Gör som i Skottland – vård utan marknad

N ågot står inte rätt till med sjukvården i Sverige. Patienter får ligga i korridorer i brist på vårdplatser. Personal vittnar om ohållbara arbetsvillkor. Cancersjuka patienter dör i väntan på operation, på grund av de långa vårdköerna. Hälso- och sjukvården går med underskott i 18 av landets 20 regioner.

Varför ser det ut såhär? Går det att förändra? Svar på båda de frågorna finns i Arena idés rapport Skottland visar vägen, författad av Lars Taxén.

”Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen”. Så inleds hälso- och sjukvårdslagens 3:e kapitel, §1. I samma paragraf slår man också fast att ”den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården”. Eftersom systemet är skattefinansierat ska där också finnas en strävan om att vården ska vara kostnadseffektiv. Så säger lagen, men så ser det inte ut i verkligheten. I verkligheten befinner sig nämligen svensk sjukvård på en marknad – där lönsamhet går före vårdbehov.

Marknadiseringen av vården sker just nu i en rasande takt. Det beror bland annat på lagen om valfrihet (LOV) och den ”fria etableringsrätten”. Ett guldläge har uppstått för de privata aktörerna: Alla privata vårdföretag, som uppfyller vissa villkor, får rätt att öppna verksamhet hur och var de vill. De får dessutom finansiering med offentliga medel som de kan plocka ut i vinst. Trots att det är skattemedel som finansierar vårdbolagens verksamhet så har regionpolitikerna inga möjligheter att styra hur mycket verksamhet de privata ska bedriva, eller var de ska lokalisera sig. Därför ser vi en överetablering av privata vårdcentraler i städer – medan resurserna inte räcker till där behoven är störst. Till exempel i lands- och glesbygd eller förort.

Samtliga regioner har idag tvingande vårdval inom primärvården, alltså för vård- och hälsocentraler, men fler och fler regioner inför också vårdval inom andra områden. Region Stockholm utmärker sig mest med sina 33 vårdval, där man kan välja utförare för alltifrån fotvård till höftprotesoperationer.

Sverige har alltså ett sjukvårdssystem som säger sig ge vård efter behov, men i själva verket baseras på modeller för lönsamhet och konkurrens. Det systemet går dock att förändra. Det är här Skottland kommer in.

Skottland hade fram tills för ungefär 15 år sedan ett sjukvårdssystem som liknade det Sverige har idag. Då hade man också långa köer, problem med ekonomin och ett stort marknadsinflytande över vården. Men man valde en ny väg. Den skotska sjukvården är en del av det brittiska National Health Service, NHS, som precis som i Sverige bygger på offentlig finansiering och principen om vård efter behov. Under Thatchers styre på 1980-talet infördes idén om en sorts inre marknad för NHS. Patienter skulle ses som kunder och ett beställar- och utförarsystem infördes, där tjänster beställdes av självständiga leverantörer. I samband med att det skotska parlamentet återupprättades och fick bestämmanderätt över sjukvården tog man gradvisa steg från marknadiseringen och 2004 avskaffade man beställar- och utförarsystemet.

Resultaten av omställningen av Skottlands sjukvård är nöjdare patienter och bättre vård, som dessutom håller budget. Det finns en bred politisk majoritet för att NHS Scotland ska baseras på samarbete och inte konkurrens. Offentliga medel används inte till de privata aktörernas konkurrens med NHS och lönsamhet är inte en faktor man styr efter. Man har lokalt ansvar för utförandet av vården, med ett övergripande ansvar för funktioner så som folkhälsoarbete, ambulans och utbildning av personal.

Personalen är aktivt involverade i beslut som berör dem och har stort inflytande över både sin egen arbetssituation och över den verksamhet som bedrivs. Utveckling av vården sker i samverkan mellan de anställda, patienter, lokalbefolkning och lokala myndigheter – allt för att de beslut som fattas ska få en starkare demokratisk grund. Finansieringen görs genom årliga rambidrag som sedan används där de gör som mest nytta.

Sverige har möjlighet att göra om och göra rätt när det gäller hälso- och sjukvårdens organisering, men idag går vi i motsatt riktning. Marknadiseringen av vården är idag så omfattande att hälso- och sjukvårdslagens mål om att vård ska ges efter behov inte uppfylls. I ett sådant läge är det avgörande att stanna upp och göra något annorlunda.

Genom att snegla mot Skottland skulle vi kunna inspireras att själva se över styrningen och resursfördelningen inom hälso- och sjukvården här i Sverige. Exemplet Skottland lär oss något helt avgörande: Ett annat system är möjligt.