Opinion
Digerdöd och artdöd – när kapitalet styr klimatet
Hur hamnade vi mitt i en brinnande klimatkris? Frihets Nils Forsén undersöker klimatfrågan i en artikelserie på tre delar. Första delen handlar om vägen fram till kaoset. Hur kolet och kapitalisten fann varandra, och vilka konsekvenser vi får leva med på grund av det.
O m tjugo år kan digerdöden vara tillbaka. Ja – den digerdöden. På grund av den globala uppvärmningen tinar nämligen permafrosten, och där ligger lik och kadaver begravda – tillsammans med en hel del gamla bakterier och virus. Den pestsmitta som tog död på en tredjedel av Europas befolkning under medeltiden kan åter vakna till liv under 2040-talet.
Det här är en av framtidsprognoserna i journalisten Jonathan Jeppssons nyutkomna bok Åtta steg mot avgrunden. Genom att ta ett samlat grepp om klimatforskningen redogör Jeppsson för hur mänsklighetens framtid troligen ser ut. På 2070-talet lär stora delar av Kina blivit så upphettat att mänskliga hjärtan inte står pall. På 2080-talet kommer New York drabbas av återkommande superstormar. Sjukdomar som digerdöden är bara tjugo-trettio år bort, och så vidare.
Men den som inte vill bry sig om andra delar av världen, eller saker som inträffar om ett antal decennier, kan gott nöja sig med att betrakta dagens Sverige. Våra sjöar blir i skrivande stund allt brunare, som en följd av klimatförändringar. Vattenverkens kapacitet att rena det bruna vattnet är bristfällig – det gör att vattenbrist har blivit ett vanligare problem i många svenska län. Det är ett av de skeenden som journalisten Erika Bjerström beskriver i boken Klimatkrisens Sverige, som studerar hur uppvärmningen i detta nu förändrar den svenska miljön.
Hur hamnade vi här? Mitt i en brinnande klimatkris, vars konsekvenser bara ökar i omfång och styrka?
Allt började i England. Det vet alla som någon gång fått höra berättelsen om den industriella revolutionen. Uppfinnaren James Watts koldrivna ångmaskin möjliggjorde från slutet av 1700-talet en växande produktion – mekanisering, stordrift, ångfartyg, ånglok och så vidare.
Detta möjliggjordes tack vare en mackapär där vattenånga fick ett hjul att snurra. Men det stora genombrottet kom när man började elda med kol, vilket visade sig vara ett mycket mer effektivt bränsle än till exempel ved.
”Fossilsamhällets historia är en historia om kapitalism”
Andreas Malm är humanekolog och har skrivit boken Fossil capital. Där redogör han för hur brittiska 1800-talskapitalister i bomullsindustrin bytte vattenkraft mot kolkraft. Varför gjorde de det? Inte var det för att energikällan i sig var billigare – kolkraften kostade till och med mer än vattenkraften gjorde. Ändå valde de kolet.
Det fossila bränslet var nämligen bättre anpassat till kapitalistiska förhållanden. Kolet var rörligt i tid och rum. Det gick att frakta och kunde därför användas var som helst. En vattendriven fabrik behövde placeras vid ett vattendrag, medan en ångmaskin kunde placeras där den billigaste arbetskraften fanns.
Kolkraften var inte heller beroende av väder, vind eller årstidernas rytm. Det fossila bränslet kunde anpassas helt efter fabrikens energibehov och tickande klocka. Fossilbränslen frigjorde det ekonomiska systemet från det ekologiska systemet, skiljde pengarna från naturresurserna.
”Handkvarnen ger ett samhälle med feodalherrar, ångkvarnen ett med industrikapitalister” skrev Karl Marx i Filosofins elände. Tekniska och ekonomiska omvälvningar hänger ihop. Fossilsamhällets historia är en historia om kapitalism.
Den urgamla marknadens princip är enkel: varor byts mot pengar, som byts mot andra varor. Kapitalismens princip är omvänd: pengar byts mot varor som byts mot mera pengar. De enskilda kapitalisterna är alltså hela tiden ute efter att öka mängden pengar – eller som det heter med ett annat ord: kapitalackumulation.
Varianter av ångmaskinen har funnits sedan Romarriket. Kapitalistiska marknader har existerat sedan medeltiden. Men när kolet, ångmaskinen och kapitalisten väl hade funnit varandra tog saker och ting verkligen fart. Först då blev kapitalismen världsdominerande. Det är fossilsamhällets ursprung och grunden till att alla dessa växthusgaser släpps ut i atmosfären. Utsläpp som nu lägger sig som ett täcke över planeten. Solens strålar träffar jord- och havsytorna. I och med det allt tjockare täcket av växthusgaser tar sig värmen inte ut ur atmosfären – och jorden blir varmare.
"Oljan får hela världsekonomin att rulla"
Den industriella revolutionen är dock inte en. Den brukar delas upp i flera industriella revolutioner – olika tekniska språng. Ångmaskinen står symbol för den första. Under andra industriella revolutionen, mot 1800-talets slut, blev elektriciteten och förbränningsmotorn de stora innovationerna.
Den elektriska glödlampan spreds över världen och konkurrerade därmed ut fotogenlampan, som drevs av olja. I boken Gratislunchen beskriver journalisten Therese Uddenfeldt hur detta var en av drivkrafterna bakom att hitta nya användningsområden för fossil olja. Förbränningsmotorn visade sig snart drivas mycket effektivt av detta bränsle. På den vägen är det – sedan dess har hela vår ekonomi blivit mycket väloljad.
Uddenfeldts bok, som handlar om just oljan och när den tar slut, går igenom hur energin från fossil olja revolutionerade världen. Med dess intåg ”framstod ångmaskinen som en otymplig koloss”. Oljan var ett ännu mycket mer effektivt och rörligt bränsle. Och den får än idag hela världsekonomin att rulla. I allt från bensin till skjortknappar används raffinerad råolja, som på ett eller annat sätt pumpats upp ur jorden.
Ekonomins fossilberoende är gravt. Tidpunkten för peak oil – när oljereserverna börjar sina – har förutspåtts gång på gång. En dag kommer den, men länge har oljebolagen lyckats skjuta det datumet på framtiden. Sedan millennieskiftet har USA:s oljeutvinning ökat drastiskt. Genom ny teknik – så kallad fracking – lyckas man borra upp även svåråtkomliga oljeresurser ur bergmassan.
Kolutvinningen gör också nya landvinningar. Efter coronakrisen kommer världens ekonomier behöva en energiinjektion, och i Kina ska därför nytt bränsle hämtas genom den snabbaste utbyggnaden av kolkraft på flera år.
Kapitalackumulationen tuffar vidare.
Om vi ser framåt mot 2050-talet, decenniet efter att digerdöden kanske är tillbaka, blir det förmodligen inte heller ett roligt decennium. År 2050 ”når vi en ny, ofattbar milstolpe – då kommer det att finnas lika mycket plast som fisk i världens oceaner”, skriver Jeppsson i Åtta steg mot avgrunden.
Andra saker som lär vänta oss på 50-talet:
En väldig massa fler bränder – vilka dessutom eldar på den globala uppvärmningen ytterligare. Stora bränder innebär utsläpp av koldioxid. I en värld med extremväder lyckas inte skogarna återhämta sig tillräckligt för att binda tillbaka koldioxiden. Dessutom kommer det ökade antalet sotpartiklar falla över glaciärer, som därmed smälter ännu snabbare. Det är bara ett exempel på de olika självförstärkande mekanismer som ekosystemet kickar igång – uppvärmning leder till uppvärmning som leder till mer uppvärmning.
Brist på både vatten och mat. Grundvattnet sinar på grund av överanvändning och klimatförändringar. Saken blir inte bättre av att fler och fler människor i världen ökar sin köttkonsumtion, till exempel i Asien. Köttproduktion kräver mycket vatten. Dessutom kommer grödorna bli färre – och sämre – av ett varmare klimat.
Klimatflyktingar – i massor. De stigande havsnivåerna kommer tvinga människor bort från städer och byar. Bangladesh är ett av de allra mest utsatta länderna. På 50-talet spås 17 procent av landets yta vara slukat av havet. 20 miljoner människor behöver då fly från sina hem.
Värmen kommer dessutom ta död på humlorna och bina. Utan deras pollinering kommer det ske en massdöd av plantor.
Vi lever i grevens tid. Men klimatrörelsen kom med dålig tajming, som Naomi Klein hävdar i sitt stora klimatpolitiska epos Det här förändrar allt. Klimathotets allvar fick internationell genomslagskraft under 80- och 90-talen. Då hölls de första internationella klimatkonferenserna och FN:s klimatpanel IPCC startades 1988. Kyotoprotokollet, första gången de deltagande länderna kom överens om bindande utsläppsminskningar, slöts 1997.
De internationella klimatavtalen formuleras samtidigt som en rad stora handelsavtal. Den process som beskrivs som globalisering och nyliberalism tar fart under denna tid. Med USA i spetsen skulle det resten av världen inlemmas i västerlandets nya ekonomiska doktrin: avregleringar, offentliga nedskärningar och frihandel. Världshandelsorganisationen, WTO, grundades 1995.
Dessa parallella processer – de internationella klimatambitionerna och den nyliberala ekonomiska imperialismen – gick stick i stäv med varandra. Klimateffekterna av ökade transporter, eller att privata företag kunde stämma stater om lagstiftningen försvårade ekonomiska vinster, är exempel på sådant som inte togs med i beräkningen när dessa processer skulle samexistera.
”Ekonomin styrs inte av permafrostens tinande tillvaro”
Resultatet av den nyliberala eran blev katastrofal på många sätt. En konsekvens är att utsläppen av växthusgaser har ökat kraftigt. Den möjliggjorde dessutom att rika länder kunde låtsas som att de minskade sina utsläpp: den smutsiga produktionen av den rika världens konsumtionsvaror flyttades ju till andra länder.
Precis under den tid som politiken borde ha tagit ett hårt grepp om ekonomin för att styra den i hållbar riktning och lägga ner hela fossilindustrin, retirerade istället politiken och staten. Kapitalet och marknadskrafterna fick ökad makt och friare spelrum. Nu lever vi med konsekvenserna.
Men kapitalismen är ingen skurk. Den är ett ekonomiskt system med sin egen logik. En logik som varken styrs av permafrostens tinande tillvaro eller någon demokratisk folkvilja. Den tar inte hänsyn till varken det sociala eller ekologiska livet. Den hushåller inte med resurser.
Den ackumulerar kapital.
Kapitalägare exploaterar arbetande människor och naturens resurser för att pengar ska bytas mot varor som ska inbringa mera pengar. Den som inte gör profit går under av den ekonomiska konkurrensen. Fossila bränslen är en möjlighet till profit. Om du äger den möjligheten, kommer du inte låta den ligga kvar i marken.
Därför värms jorden upp.
Som följd av denna uppvärmning kan digerdöden komma tillbaka om tjugo år.
Så för guds skull: kom ihåg att tvätta händerna även efter corona.