Man kan inte snacka integration utan att nämna segregationen

D e senaste veckorna har SD bland annat lanserat förslag om rena angiverisystem där grannar förväntas anmäla varandra till polisen om man misstänker att någon gömmer eller hjälper papperslösa. Man talar också om en nollvision kring asylmottagning, det vill säga att inte en själ som söker skydd undan krig ska ha rätt eller möjlighet att ta sig in i Sverige. Det toppar man dessutom med politiska planer på hur man ska få så många som möjligt att återvända hem, oavsett hur länge eller på vilket sätt man etablerat sig i Sverige.

Tycka vad man vill om S migrationspolitik – försämrad familjeåterförening och tillfälliga uppehållstillstånd är rimliga delar att kritisera – ingångarna i de politiska lösningarna är helt annorlunda.

Sverigedemokraterna vill inte ha några invandrare. S vill ha ett hållbart mottagandesystem där de Sverige tar emot också kan komma in i samhället och ta del av välfärden. Asylrätt, men utan att lämna folk åt sitt eget öde i parallella samhällen.

Lösningarna S har presenterat eller retoriken kring dem kan man ha åsikter kring. Men att den ideologiska ingången i migrations- och integrationspolitiken är milsvid från Sverigedemokraternas borde det inte råda några tvivel om.

Letar man efter ett parti som valsar efter Sverigedemokraternas pipa borde siktet stå inställt på Moderaterna. I dag lanserade de ett förslag om att förbjuda så kallade moralpoliser.

Moralpoliser kallar man de personer som enligt M finns i invandrartäta förortsområden och som framförallt kontrollerar kvinnors klädsel och beteenden i offentliga rum. Dessa moralpoliser ska kunna få fängelse och i förlängningen också utvisas.

Kata Nilsson har i Piteå-tidningen redan skrivit om det absurda i förslaget: ska det tas seriöst bör det väl gälla alla män som inkräktar på kvinnors frihet. Det borde, om det genomförs, också sträcka sig till de killar som tycker att tjejer i korta kjolar ”tiggde om” att bli sexuellt trakasserade. Oavsett vart killarna bor.

Men det Moderaterna framförallt glömmer i sin populism är segregationsfrågan. Det pratas nämligen förvånansvärt mycket om integrationen från högerhåll utan att med ett enda ord nämna dess motsats: segregationen.

Samhällen där arbetslösheten är hög, boendestandarden låg och kvinnor oftare saknar ekonomisk frihet skapar strukturer där kvinnor ofta far illa.

Halva poängen med välfärdsstaten är att du ska kunna klara dig på egna ben. För klarar du dig på egna ben kontrolleras du mindre av din hemmiljö och dina uppväxtvillkor och du kan lättare bygga din framtid så som du vill se den.

Det var inte lagar om moralpoliser som gjorde att kvinnor i Sverige på 70-talet kunde lämna kontrollerande män och familjer, skapa sina egna liv och kräva jämlikhet. Det var jobb och utbildning som gjorde det. Egna pengar och egna sociala nätverk som gjorde att kvinnor kunde säga ”Jag går nu, jag behöver inte dig mer”.

Om Moderaterna ska tas på allvar borde de lansera politiska lösningar kring jobb och bostäder. Och kanske kring vinster i välfärden och det fria skolvalet – ni vet det där systemet som enligt ganska mycket forskning har bidragit till ökad segregation och till att vissa delar av samhället hamnat ännu längre bort från det gemensamma.

Lotta Ilona Häyrynen är chefredaktör och ansvarig utgivare för Frihet