Låt inte hjärtat frysa

I dagarna nåddes vi av nyheten att danska Socialdemokraterna, med statsminister Mette Frederiksen i spetsen, satt upp ett mål om att Danmark ska ta emot 0 asylsökande. Den danska regeringen påstår att flyktingmottagandet är ett hot mot landets sammanhållning och att de som flyr från krigets fasor för med sig antidemokratiska värderingar. Vidare påstår Frederiksen också att Danmark – som inte tvekat att låta dansk polis plundra flyktingar som kommit till landet på deras personliga ägodelar – ställt för få krav på de asylsökande.

Att det här målet sätts ett år då färre människor sökt asyl i Danmark än någonsin tidigare är egentligen ingenting konstigt. Det bör ses som nästa steg i den nedåtgående spiral där mänskliga rättigheter utmanas: flyktingar avhumaniseras och utsätts för diskriminering och integritetskränkning medan debattklimatet alltmer präglas av råhet och växande rasism. Sverige befinner sig i samma spiral, och även i Sverige driver Socialdemokraterna på utvecklingen.

Den här utvecklingen, eller snarare demoleringen av humanism, reson och rimlighet, är direkt sammankopplad till den växande rasismen. Den återfinns inte längre bara hos det fascistiska partiet SD, utan även hos partier som påstår sig värna om mänskliga rättigheter och principen om alla människors lika värde – däribland Socialdemokraterna. Den råa rasismen har slagit rot och vuxit i det arbetarparti som tidigare stoltserat med sin internationalism. Nu återupprepas sverigedemokratiska talepunkter och slogans av socialdemokratiska ministrar, och även ungdomsförbundet SSU har anammat en del av fascismens språk. I de prioriteringar som förbundsstyrelsen beslutade om 2020 har man bland annat fattat beslut om att: “Sveriges mottagandenivå ska överensstämma med vår förmåga att erbjuda en god och jämlik integration.” Det här beslutet vittnar om flera saker.

För det första: Man ser på flyktingmottagande på ett sätt som man inte betraktar något annat politiskt område. Det är helt otänkbart att vi skulle formulera oss i stil med att “Sveriges elevnivå ska motsvara vår förmåga att erbjuda en god och jämlik utbildning” eller “Sveriges äldrenivå ska motsvara vår förmåga att erbjuda ett gott och jämlikt åldrande”.

För det andra: Beslutet vittnar om en svag tilltro till politikens förmåga, och ett slags tafatthet inför samhällsutmaningar. Man vill kapitulera inför samhällsutmaningen snarare än överkomma den. Ett väldigt långt steg ifrån Palmes bevingade ord: “Samhället är människans verk, är något fel kan vi ändra på det”.

För det tredje: Beslutet skulle innebära en kränkning av mänskliga rättigheter och en rättsosäker asylprocess. Även om man hittat en kreativ formulering är beslutet ingenting annat än ett illa förklätt volymmål. Men de mänskliga rättigheterna är tydliga – var människa har rätt att få sin sak prövad. När vi sätter ett tak på hur många människor som kan få asyl, så innebär det att alla ytterligare som söker är garanterade ett avslag, oavsett om de har giltiga skyddsskäl eller ej. Detta är inte bara ett oseriöst och rättsosäkert tillvägagångssätt, det är även en kränkning av de mänskliga rättigheterna – vilka är en grundbult i varje demokrati. Särskilt hos de som aspirerar på att vara ett samhälle där alla människor är lika mycket värda.

Och för det fjärde: Beslutet är ett steg i den nedåtgående spiralen. Rasisterna kommer inte nöja sig när ett volymmål väl satts. De kommer ropa efter en sänkning. Och när målet sänks, och fler flyktingar kastats åt vargarna, då kommer de ropa efter ytterligare en sänkning. När det till sist inte går att genomföra fler sänkningar, då ska människor som byggt sina liv här få sin tillvaro omkullkastad, och skickas iväg. De delar av arbetarrörelsen som svalt betet, och hängett sig åt att föra vidare sverigedemokratiska talepunkter, matar ett odjur vars hunger inte känner några gränser.

Vi kan bättre än så här. I år samlas SSU till kongress, och på den kongressen bör vi mota flyktingföraktet i dörren. Vi behöver enas kring en politik som sätter fokus på lösningarna, istället för att försöka blidka rasisterna. När en ny förbundsstyrelse och ledning är vald bör vi ställa krav på att de höjer sin röst för en värdig och human asylpolitik istället för att tyst ducka undan när samhällsdebatten är som mest intensiv.

På sätt och vis befinner vi oss i ett slags humanitär istid och vi ser hur allt fler låter sitt hjärta frysa och förhårdna till is. Men var istid har sitt slut, så låt inte hjärtat frysa, för våren kommer alltid segra över vintern.

Cornelius Marsico, SSU Sörmland

Shler Bradostin, SSU Malmö

Hanna Jokel, SSU Malmö

Amal Seraj, SSU Sigtuna

Sima Benni, SSU Halmstad

Jenny Sjöstedt, SSU Halmstad