stora omställningar av samhället.
Ingvar Carlsson, Carl Bildt, Göran Persson, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven är de statsministrar som under denna tid suttit vid makten – men vi är nog många som har betydligt större förväntningar på det parti som säger sig stå upp för frihet, jämlikhet och solidaritet. Efter dessa regeringars hantering av klimatkrisen måste vi tyvärr konstatera att varken socialdemokratin eller borgerligheten hittills klarat av att genomföra tillräckligt stora omställningar av samhället.
Detta har lett till att en stor del av vår gemensamma koldioxidbudget redan har förbrukats. Därför måste vi idag agera med drastiska åtgärder som saknar historiskt motstycke. Om arbetarrörelsen och socialdemokratin faktiskt hade klarat av att genomföra så stora omställningar skulle situationen varit helt annorlunda.
Arbetarrörelsen och socialdemokratin har mycket att vara stolta över. Men utan ärlighet och ödmjukhet inför klimatfrågans enorma proportioner riskerar framtidens socialdemokratiska klimatpolitik att stanna vid just gruvdrift och teknikutveckling – alltså en politik som vi inte alls har råd med för att klara Parisavtalet.
Marlene Burwick och Hanna Westerén, som dessutom är Socialdemokraternas klimatpolitiska talesperson, vill ha ny grön teknik — jag vill ha en ny grön socialdemokrati.
Bjarne Snis Sigtryggsson, medlem SSU Stockholm