Farfar hade rätt: vissa önskningar bör förbli önskningar

F arfar min hade aldrig ett vidare lyxigt liv att leva. Han var en typisk arbetarherre som i första hand såg till att det fanns mat på bordet. Han svetsade tåg – ett jobb som även min far tog efter. Genom en släktanekdot har jag hört att farfar gick i taket när pappas lön gick om hans.
Överlag minns jag honom som den skämtsamme typen. Gärna med en kamera i högsta hugg när han inte tog en rökpaus. Han brukade säga att vissa önskningar bör förbli önskningar – för de är inte lika roliga när man väl fått dem.

Efter valet tog det på riksplanet lång tid att få till islossningar i blockpolitiken. Det problemet tog man lättare itu med på regional och lokal nivå. Här i Örnsköldsvik fortsätter arbetet i mångt och mycket som tidigare, medan andra kommuner fick bilda nya blodspakter för att styras.
I Stockholm fick Alliansen Plus kvickt minus av hela mediesverige när de misslyckades med att ploga gångvägarna lika bra som cykelvägarna. Göteborgspolitiken hade kunnat diktas av George RR Martin. Hörbys homogent bruna styre lockar lika lite som kaffegulnade tänder smickrar.

Värst av alla områden – även för borgerligheten – verkar dock Skåneland klara sig. För Moderatkoryfén Kristersson kan Skånemoderaterna närmast liknas med en sydligare version utav Dalupproren där de trotsar order och binder egna brodersband. Kufen Christian Sonesson lät i Staffanstorp alliera sina moderater med Sverigedemokraterna trots att  Alliansen var ett majoritetsalternativ. I Åkessons hemstad Sölvesborg har Moderaterna släppt fram hans sambo för att leda kommunen.

Vad utgör då järnrörsborgarnas mål? Det praktiskt taget första som hände i Sölvesborg var att kommunfullmäktiges ordförande döptes om till borgmästare – en titel med fördemokratiska anor. I Vellinge sparkade man igång verksamheten med att sopa fattiga immigranter under mattan. Staffanstorpshögern gav sig på kosher och halal i skolorna. Typisk xenofobisk och nationalistisk kommunalpolitik alltså, i sin allra vidrigaste form.

Alla är ju självklart hjälten i sin egen saga – Götalandshögern ser sig själva som förtrupperna till nästa mandatperiod. Detta bör oroa, men inte alls förvåna. I valrörelsen tog de på sig offerkoftan och sa att vi grönröda lät brunmåla högern men när rösterna väl räknats och Löfven säkrat sin plats i Rosenbad harklar MUF-ordföranden Benjamin Dousa nu upp hårbollen att SD gör sig bättre på en moderat fikarast än på borgerlighetens avbytarbänk.

För mig är högerns önsketänkande främmande och får farfars ord att eka kring mig. Att drömma vått om kampsånger och rasism i riksdagsförpackning är ingenting man bör ägna sig åt – konsekvenserna lär inte alls bli lika roliga som man tänkt sig. Stötestenarna mellan den liberala demokratin och högerpopulismen är många och tunga. Inför EU-valet i maj bör var och en som kallar sig demokrat, från norr till söder, ge Sverigedemokraterna en rejäl granskning. Örnsköldsvik är inte staden som röstar på borgmästare och religionsförtryck.

August Lundin, SSU Örnsköldsvik