Malmö: ”No go zone” eller Sveriges nöjdaste stad?

D et närmar sig slutet på september, utanför fönstret på Stockholms Centralstation är det höst. Fem och en halvtimme senare är tåget framme i ett 22 gradigt Malmö. Här är sommaren inte över än.

Vid Magistratsparken sitter Hazem 19 år, och varvar ner med ett par klasskompisar i gräset. Hazem kom till Sverige som flykting från Syrien för två år sedan. Efter en tid av slussande mellan nio olika svenska städer hamnade han till slut i Malmö, en stad som han säger att han trivs väldigt bra i.

– Malmö påminner mig på många sätt om Syrien, vilket jag tror beror på den starka närvaron av mellanöstern som jag inte riktigt upplevt i andra städer. Jag tänker på dofterna, människorna, det varma klimatet och framförallt maten. Många av gatuköken serverar riktig falafel och typisk syrisk mat vilket får en att känna sig lite närmare hemlandet, säger Hazem.

Med över 300 000 invånare från mer än 185 olika länder är Malmö en unik och mångkulturell stad, något som lockar folk från alla håll och kanter. Men som framförallt bidragit till att stadens profil och rykte blivit lite av en stridsfråga på både höger- och vänsterkanten.

Medan många hyllar den internationella och kontinentala stämningen, hävdar främlingsfientliga röster att staden blivit ett tillhåll för våldsbejakande muslimer och att mångkulturen därför utgör ett hot mot den sociala tryggheten.

När Frihet träffar Hazem har det gått knappt tre veckor sedan den danska högerextrema politikern Rasmus Pauldan initierade den omskrivna koranbränningen. Paludan som tidigare gjort sig känd för flera hatiska kampanjer mot muslimer i både Norge och Danmark, där han bland annat bränt koranen inlindad i bacon och planerat en motdemonstration mot muslimer i Malmö, ett tillstånd som senare nekades av svensk polis.

– Självklart blir man lite orolig, men samtidigt tycker jag inte att man ska ägna såna här personer för mycket uppmärksamhet. Hatiska individer som honom lever på rubriker. Självklart finns det sociala problem i Malmö, det tycker även jag. Men folk måste förstå att det finns bra och dåliga människor överallt, oavsett vad de har för ursprung säger Hazem.

Borta vid skateparken i Västra Hamnen har Edison 24, precis hoppat av sin bräda för en ölpaus i solen. Edison som är uppvuxen i Skanör, en plats han beskriver som ”Skånes Riviera” bor sedan en längre tid i Malmö och kan inte tänka sig att bo någon annanstans än just här.

– Jag älskar Malmö, förutom naturliga anledningar som att jag har mina vänner och min familj här, så är det en bra kompromiss för mig som vill bo i en lagom stor stad. Här är det nära till allt. Jag behöver aldrig lägga pengar på busskort, utan kan ta mig runt på cykeln överallt. Och blir det tråkigt, kan jag alltid dra en sväng till Köpenhamn, vilket inte tar mer än 35 minuter med Öresundståget.

Närheten till Europa är något som Edison ofta återkommer till under intervjun.

– Influenser från andra länder och det korta avståndet till Danmark och övriga Europa skapar en skönare och öppnare atmosfär, det blir inte lika isolerat och instängt som det kan vara i andra städer. I Skanör var jag en av få bruna barn vilket gjorde att man kunde känna sig lite avvikande och ensam om att se annorlunda ut. Det är också viktigt att poängtera att övriga Skåne är betydligt mer rasistiskt och homogent än vad är Malmö, vilket är en ytterligare anledning till varför jag och många med mig trivs så bra här, förklarar Edison.

Men hur ligger det till med den berömda mediebilden då?

–Den är så sjukt överdriven, självklart finns det problem, men det finns det i Stockholm och Los Angeles där jag tidigare bott också. Något som också kan vara störigt är att det ibland  känns som att det är folk utifrån som ska tolka och tala för Malmö, men som själva inte bott eller ens satt sin fot här, säger Edison.

Han får medhåll av kompisen Markus, 21:

– Verkligen! Den här tröttsamma föreställningen om att Malmö skulle vara en farlig plats är så sjukt uppförstorad. Istället upplever jag att Malmö snarare utnyttjas som en serie-thriller i svensk media. Det säljer och det är spännande. Men verkligheten ser inte ut så. De positiva fördelarna överväger de negativa, men det är ju ingen som vill läsa om, säger Markus och rycker på axlarna.

Kriminologen och Malmöbördiga Leandro Schclarek Mulinari, instämmer med Markus observationer.

– Thriller var en fin och ganska bra beskrivning på hur Malmö som stad dramatiserats och exploateras av högerextrema krafter för kunna driva igenom sin invandrarfientliga politik. Bilden av Malmö som “farlig “ är inget nytt under solen utan går att spåra till 1970-talet, då stadens identitet som arbetarstad gav den en lite ruffigare karaktär. Men att det skulle vara Sveriges lilla Chicago är inte bara missvisande utan felaktigt.

2018 publicerade den konservativa amerikanska tv-kanalen Fox News ett mycket omtalat inslag av Malmö där staden porträtteras som en no-go-zone, som invaderats av muslimer och jihadister. Många svenskar profiler , bland annat grävjournalisten Martin Schori gick ut i media och avfärdade Fox News-avsnittet som ett förljuget porträtt av Malmö och övriga Sverige. Samtidigt är Leandro Schclarek Mulinari, inte förvånad.

– Fox News bär på en tydlig islamofobisk anda. Malmö är en stad som har många muslimska invånare.  Den informationen är tillräcklig för att en tv-kanal som Fox News ska lockas hit för att skapa nyheter som ligger inom deras intresseområden.

På ett kebabhak i stockholmsförorten Sätra har Sandra 30, precis beställt in en vegansk falafeltallrik.

– Helt okej, ändå. Men inte lika god som i Möllan såklart, säger hon mellan tuggorna.

Men som tur är behöver Sandra inte vänta länge till, nästa helg flyttar hon ner till sitt älskade Malmö och peppen kunde inte vara högre.

– Jag har fixat en bra deal genom en kompis och kommer att hyra ett rum i Möllan för 2000 kr. Under pandemin har jag känt mig ganska isolerad eftersom jag valt att inte åka kollektivt. Så jag längtar verkligen efter att få hoppa upp på cykeln och känna mig mindre begränsad. Sen måste jag säga att det är den kontinentala viben, värmen och mini-Berlin känslan som lockar mig dit. Ur det perspektivet är Malmö verkligen de ungas stad. Det är billigare att leva. Det finns bättre vegetariskt utbud och framförallt så blir det inte ett lika stort projekt att möta upp vänner och bekanta. Det är till och med lättare att dejta än vad det är i Stockholm upplever jag. Hon fortsätter:

I Malmö är avstånden kortare, man behöver liksom inte boka eller bokas in i någon kalender. Vad gör du om en timma? Bra ska vi ses om 10 minuter, brukar det låta där.

Och Sandra är inte ensam om att tycka det.  I undersökningen kom det bland annat fram att Malmöbor mår bra av dagsljus och motion vilket leder till en aktiv fritid med sociala relationer och hobbys. Vidare mår Malmöborna inte bra av att stressa eller tjäna överflöd av pengar. Ingen ångrar på sin dödsbädd att den inte jobbade mer. I Malmö kommer våren tidigare, vintern är kortare och dagarna ljusare. De korta avstånden och många cykelvägarna gör att man hinner arbeta, motionera och ha sociala relationer.

En annan aspekt som Sandra lyfter upp som en positiv sak är känslan av mindre segregation.

– Det är mer mångkulturellt, många utlandsfödda och internationella studenter som söker sig dit. I Stockholm är det extremt segregerat och den långa distansen mellan city och förorter gör att man hamnar mycket längre ifrån varandra än vad man gör i Malmö.

Leandro kan förstå Sandras resonemang, men menar att det är mer problematiskt än så.

– Till viss mån kan jag förstå att segregationen till synes upplevs som mindre i Malmö jämfört med Stockholm. I Malmö finns inte förorter på samma sätt som det finns i Stockholm, vilket betyder att många människor med olika bakgrunder rör sig på en och samma koncentrerade yta. Samtidigt är det också en betydligt billigare stad jämfört med Stockholm. Många som du pratat med, säger att det går  att ta cykeln överallt, vilket gör att kultur och nöje blir mer tillgängligt för en bredare massa. Med det sagt, är det viktigt att lyfta att segregation finns och vi har samma utmaningar som finns i andra resurssvaga områden i Stockholm eller Göteborg.

Ståle Holgersen, forskare inom stadsgeografi och författare bakom boken ”Staden och kapitalet: Malmö i krisernas tid”, är i grunden norrman men har själv bott i Malmö i 7 år.

– Jag tillhör också en av dem som är mycket förtjust i staden av samma anledningar som tidigare nämnts, så jag är inte alls förvånad över att så många malmöbor trivs med sin tillvaro. Däremot kan jag inte se några politiska förändringar som skulle ha gynnat Malmö mer än andra städer, ser Ståle Holgersen.

Liksom Leandro Scharlek Mulinari är han skeptisk till idén om att Malmö skulle tampas med mindre segregationsproblem, istället menar han att det blivit större.

De senaste 30 åren har man satsat på att bygga nytt och investera i den så kallade kreativa klassen och på områden som Västra Hamnen för att locka dem med pengar. Tanken har varit att attrahera mer kapital och att pengar och resurser skulle sippra ner till andra. Men detta har inte hänt och istället borde man satsa direkt på områden som till exempel Rosengård, istället för på områden och människor som redan har det bra, menar Ståle Holgersson.

På kebabhaket i Sätra har det börjat bli dags för Sandra att röra sig hemåt, drygt en timme kommer det ta i duggregnet.

– Nästa vecka slipper jag i alla fall det här, säger Sandra innan hon cyklar hem i mörkret.

Text och bild: Odessa Fardipour, frilansjournalist