Klassresor för överklassen

N i vet när klassen precis har fått reda på att ni ska få åka någonstans tillsammans och att ni ska hitta på massa roliga saker och alla i klassen blir helt flamsiga och pirriga och nästan lite nervösa? Alla klasskompisarna börjar prata om vilka serier de ska sträckkolla på bussen dit, och vad för fika de ska ha med sig och vad man inte får glömma att ha i väskan, men så sitter du där och är liksom lite nere.

När ni kommer fram kommer ni ha ganska mycket fritid mellan era olika aktiviteter. Så fort ni får reda på det så börjar dina klasskompisar prata om vilka butiker de ska shoppa i, vilken restaurang de vill äta på och att åka spårvagn överallt. Så sitter du där. Med en ensamstående förälder och ingen egen försörjning, för du är för ung för att få något av jobben som erbjuds i din stad.

Man får liksom ont i magen och börjar fundera på om man kanske ska skita i att följa med? Man kan ju ringa och säga att man inte mådde så bra idag. Eller kanske att man missade bussen? Hellre det än att ha the talk med dina kompisar om klassamhället. Det är ju inte dina kompisar som är skurkarna. De ska inte behöva dras med skuldkänslor för att samhället inte är anpassat för ensamstående morsor med flera barn.

Det slutar med att du följer med på den där satans skolresan ändå. Du följer med dina kompisar till den jättedyra restaurangen, men säger att du inte är så hungrig, så du beställer bara en dricka. Och det funkar ju. Ingen ställer några frågor. Ingen reflekterar kring det. Du åt säkert tillräckligt till frukost bara.

Sedan går ni in i köpcentret som tydligen inte verkar ha en jävla ände. Så där går ni runt. Dina kompisar shoppar i de lite dyrare butikerna. Du nöjer dig med att bara titta. Men det är ju fan jobbigt. Det gör ju ont att inte kunna unna sig. Men framförallt gör det ont för du vet att din morsa vill att du ska kunna unna dig. Men om du skulle få unna dig så blir det tight att få mat och räkningar och hyror och busskort att gå ihop i slutet av månaden. Du fattar ju det.

Till slut så tar egentiden äntligen slut och ni går på er klassaktivitet som är att gå på operan (esteter gör tydligen sånt). Och så sitter du där och ser ut över den säkert jättebra musikalen och alla åskådare som nyss satt i VIP-loungen och åt en 200kr dyr räkmacka.

Men allt du kan tänka är:

Fan för er. Ni behöver ju aldrig ha ont i magen

för att ni inte skulle ha råd.