Halva Stockholm är faktiskt vårt

F ör oss socialistiska feminister kan jämställdheten aldrig bara handla om andel kvinnor i bolagsstyrelser eller antal kvinnliga vårdentreprenörer. Vi kräver lika möjligheter att försörja sig, makt i arbetslivet och inflytande i politiken. Vi kräver ekonomisk makt: ett jämlikt samhälle och en rättvis fördelning av ekonomiska resurser. De stora utmaningarna för dagens unga kvinnor är saker som äldre generationens kvinnokämpar tagit för givet. Tryggt boende. Trygga anställningar. Det spelar ingen roll hur mycket en ung kvinna pluggar eller arbetar. Med ett vanligt jobb och utan rika föräldrar (eller en lång kötid) är det en omöjlighet att få en trygg bostad för att kunna börja sitt vuxna liv.

I höstas gjorde Tidningen Mitt i en kartläggning som visar att den genomsnittliga kvinnolönen inte räcker för att köpa en etta någonstans i Stockholm. Inte i någon av stadsdelarna motsvarar kvinnors snittlön inkomstkraven för en etta. På åttonde mars vill vi påminna om att Stockholm faktiskt är till för oss också.

Att bostadskrisen har drivits såhär långt är ju ingen nyhet. Orsaken är den icke-fungerande bostadsmarknaden med skenande bostadspriser, ombildningar av allmännyttan och alldeles för få hyresrätter. För unga och personer som saknar fast anställning återstår boende i andra- eller tredjehand – en riskfull förlustaffär. Att bo i andra hand, sova på soffor, dela små lägenheter med folk man inte känner, bo i garderober eller bara köpa en adress för att kunna folkbokföra sig är i dag en del av Stockholms bostadsmarknad. Allt fler har osäkra hyreskontrakt, så kallade rivningskontrakt, eller andra kontrakt där besittningsrätten avtalats bort. Saknar man besittningsrätt är det mycket lättare för värden att säga upp ett hyreskontrakt.

Vi är vuxna människor som aldrig ens påbörjat våra bostadskarriärer eftersom vi saknar kapital – vi saknar föräldrar som har bostadssparat för oss, vi saknar kötid eftersom vi har flyttat till Stockholm för sent, vi har svårigheter att få lån eftersom vi lever i ensamhushåll eller har olika staplade projektanställningar, vi saknar nätverk som “känner” privatvärdar och kan “fixa” ett kontrakt. Ännu svårare är Stockholms bostadssituation för kvinnor som skulle vilja skilja sig, i extremt men inte ovanligt fall för att lämna en våldsam partner. På grund av att Stockholm har sålt ut en stor del av allmännyttan kan inte stadens bostadsbolag upprätthålla en bostadsreserv som kan hjälpa kvinnor och barn som vill eller måste lämna sina män. Kvinnor, som generellt har lägre inkomster än män, är mer beroende av hyreslägenheter till rimliga kostnader.

Varför ska vi unga kvinnor acceptera den här otrygga tillvaron? Vi är lika mycket värda, lika mycket stockholmare som alla andra. Vi betalar skatt och jobbar, ofta inom välfärden eller tjänstesektorn, är politiskt aktiva, skaffar barn, bidrar. Staden tillhör oss alla, inte bara de som redan har.

Har vi varit naiva när vi har trott att bra jobb och bra utbildning kommer att hjälpa oss leva helt vanliga liv? Vi flyttar ofta och betalar tiotusentals kronor i överhyra för sunkiga andrahandslägenheter, istället för att kunna bostadsspara. Att befinna sig utanför den reglerade hyresmarknaden eller att inte äga sitt boende gör en sårbar och utsatt. Ofta bor man med tillfälliga kontrakt och oklara uppsägningstider, skyhöga andrahandshyror, utan säkerhet och ständigt på stand-by. Många utsätts för diskriminering och godtycklighet då andrahandsvärdar har all makt och kan välja och vraka bland de bostadssökande. Att leva med en osäkerhet i boendet påverkar våra möjligheter på arbetsmarknaden, till utbildning och till att kunna etablera sig eller bilda familj. Ens möjligheter att sova gott om nätterna, leva ett helt vanligt liv.

För några veckor sedan fick Stockholms finansborgarråd Anna König Jerlmyr svara på läsarnas frågor på SVT Stockholms webbsida. En högutbildad 35-årig kvinna Maria, som hade ett bra jobb och bra lön frågade Anna om råd. Var ska hon bo? Dyra andrahandshyror gjorde det omöjligt för henne att spara till en insats. Finansborgarrådet rekommenderade “kollektivboende”. Till en 35-åring. (I och för sig finns det inga lediga kollektivboenden i Anna König Jerlmyrs Stockholm heller.)

Våra krav är inte orimliga. Ge oss bostäder vi har råd med. Bygg helt vanliga hyresrätter. Sluta ombilda. Ge oss en möjlighet att leva och planera våra liv, känna oss trygga, vara med och bidra på samma villkor som alla andra. För närvarande har vi ett system som gynnar de som redan har och håller andra utanför.

Rebella är en S-förening som verkar i Stockholm.