Lärarna kan påverka samhället på riktigt
Lärarstudenten och SSU:aren Sanna Stenberg skriver om hur det verkliga vapnet mot orättvisor ligger hos lärarna snarare än hos detaljstyrning av kursplanen.
V i är många som har åsikter om skolan, för alla har vi varit elever. Det är den funktion i samhället som vi alla ska igenom på ett eller annat sätt. Vi känner oss berättigade att tycka till, vilket vi kanske också är. Men hur ser man på undervisning ur ett lärarperspektiv? Jag har i sommar kommit halvvägs genom min lärarutbildning, och det jag lärt mig efter mina två år på grundlärarprogrammet har bidragit till många reflektioner. Just idag skulle jag vilja diskutera något som ofta kommer upp i diverse politiska debatter – läroplanen.
När jag började engagera mig i SSU skrev jag många motioner som handlade om att skriva in mer innehåll i skolans läroplan. Det handlade om att biologin skulle ha bättre sexualundervisning och historian en mer omfattande undervisning om samer. Frågor som jag i samhället såg mycket okunskap och ignorans kring. In i kursplanen med fler och noggrannare skrivningar! För det är ju i skolan det sker. Det är här vi lägger grunden för hur vi blir som medborgare och medmänniskor. Lär vi oss bra grejer blir det väl bra folk av oss? Det var min starka övertygelse.
Frågan är om detaljerade omskrivningar och tillägg i kursplanerna är lösningen och den direkta vägen till bättre attityder kring vissa frågor, vilket var vad jag alltid trodde. Mitt svar på det nu är: nja. I kursplanerna beskrivs vilket innehåll som ska tas upp och vilka krav som finns på kunskapsnivån. Dessa skrivningar är inte helt specifika och lärarna måste göra sina egna tolkningar på hur innehållet ska tas upp på bästa sätt, och tolka vad eleverna konkret ska visa upp för att nå ett godkänt omdöme.
Skolan behöver bra vuxna helt enkelt, som brinner för att fostra nästa generationer till att känna empati och respekt, och för att de ofta marginaliserade frågorna får sitt välbehövda fokus.
Här finns det några saker jag vill diskutera: lite har jag ändå lyckas lära mig på två år. För det första har jag uppfattningen att kursplanerna redan är väldigt omfattande, och innehållet brottas redan nu med timmarna som finns tilldelat varje ämne. Att lägga till mer och mer känns knappats rimligt i ett läge då Skolverket tycker det är nödvändigt att titta på olika alternativ för att minska på innehållet. Såklart läggs det ibland till nya skrivningar ändå, men jag hoppas min poäng framgår. Förmodligen finns det man vill att skolan ska ”ta upp mer” redan inbakat i kursplanen, men under någon mer övergripande beskrivning. För det andra finns det tyvärr ingen garanti för att ett nytt centralt innehåll och nya kunskapskrav leder till just den attitydförändring man som SSU:are brinner så starkt för.
Formuleringarna i kursplanerna får ofta kritik för att det är svårtolkade, men jag tycker det finns en anledning till att de inte ska skrivas alldeles för specifikt (vilket man som ungdomsförbundare ofta vill att de ska vara). Enligt forskaren Alli Klapp finns det en risk för att kunskapen stannar vid en ytlig nivå om bestämmelserna är för allt för detaljerade, och eleverna går då miste om ett fördjupat lärande. Det vi kan uppfatta som lösa formuleringar kan alltså vara det som öppnar upp för en mycket bredare kunskapsinhämtning, vilket jag inte tror att någon av oss ser som något negativt.
Min slutsats blir att det ligger på lärarnas professionalitet och kompetens att förmedla en bred kunskap inom ramen för läroplanen. Det finns andra sätt att förbättra sättet det görs på än att bara peta i kursplanernas skrivningar och detaljstyra lärarna in till minsta beståndsdel. Från en lärarstudents perspektiv kan jag säga att läroplanen känns en aning överväldigande som den är.
Ibland tänker jag att den största förändringspotentialen finns hos lärarna själva. Skolan behöver bra vuxna helt enkelt, som brinner för att fostra nästa generationer till att känna empati och respekt, och för att de ofta marginaliserade frågorna får sitt välbehövda fokus. Det som då behöver redas ut är vad som definieras som en ”bra vuxen”. Har alla ”bra vuxna” samma idéer om hur nästa generation ska fostras? Kanske inte, och det var nog där en tanke slog mig. Tanken som fick mig att vilja blir lärare. Ska man få det gjort, då får man ta och göra det själv. Därför hittar ni mig om ytterligare två år ute i skolorna, där jag ska kämpa för det samhälle jag vill ge mina elever. Kämpa för den SSU:are som fick mig att välja bana i livet, den SSU:are som jag fortfarande är.
Sanna Stenberg, lärarstudent och SSUare
Du kanske också gillar:
-
Fler behöver välja yrkesprogram
Elin Hjärtqvist
-
Skolvalet borde avskaffas
Lara Badinson
-
Hör oss – låt oss få återvända till skolan!
Ajla Obradovac