Låt killarna läsa Ribbing istället

J ag skummar igenom den kanadensiske psykologen Jordan B. Petersons bok och undrar vad de ser hos honom. Varför startar man en beundrarklubb efter att ha läst en blandning av en uppfostringsbok, självhjälp a la ”10 steg till att bli en vinnare” och ett nummer av Vakttornet?

”12 regler – ett motgift mot kaos” är en riktig tegelsten, med vitt omslag och blanka guldbokstäver. Layouten är lite svår att få ihop med mannen som sitter som gäst hos Skavlan. Där är han iklädd tredelad, kritstrecksrandig kostym, genomtänkt stubb och precis lagom mycket hårgelé. Det är inte så jag föreställer mig en predikant.

En uppfostrare, möjligtvis. Både boken och författaren är till för killar som behöver någon att se upp till. När Fredrik Skavlan frågar varför det är just killar som följer Peterson svarar den senare att det beror på en ”teknologisk lyckträff” – fler killar använder youtube, där han lägger upp sina föreläsningar. För den som har någon koll på Peterson är svaret skrattretande.

Boken är skriven för män. Kvinnor finns med i berättelsen som en ständig motpol. Läsaren får först av allt förkovra sig i humrars parningsritualer, vilka framstår som rätt hemska: hummerkvinnor flockas kring den starkaste hannen och struntar fullständigt i resten av killarna. Typ som människokvinnor, är undertexten. Efter det följer de 12 reglerna som ska hjälpa läsaren att bli den starka hummerhanen.

Råden i sig är det inget fel på. I princip ska Petersons följare sträcka på sig, ta ansvar, tala sanning, vara omtänksamma och starka. Bädda sängen på morgonen. Ringa och kolla hur mamma har det. Frågan är varför killar måste läsa en bok full av kvinnofientliga bibeltolkningar för att lära sig bädda sängen. Kan de inte ringa sin mamma utan att tänka på tjejer som humrar?

Kunde de inte ha läst Magdalena Ribbing istället? I ”Ribbings etikett” finns alla de vettiga delarna av Petersons uppfostran, med bibelbitarna bortskalade och utan kvinnoförakt. Där får läsaren tips om allt från hur man beter sig på bussen till hur man friar.

Nej, det är förstås inte samma sak. Även om svaren du får av Ribbing och Peterson är snarlika, är frågorna vitt skilda från varandra.

Den som söker sig till Ribbing gör det för att få råd om ditten och datten, svar på specifika frågor eller lära sig mer om interaktioner. Den som börjar läsa Peterson gör det av andra skäl; snarare en sviktande självkänsla, relationsproblem, missnöje med världsordningen eller en längtan efter någon att följa.

Konservatismen har gjort comeback. Färre män kallar sig feminister nu än för ett par år sedan. Greta Thurfjell drömmer i DN om att få vara hemmafru, och noterar att det är ute att vara progressiv. Det är tryggt att följa tydliga regler. Kanske är det också därför så många svenskar går på dieter? Något fattas helt enkelt i det sekulära samhället.

Att följa Ribbings etikettregler är knappast konservatism. Det är att vara trevlig. Visst har de flesta av Ribbings resonemang en stark historisk förankring – men att folk varit hänsynsfulla förr gör det inte konservativt att vara hänsynsfull i dag. Ribbing slår hårt ner mot den som är ohövlig mot HBTQ-personer, den som tror sig ha rätt att läxa upp andra och den som mansplainar (den som söker vägledning i hur man bemöter en mansplainer kan med fördel söka upp avsnittet Samtal i Ribbings etikett).

I längtan efter regler att förhålla sig till blir en del veganer, andra börjar följa Peterson slaviskt. Det är okej att vilja ha något stabilt att kroka fast i och identifiera sig med. Men den som vill uppfostra sin son i jul ska nog gå tillbaka till bokhandeln och byta 12 regler mot Ribbing i alla fall.