Din julgran är inte fin nog
Julen närmar sig med stormsteg och på torgen säljs julgranar under parollen “skippa fulgranen i år”. Vad menas med det? Och vem bestämmer vad som är fint och fult när vi julpyntar?
M
juka snöflingor faller över Stockholm. Det är den tredje advent och doften av nybakade saffransbullar sprider sig över gator och torg. I ett hörn på Odengatan har det bildats en skog.
Där står granförsäljaren Leo och hjälper storstadspar att välja ut den finaste granen. Men smakar det så kostar det.
– Rödgranen är väl en klassiker, men den finaste granen vi säljer är Kungsgranen, säger Leo och pekar på en tät och fyllig gran som kostar runt 900 kronor och uppåt.
– Visst de är dyra, men våra kunder föredrar en riktig gran som doftar barr och ger julkänsla framför en billig plastgran som inte känns så äkta.
Är det alltså doften och materialet som avgör om en gran är fin eller ful? Och varför är “riktiga” granar så eftertraktade? Kanske finns svaret i historieböckerna.
Den moderna julgranen har sitt ursprung i 1600-talets Sydtyskland och var länge en borgerlig statusmarkör . Under 1700-talets stormaktstid spreds julgranstraditionen vidare genom tyska adelsmän som introducerade granen för den europeiska överklassen . Enligt etnologen Jonas Engman dröjde det ända fram till 1930-talet innan granen började hitta nedåt i klasstegen och krypa in i svenska arbetarhem.
Engman menar att det kan finnas flera förklaringar till granens fortsatt höga status och lyfter bland annat fram den svenska medvetenhet och vurmandet för miljön som en tänkbar förklaring.
– Sverige är ett modernitets-land och vi är generellt snabba med att fånga upp nyheter och trender. Vi vill gärna ligga steget före när det gäller teknik, mode och nya matinfluenser. Just nu ser vi bland annat en en längtan tillbaka till bondesamhället och en slags ”Emil i Lönneberga-värld”, där många nationalromantiska ideal återvänt och blivit populära, säger Jonas Engman.
Som exempel pekar han på det populära inredningsprogrammet, “Jul med Ernst”, där tittarna får följa med till en idyllisk Patriciervilla (bostadshus som förr tillhörde samhällets övre skikt) och lära sig allt om hur man skapar en naturnära jul. Under två avsnitt knyter Ernst julkransar, tillverkar egna adventsstjärnor, lagar närodlad mat och kokar gammaldags knäck.
– I grunden handlar det om nostalgi men på ett djupare plan kan det också var ett sätt att befästa sociala markörer och rita upp riktlinjer för vad som är god smak. Inredningsprofiler som Ernst vänder sig till en medveten målgrupp med god inkomst som har råd att upprätthålla och uppdatera sin julinredning, vilket gör att hans estetik och stiltips blir exklusiv och inte når alla samhällsgrupper. På så sätt kan det uppstå sociala skillnader i vad som anses fult och fint när vi inreder vår hem.
Men är det verkligen mer hållbart att hugga ner granar och tillverka kransar på bekostnad av skogens resurser?
– Nej, kanske inte om man resonerar ur ett logiskt perspektiv, men den rådande naturnära-trenden är inte alltid logisk och jag tror att det är få som skulle vilja återvända till bondesamhällets Fattigsverige. Mycket av våra konsumtionsmönster handlar om att visa vilka vi är och att vi ligger i framkant när det gäller rådande ideal och trender i samhället, avslutar Engman.
Med en budget på över 30000 kronor ville husägarna försäkra sig om en exklusiv och mer autentisk julinredning.
Lina Önnerud frilansar som Visual Merchandiser och har bland annat varit med och juldekorerat varuhuset NK . I år har hon även fått uppdraget att jul-styla en större bostad belägen i ett mer välbärgat område i Stockholm. Med en budget på över 30000 kronor ville husägarna försäkra sig om en exklusiv och mer autentisk julinredning.
– Vi gick efter ett “Jul med Ernst”-tema och satsade på en mer hållbar och lantlig inredning , vilket känns väldigt rätt i tiden. Så det blev många olika skapelser av mossa, träfigurer, korgar, stora kransar, och levande ljus. Tanken var att fånga en hemmagjord och genuin julstämning, säger Lina Önnerud.
Men var inte Ernst Kirchsteiger tanke att man skulle knyta kransen själv?
Enligt Lina Önnerud, blir det allt vanligare för privatpersoner att anställa home-stylister inför alla högtider och festtillfällen, något hon tror bottnar i både tidsbrist och en inredningshets.
– Jag tror att det handlar om att många inte har tiden att sitta och pyssla och kanske saknar “rätt känsla” men ändå vill ha ett Instagramvänligt hem, vilket en home-stylist kan erbjuda . Dessutom tror jag det blivit lite status att kunna säga till sina grannar att man har en egen personlig inredare i stallet. Det visar på att man värdesätter stil och design, Önnerud.
På vägen hem från Odengatan lyser design-butikernas skyltfönster upp av återvunna galgar, klädda i barr och ljusslingor. Är det här det senaste adventsmodet? Är den lysande galgen också ett resultat av hållbarhetsmodet och var tog metallstjärnorna i koppar och guld vägen?
"När jag går förbi fönster med såna där klassiska Betlehemsstjärnor i koppar och guld, så tänker jag på kommunhus och statliga inrättningar."
Grafikern och modestylisten Michaela Ericsson svarar så här:
– Jag tror att det finns en större skepsis idag när det gäller kommersiell och massproducerat julpynt. Parallellt med hantverkstrenden kan vi se en trend präglad av miljötänk, där man hittar alternativ till den äkta granen, som exempelvis grankvistar i vas eller återanvända galgar.
Michaela Ericsson växte själv upp i vad hon kallar för en klassisk jul med gardiner och dukar i rödgröna toner, snösprayade fönster, vanliga el-ljusstakar och dekorerade apelsiner hängandes i fönstret. Idag har hon satsat på ett mer avskalat julpynt med en återanvändbar adventsstjärna från Designtorget.
Vidare menar Michaela Ericsson att havet av inredningsbloggar, Pinterest-sidor och Instragramkonton höjt medvetenheten kring design och gjort att viss traditionell julpynt kanske fallit i status.
– När jag går förbi fönster med såna där klassiska Betlehemsstjärnor i koppar och guld, så tänker jag på kommunhus och statliga inrättningar. De känns som en del av en svunnen tid och inte lika personliga längre. Idag tror jag att många skrollar igenom olika inredningssidor för att försöka hitta sin egen stil och personliga uttryck när de julpyntar hemma, menar Michaela Ericsson.
Snöflingorna har blivit fler och stan har nu förvandlats till ett magiskt vinterland. På vägen hem till de södra ytterförorterna blir det ett besök på Myrornas. Där dyker de upp, en efter en: bärprydda elljusstakar och guldiga metallstjärnor, allt för tjugo kronor styck. Betlehemsstjärnan får hänga med hem.
Vem vet, om några decennier byts kanske den idylliska Patriciervillan mot en vanlig lägenhet i Skärholmen. Där guldiga adventsstjärnor och vanliga el-ljustakar pekar vägen för den goda smaken.
Klart är att vårt julpynt är föränderlig och att den säger mer om våra hem än vad vi tror.