Min läggning är ingen risk – utred blodgivningsreglerna

J ag gillar killar. På det sättet frångår jag den norm som jag och många i min närhet fått lära oss om från dess att vi var små. Att bög är ett dåligt ord, som betyder något dåligt. Att killar ska gilla tjejer. Att bögar är undantaget, och hör hemma i burar, som barnen ibland fortfarande kan skandera retsamt.

Sverige är ett land som kommit långt i kampen för jämlikhet. Jag föddes för snart 20 år sedan, vid kanten till det nya millenniet 1999. Under mitt liv har arbetsmiljölagstiftningen börjat inkludera HBTQ+personer, lesbiska har givits rätten att genomföra insemination och i maj 2009 fick vi samkönade äktenskap i Sverige. En hel del har hänt.

Ändå behöver vi Pride. Ändå behöver vi folkbilda och opinionsbilda. För vi är inte färdiga än. Fortfarande har vi inte könsneutral föräldraskapspresumtion. Fortfarande är hbtq-personer överrepresenterade i fall av psykisk ohälsa och självmord. Fortfarande upprör det vissa när andra väljer att ta ställning.

Och fortfarande menar sjukvården att den grupp jag tillhör är en sjukdomsrisk.

Antalet blodgivare i Sverige är tidvis låg. Ändå sållar reglerna för blodgivning faktiskt ut män som haft sex med en annan man det senaste året. Skälet? Vi anses vara en riskgrupp.

De menar att mitt val av sexuell partner är ett riskbeteende. Alldeles oavsett om jag bär skydd. Alldeles oavsett om jag har samma partner i ett år. Alldeles oavsett vad tester på mitt blod visar. Min läggning är en risk.

Jag hoppas att systemet är konstruerat så att det inte diskriminerar oss HBTQ+personer bara för att. Det är viktigt att ingen som får blod får blod med någon smitta. Så är det. Men reglerna för blodgivning måste utredas.

Sverige har kommit långt i kampen för jämlikhet. Men jag vill framåt. Jag är inte nöjd förrän vi nått jämlikhet.

Emil Nordfjell

Fakta

I dag gäller olika regler för hetero- och homosexuella män när de ska ge blod. Män som har sex med män måste vänta ett år efter det senaste samlaget innan de får ge blod, medan heterosexuella bara måste vänta tre månader. För homosexuella män gäller detta också oavsett om de träffar en ny sexpartner eller om de lever i en fast relation, medan tremånadersregeln för straighta bara gäller vid ny partner. I praktiken betyder detta att homosexuella män som har ett aktivt sexliv inte får ge blod.

Anledningen till skillnaden i regelverket härstammar från att andelen hiv-positiva är större bland homosexuella män än hos resten av befolkningen. Karenstiden på tre månader som gäller för heterosexuella är dock anpassad för att tester ska hinna detektera hiv-virus i blodet, och därför menar många att även homosexuella borde ha samma regler – eller att de borde ändras för alla. Vissa länder har samma tidskarens oavsett sexuell läggning, som Kanada och England.

Initiativet #regnbågsblod startade i april 2019 och arbetar för att ändra socialstyrelsens föreskrifter kring blodgivning. Socialstyrelsen har uttalat att de hoppas kunna göra regleringar i regelverket någon gång under 2020, men att tidsreglerna måste anpassas efter rådande EU-lagar.