Januariavtalet är tecknat på en lögn

I dag föll regeringen. 10:00 gick en samlad opposition ihop och röstade för SD:s yrkande om missförtroendeförklaring.

Det här duger faktiskt inte längre. Egentligen gjorde det aldrig det, men nu är det helt uppenbart. Januariavtalet är tecknat på en lögn.

Lögnen?

Jo, att 167 mandat (vilket januaripartierna tillsammans samlar) utgör en majoritet i Sveriges riksdag.

Vänsterpartiet blev överkört. En punkt om att de inte fick ha inflytande över politiken under mandatperioden skrevs in i januariavtalet och plötsligt var V som budgetsamarbetade med Löfvens regering 2014-2018 stämplad lika hårt som SD.

I dagarna har Nooshi Dadgostar blivit kallad ansvarslös av samma partier som byggt sitt regeringsunderlag på hennes stöd utan att låta hennes parti sitta vid förhandlingsbordet.

Redan när januariavtalet gick igenom i riksdagen var V tydliga. De kommer försöka avsätta regeringen om det kommer förslag kring marknadshyror. Det har januaripartierna vetat i över 2 år utan att försöka kompromissa fram en lösning.

Kärnfrågan är Centerns inställning till Vänsterpartiet. Det borde inte vara känsligt för ledande socialdemokrater att konstatera. Verkligheten borde dessutom vara någonting som till och med centerpartister tål att höra utan att det ska riskera god sämja.

Talepunkterna från Regeringskansliet är röriga och säger emot varandra. Å ena sidan finns det inget förslag, å andra sidan rör det ändå bara en liten del av bostadsmarknaden följt av ”Har vi förresten berättat att det nu faktiskt byggs jättemycket nya hyresrätter?”.

Stefan Löfven låter som en kopia av hur Ulf Kristersson lät när Socialdemokraterna i förra valrörelsen anklagade Moderaterna för att med ett snarlikt förslag vilja införa marknadshyror.

Förmodligen trixar Löfven till en lösning och styr av ett extraval, förmodligen sitter centerpartister och vänsterpartister vid ett mötesbord i närtid med de senaste dagarnas käbbel bortglömt och kompromissar fram förutsättningar som gör det möjligt med ett fortsatt regeringsalternativ utan stöd från SD. Löpsedlarna kommer nog återigen tala om ”mästerförhandlaren”.

Men den skada som regeringen och ledande partiföreträdare har gjort är redan skedd. Ingen kan på allvar tro att ansvaret ligger på Vänsterpartiet om Annie Lööf väljer att släppa fram en mörkblå regering med stöd av SD och många lär syna de pinsamheter som nu sägs inför öppen ridå.

Allt för att skydda ett förslag som i princip endast Centerpartiets lakejer i näringslivet vill se.

Förhoppningsvis mynnar detta dock ut i ett nytt politiskt landskap där det politiska spelet som samtliga partier gjort sig skyldiga till under mandatperioden läggs åt sidan. Ett landskap där fokus läggs på sakpolitiken och att samla majoritet för förslag som på riktigt löser de problem människor varje dag möter i sin vardag. Det är det minsta väljarna kan begära av politiken.

Förhoppningsvis blir det sista gången Socialdemokraterna agerar på ett sätt som gör att en gråsosse som jag känner mig manad till att skriva ett försvarstal av Vänsterpartiet.