Har feminismen bara blivit en trendig produkt?

H äromdagen hittade jag en tröja med texten “Solidarity” i en butik i Östersund. En extrem känsla av “villhöver” startade hos mig och det var sannolikt poängen. För ÄNTLIGEN, tänkte jag, är det inne med lite solidaritet.

Feminismen har också länge varit en trend och “Girl Power” har prytt kläder, väskor, mobilskal och dylikt hos de större kedjorna. Men det har också mötts av kritik. När klädjätten H&M först kom med en t-shirt med texten “Feminism – the radical notion that women are people” hamnade de i blåsväder. Det hade nyligen rapporterats en hel del om arbetsvillkoren för de fabriksarbetande kvinnor i Asien som syr H&Ms kläder. Inte så chockerande nog var det mest ett slagord framtaget för att västerländska feminister skulle köpa tröjan för den kostnad det innebär att ha anställda med slavlöner i U-länder samtidigt som företaget plockar ut maximal vinst.

Det känns inte långt borta att de stora klädkedjorna skulle börja massproducera tröjor med “Antikapitalist” tryckt på bröstet. Då har verkligen vårt ekonomiska system slagit knut på sig självt.

Bortsett från den uppenbara dubbelmoralen, och till och med bortsett från att vi lever i ett kapitalistiskt klassamhälle, så tycker jag som sagt ändå att det känns rätt gött att det äntligen är lite trendigt att ha sunda värderingar. Att bära antirasist- och feminist-pins i högstadiet var för mig en del i att vara, som det kallades, “alternativ”. Nu är det bara så jävla mainstream, och jag älskar det.

Det kan givetvis kännas lite oroväckande att värderingar trendar, men jag tänker att så länge det är det är inne att tillhöra “den goda sidan” så är det bra. Feminism och solidaritet är traditionellt sett förknippat med vänstern, och jag har varit vänster genom hela 00-talet då individualism var häftigt och att bry sig om andra var töntigt. Därmed tycker jag att det är trevligt att för en gångs skull få tillhöra de coola utan att ha behövt ändra min åsikt.

Men om det är inne med värdeord som feminism och solidaritet, varför går det då inte bättre för den samlade vänstern?

Är det svenska folket som inte förstår sig på trender, är det sossarna och V som inte lyckats, eller är det hela ett resultat av ett visst ekonomiskt system? Har modeindustrins våta dröm blivit verklighet, att vi ska “ta ställning” genom köpa tröjor hellre än genom att rösta?