Det våras för arbetarna

D en här årstiden, alltså. Den är sin egen. Det finns lite snö på marken men luften är som i ett moln. Rå, ovarm, fuktig. Konturer suddas, horisonter försvinner i dimma. Innan vintern kommer för att stanna, som den inte gjort här i södra Dalarna än, regnar det underifrån.

Mitt i detta töcken upprätthåller människorna ett samhälle. Cyklar till skolan, kör till jobbet. Är sjuka och friska. Hackar lök, scrollar på telefonen, drömmer om semester.

Det finns arbete som behöver utföras. Och det gör människorna.

Någon kör lastbil, andra städar på vårdcentraler eller löser konflikter på skolgården. Somliga lagar benbrott, en annan skriver nyheter eller knyter barnskor. Vissa bygger hus, någon diskar, andra hjälper äldre att duscha.

Var och en skapar ett värde för det gemensamma. Om folk slutade sälja sitt arbete skulle ingenting fungera.

Trots att det här är en av de mest uppenbara grundpelarna för hela vårt sätt att leva, så verkar det inte påverka debatten. Det är kanske så pass självklart att ingen funderar över det längre.

Men förvridet är det, att respekten för arbetande människor har försvunnit så till den milda grad att nästan ingen reagerar på att mer än 40 personer dött på sina jobb innan året ens är slut. Eller att det beslutas om höjd pensionsålder samtidigt som Kommunals medlemmar i snitt är utslitna vid 63 år. Eller att högerpolitiker fortsätter med sin fullkomligt förnedrande retorik om så kallade bidragstagare.

Varje skada som åsamkas av ens jobb är en katastrof. Men så säger vi sällan. Istället verkar den gängse uppfattningen vara att det är något naturligt. Hur många förmögna människor dör i förtid av sin sysselsättning?

Arbetande människor målas därtill ut som bortskämda (se bilden nedan) eller parasiter. De kräver tydligen för hög lön, eller så borde de hålla käft med sin kritik om att skatten sänks för de med högst inkomster.

I moderathärjade Region Stockholm sägs det att 600 sparkade anställda inte kommer göra någon skillnad. Som om dessa människors arbete är onödigt.

I byggbranschen avskedar företag sina anställda, för att sedan ta in arbetskraft från andra länder. Betalar dem oskäliga löner. Låter dem falla mot marken från höga höjder för att arbetsmiljön inte är prioriterad. Sen säger man till dem att facket är deras fiender. När de skadas skickas de hem och ingen hör från dem igen.

Dessa skymfer rör samtliga löntagare i Sverige. När respekten för folks arbete smutsas ner kan man göra hur stora inskränkningar som helst.

Man kan sänka skatterna för de med högst inkomster och få det att låta som att det vore viktigt för flertalet. Man kan föreslå att vården inte längre ska vara till för alla, utan något som de med pengar kan betala för själva. Man kan kasta ut dina vänner och släktingar i fattigdom, som sopor, när de blir utbrända eller utslitna av arbetet.

Moderaterna vill ju, i detta nu, införa en extra karensdag, sänka taket i sjukförsäkringen och återinföra den bortre tidsgränsen. Detta för att kunna sänka skatterna.

Ingenting i det samhälle som byggts upp kan tas för givet.

Löntagarkollektivet är ett och samma, även om det rymmer stora skillnader när det kommer till inkomst. Men oavsett om man är undersköterska, betongare eller läkare säljer man sitt arbete för att kunna försörja sig. Man har gemensamma intressen i det mesta som rör arbetsvillkor och välfärd. Det extrema fåtal som enbart tjänar pengar på att äga kapital är de tärande i vårt samhälle. Deras främsta intresse är att suga vinst ur övriga så mycket de kan.

Den konflikt som finns dessa grupper emellan är känd sedan länge, men behöver helt uppenbart återuppstå. De tärande har en majoritet i riksdagen bakom sig, det har inte alla arbetande människor. Men vi har provat den här låtsasfrihetliga samhällsideologin ett tag nu. Med privatiseringar, skattesänkningar, avregleringar. Var din egen lyckas smed, men inga verktyg eller material finns för dig som föddes av fel mamma.

Den här årstiden är sin egen. Konturerna suddas och horisonten göms i dimma. Men snart kommer vintern. Vi kryper närmre varandra för värme. Och allt som rör sig syns tydligare när det är snö. Sedan vaknar våren. Precis som växtligheten kommer löntagarna till slut resa sig.