Från trollfabrik till terapisoffa

” Jag tror att det är något fel med mig”, säger Jack Mason med ovanligt lågmäld röst medan ett klipp från ”Battlefield V” rullar i bakgrunden. Den här gången handlar videon, till skillnad från annars, varken om spel eller spelande.

I stället vill Jack Mason, mer känd som streamaren Jackfrags, prata om sig själv. Om hur han mår. Jack Mason, från Wolverhampton i Storbritannien, har publicerat innehåll på framför allt Youtube sedan 2011 och har i dag 2,7 miljoner prenumeranter på sin kanal. Kombinationen av humor och seriöst innehåll lockar många.

En morgon vaknade Jack Mason med tryckkänsla över bröstet, som om han inte kunde andas. I videon berättar han om hur fysiska symptom gjorde honom övertygad om att han var allvarligt sjuk. Hjärtklappning, huvudvärk. ”Jag besökte flera läkare som intygade att jag var fullt frisk. Men jag trodde inte på dem. Ytterligare blodprover och röntgensessioner gav samma besked.”

Till sist träffar han en läkare som frågar hur han mår. Något brister i Jack Mason. Han får veta att han utvecklat ångest- och depressionssymptom. Så småningom väljer han att dela med sig av sina erfarenheter till de miljontals följare som annars förväntar sig spelklipp. Responsen är översvallande positiv och kommentarerna rasslar in: ”starkt att dela med dig”, ”ta hand om dig”, någon berättar om liknande erfarenheter.

Jack Mason tycks öppna en dörr på glänt till känslor och tankar som delas av många. Och han är inte ensam. Åtskilliga innehållskreatörer har valt att utnyttja sina digitala plattformar för att diskutera psykisk ohälsa. I en artikel på spelsajten Polygon beskrivs det hur många som streamar på Youtube ”bränner ut sig och bryter ihop i massor”. Som en av de intervjuade säger: ”det här är allt jag någonsin velat ha. Varför är jag så olycklig?”

1 januari 2019 dyker det upp ett inlägg på Reddits ”/r/sweden”, ett underforum som framför allt används av en svensk publik. Under rubriken ”Behöver du hjälp?” skriver användaren Kisangi:

”Januari är svårt för många, med känslor, familj, pengar, ångest inför ett nytt år. Behöver du hjälp på något sätt? Dina känslor är inte för små eller för stora. [..] du kanske vill prata, bara berätta vad som tynger dig, ha någon som lyssnar. [..] Snälla skriv om du känner dig ensam, om du behöver lite pengar till mat eller om du vill spela Overwatch ❤️.”

Berättelserna och vittnesmålen strömmar in. ”2018 är mitt kukigaste år någonsin. Gick in i väggen, blev deprimerad, hoppade av mina studier, gick upp 30 kg, flyttade hem, bortgång inom familjen, det blev slut mellan mig och mitt livs kärlek då hon också blev deprimerad” skriver användaren Sp4rkcykel. Han tillägger att han börjat träffa en psykolog regelbundet, att det trots allt känns lite lättare. ”Lycka till, du klarar det”, svarar någon uppmuntrande.

Inläggen är fyllda med personliga erfarenheter, privata tankar som sannolikt inte delats med många i det verkliga livet. ”Jag känner att jag inte har någon framtid. Jag har vare sig jobb, utbildning, egen plats att bo på eller partner, och jag orkar verkligen inte med det längre. Jag orkar inte med att min ena syster är rasist och att den andra är extremt oförskämd mot mig”, skriver användaren CreativeCaprine.

Många har bilden av att kommentarsfält och internetforum är ett slags virtuella krigszoner av trollande, cyniska inlägg som befolkas av aggressiva, unga män med sunkiga värderingar. Men stämmer det verkligen? På Reddit, som ofta domineras av fyndiga och ironiska inlägg, lyser medmänsklighet och omtanke igenom.

Jag tar kontakt med trådskaparen, användaren Kisangi, via ett direktmeddelande för en intervju.
– Jag publicerade inlägget för att den som läser ska veta att det finns någon. Att man inte är ensam i situationen hjälper mycket, förklarar han.

Kisangi, som väljer att att vara anonym, jobbar just nu deltid och ska läsa vidare vid högskola till hösten. Han berättar att många hört av sig, både för att uppmuntra men också för råd och stöd.

– Många lider i det tysta, inte minst män som genom sin könsroll ofta förtrycker och skäms för sina känslor. De flesta vet inte hur en depression ter sig, och har ingen uppfattning om hur olika sorters sjukdomar presenterar sig, säger Kisangi.

Han saknar inte egna erfarenheter. Som trettonåring drabbades han av sin första depression och genom åren har han använt både alkohol och droger för att mota ångesten i grind.
– Jag har inte lyckats söka ordentlig hjälp och haft så många saker som tyngt mig samtidigt. Det har varit svårt att sätta fingret på varför jag mår dåligt. Ofta har det känts som om jag inte kunnat förstå världen ur en så kallad normal människas perspektiv, berättar han.

Kisangi förklarar att större delen av hans kompiskrets lider av psykisk ohälsa.

– Jag har nog bara en vän som inte lider av psykiska svårigheter. En nära vän kom nyligen ut från akutpsykvården, flera andra har kronisk depression. Ofta handlar det om att inte se sitt eget värde eller att känna att man lever i ett slags utanförskap.

Han hoppas att fler ska våga öppna upp sig och dela med sig av känslor – inte minst på nätet. Samtidigt är han kritisk till samhällsutvecklingen i stort.
– Vi tar inte problemen på tillräckligt stort allvar. Det finns en anledning till att självmordsmemes är så stora på exempelvis Reddit. Unga i dag känner inte att det finns plats för dem eller deras känslor. Det bottnar i att inkomster och kapital är ojämlikt fördelade och att vägen till lycka och framgång är så smal, avslutar Kisangi.

Organisationen SPES, som bland annat jobbar för suicidprevention, lanserade nyligen kampanjen ”Stör döden”, som uppmanar vänner och anhöriga att prata med killar och män som de misstänker mår dåligt.

– Många känner inte till att 70 procent av de som tar sitt liv är män, varje år är det 1 000 pojkar. Responsen på ”Stör döden” har varit överväldigande positiv. Många uppskattar att det görs något, säger Björn Eklund, ledamot i föreningens styrelse.

Enligt Björn Eklund finns det fortfarande fördomar  när det gäller unga män, psykisk ohälsa och självmord. Han tror att nätets distans underlättar samtal.
– Machonormerna lever tyvärr kvar, även om samhället kommit en bit på vägen. Män har ett mycket lägre hjälpsökande beteende, i synnerhet tidigare generationer. Och vi kan se att män i betydligt högre grad föredrar att chatta framför att exempelvis ringa.

Det tycks som om en hel generation unga dras in i en malström av stress, press och psykisk ohälsa. De senaste tio åren har andelen unga med ångest eller depression ökat med omkring 300 procent, enligt siffror från Socialstyrelsen. Men kanske erbjuder nätets anonymitet bakom skärmens betryggande ljus en frizon som får unga män att öppna upp sig. Att pröva känslor och knåda jobbiga tankar. Och kanske just därför är det angelägnare än någonsin, oavsett om det är på nätet eller i verkligheten, att ställa den där frågan: hur mår du?

Daniel Mathisen är frilansjournalist.