”Eka över hela staden” ger varje låt ett eget universum

M itt i Uppsala, i en till bredden fylld lokal, möttes inför premiären av ”Eka över hela staden” unga, gamla, fina och fula. Där, i ett sorl, fanns både såna jag verkligen kände igen mig i, och såna jag verkligen aldrig tror jag kommer komma att likna. Sorlet dämpades långsamt, för att sedan brytas av öronorgasm efter öronorgasm.

En teaterkonsert är som en berättelse, utan talad dialog. Ändå rymmer ”Eka över hela staden” en och annan tal-i-fierad sångtext – och många fler berättelser än bara en. Bland sprakande pastellfärgade kulisser som förkroppsligar de ofta direkta analogierna i texterna och bland koreografi som följer alla känslor mästerligt, under en fallande himmel av ballonger och ett regn av röda rosor – där sitter kulturtanter och utflugna småstadsbor och gapar stort till en berättelse vars röda tråd bara har en beståndsdel: varje låt är Maggios.

Och det känns som att Veronica Maggio lyckats sätta ord på ett helt tonårsliv. När jag bestämde mig för att dra på en teaterkonsert till bredden fylld av hennes melodier och texter visste jag att kvällen bara kunde bli bra eller bättre – trots att jag behövde göra en snabbgoogling på teaterkonsert innan jag drog till Uppsala.

Det häftiga, enligt mig, med Veronica Maggios musik, är det direkta tilltalet. Det känns. I magen.

Ängsligt, ungdomligt, försiktigt, oförsiktigt. Nästan som en storasyster som ska ta och berätta hur livet ju egentligen är. Ibland som en älskare som vädjar till någon idiot att sluta dalta.

Här lyckas regissören väl med att både göra varje låt rättvisa, men också genom att i tolkningen, i tonläget, i musikgenren och i bildsättningen i form av koreografi och scenografi göra något mer med varje berättelse. Jag känner att jag sett något nytt, att jag förstått något mer med sångerna.

Har 75 minuter någonsin varit så direkta, indirekta och trollbindande? Eka över hela staden får en att skratta – och sen gråta. Du känner dig sårbar. Du känner dig som kungen av världen. Ena stunden minns du tillbaka på något hjärtekross eller någon annan tonårsepisod, varpå du plötsligt blickar framåt mot något som inte varit, utan mot något som kan bli. Eller, för att låna Maggios ord:

Vi finns bara någonstans mellan dröm och verklighet.

Eka över hela staden är ett samarbete mellan Uppsala stadsteater och Uppsala Dansakademi. Föreställningen hade premiär på Uppsala stadsteater 27 april och spelas fram till och med den 11 maj.