”Om vi som kvinnor inte håller ihop blir vi överkörda” – kvinnokamp i en ung demokrati
25 år efter apartheids fall går samhällsbygget framåt i Sydafrika – men det går långsamt. Könsbaserat våld är fortfarande ett stort problem i landet och kvinnor och barn drabbas hårdast. Men när statens utveckling går trögt jobbar ideella organisationer för att kvinnor ska få rättvisa, utbildning och trygga rum.
S
and virvlar runt i vinden och får människorna som går förbi organisationen Ilitha Labantus nyöppnade kontor att skydda ögonen. Lokalen ligger i Khayelitsa, Kapstaden, ett område som präglas av arbetslöshet, våld och droger – det är det tredje mest brottsdrabbade regionen i Sydafrika. Här ger två av Ilitha Labantus anställda människor hjälp och stöd när de vill anmäla ett brott.
– Oftast handlar det om våld i hemmet. Men även våldtäkter, barn som far illa eller andra sociala problem, säger Sesethu Dani, en av Ilitha Labantus anställda.
En fläkt surrar godmodigt fram och tillbaka i värmen inne på kontoret, som just nu är tomt. Men flera gånger om dagen kommer människor in till Sesethu Dani och hennes kollega för att få hjälp: de vill veta mer om sina rättigheter, träffa en advokat eller tas med till ett center där skador efter övergrepp dokumenteras. Könsbaserat våld har varit ett problem i Sydafrika under många år, men antalet anmälningar om misshandel och våldtäkt ökade markant från augusti 2019. Anledningen? Mordet på universitetsstudenten Uyinene Mrwetyana.
När 19-åringen skulle hämta ut ett paket på ett postkontor i Kapstaden blev hon misshandlad, våldtagen och mördad av en anställd. Mordet på Nene, som hon kallades, fick en redan spänd situation att brisera och folk gick ut på gatorna i enorma protester. Demonstrationerna var de största på årtionden och ledde till att president Cyril Ramaphosa deklarerade att situationen mot kvinnor i landet ska klassas som en nationell kris. Han utlovade också flera åtgärder, bland annat i form av hårdare straff för mördare och våldtäktsmän.
– Metoo fick inte lika stor genomslagskraft här som i många andra länder – men mordet på Nene har förändrat allt, säger Sesethu Dani.
ILITHA LABANTU
Ilitha Labantu är en sydafrikansk icke-vinstdrivande organisation som jobbar för att motverka våld mot kvinnor, äldre och barn. De arbetar främst i kåkstäderna och erbjuder utbildning och ger hjälp vid anmälan om brott och genom juridiska processer. De ordnar också träffar för drabbade och anhöriga samt erbjuder terapi. Organisationens mål är att få kvinnor att våga lämna förövare, anmäla brott och bli självständiga.
Ilitha Labantu får stöd av flera organisationer världen över, bland annat Olof Palme Center.
En del av Ilitha Labantus arbete är att driva utbildningar i utsatta områden och hjälpa kvinnor som vill anmäla brott, men de arbetar också med psykologiskt stöd – som terapi. En av de som har fått hjälp är Precious Matoti. Hon blev drogad och våldtagen för drygt tio år sedan av en man i hennes område. Trots bevis och vittnen fick inte Precious Matoti hjälp av polisen. Hon kände stor skam efter övergreppet, eftersom allt som har med sex att göra är svårt att prata om och stigmatiserande i det ofta strängt religiösa Sydafrika. Men genom Ilita Labantu fick Precious Matoti möjlighet att prata med en psykolog – och kanske framförallt träffa de som varit med om ett liknande trauma.
– Det kändes bra att få prata med andra. Jag gick runt med en känsla av att vara annorlunda efter våldtäkten, att människor runtomkring mig skvallrade om mig. Efter mötena med andra som varit med om liknande saker har jag inte längre den känslan, säger Precious Matoti.
KÖNSBASERAT VÅLD I SYDAFRIKA
Enligt officiell statistik från 2018 rapporteras över 100 våldtäkter per dag i Sydafrika, men mörkertalet anses vara stort. Även barn drabbas hårt av sexuellt våld. 41 procent av de rapporterade våldtäkterna 2018 var mot barn.
Mellan 2017 och 2018 mördades 2 930 kvinnor i landet – det betyder att en kvinna mördades var tredje timme.
En stor anledning till våldet tros vara den spända socioekonomiska situationen i Sydafrika. En stor del av framförallt den svarta delen av befolkningen lever i fattigdom och arbetslöshet. Effekterna blir förutom ökat våld också problem med kriminalitet och missbruk.
Källor: Independent Police Investigative Directorate (IPID), Statistics South Africa (2018)
Fredade zoner för kvinnor, där de kan prata om sina upplevelser och problem, kan vara svåra att hitta i dagens Sydafrika. Men flera organisationer jobbar på att skapa dem. En av dessa är Trust for Community and Outreach Education (TCOE), som tillsammans med svenska ABF och med stöd av bland annat Olof Palme Center jobbar med studiecirklar i flera sydafrikanska städer.
En av dem är Robertson i södra Kapprovinsen, ett jordbruksdistrikt där fruktträd och vinplantor står givakt i milslånga rader. Där samlas kvinnor i åldrarna ung tonåring till pensionär varje vecka i en av kåkstadens skjul. När ögonen vant sig vid mörkret därinne ser man prinsessklänningar, prydliga skoluniformer och pärlsmycken som hänger längs väggarna, gjorda av deltagarna i de studiecirklarna som hålls där. Varje vecka samlas kvinnor från området för att lära sig allt från hur man odlar egna grönsaker till att laga kläder eller hur man ansöker om land i landets omtvistade jordreform. Deltagarna vill lära sig nya saker – men de tycker att en stor vinst med sammankomsterna också är att bara få vara tillsammans.
– Det är ett bra ställe för oss som kvinnor att prata om sådant som rör oss. Det kan vara våld, hur det är att vara förälder… Det är en plats att få öppna upp, vi kan skratta och gråta här, säger Janice, en av deltagarna.
Sheriff Ramoabi är 21 år gammal och studiecirkelledare. Hon har utbildats via ABF och håller nu i kurser och vägleder möten varje vecka.
– Jag är mer självsäker än jag var innan, och förstår människor bättre. Jag har insett att om vi som kvinnor inte håller ihop blir vi överkörda, säger hon.
Än så länge är gruppen bara för kvinnor, det skyddade rummet fyller en egen funktion. Men det har föreslagits att ta in män längre fram för att fler ska få ta del av den kunskap som lärs ut. Framförallt finns det en annan grupp som de medverkande kvinnorna ser behöver en fristad:
– Vi har diskuterat att låta homosexuella killar vara med – de har det också svårt i vårt samhälle, säger Sheriff Ramoabi.
Programmet för cirklarna ser olika ut varje vecka. Ibland bestämmer deltagarna själva vad de vill lära sig mer om veckan som kommer. Någon är duktig på att måla, en annan vill diskutera privatekonomi. Behöver de mer fakta för en fråga utser de någon som gör efterforskningar. Men studiecirklarna får också material från TCOE om vissa ämnen – som den här veckan, när temat är fetalt alkoholsyndrom, ett tillstånd som drabbar barn vars mamma druckit alkohol under graviditeten. Sydafrika har den högsta procenten nyfödda med syndromet i världen och i materialet finns diskussionsövningar om hur man tackar nej till alkohol om ens kompisar vill festa och förklaringar om hur syndromet kan komma att påverka barnet.
– Här kan unga prata om svåra ämnen, som alkohol, graviditeter och preventivmedel. Det finns inte många skyddade rum i vårt samhälle men här har man en grupp med sig och kan känna sig säker, säger Sheriff Ramoabi.
Veckans träff är över och på väg från skjulet diskuterar några av de yngre deltagarna vad de lärt sig under studiecirklarna. En av dem berättar entusiastiskt om hur du bäst gör ditt eget ekologiska insektsmedel med tobak och diskmedel – hon kan tack vare det hon lärt sig i studiecirkeln förse både sig själv och sina grannar med färska grönsaker. Sheriff Ramaoabi säger att hon är glad för möjligheten att blir bra på att stå framför folk och lära sig nya saker. Hon menar att när landet fortfarande är under återhämtning efter apartheidregimens terror finns ett driv hos unga att ta saker i egna händer och lära sig sånt de behöver för att förbättra sina liv.
– Vi kommer från olika platser men hittar det som förenar oss. Och nu måste vi vidare och sprida ordet i nya cirklar.
OLOF PALME INTERNATIONAL CENTER
…en samarbetsorganisation för internationell verksamhet och opinionsbildning för den svenska arbetarrörelsen. Palmecentret arbetar i Olof Palmes anda för fred, mänskliga rättigheter och demokrati. Tillsammans med 27 medlemsorganisationer har Palmecentret drygt 200 utvecklingsprojekt i ett 20-tal länder, bland annat i Filippinerna, Palestina, Serbien och Sydafrika.
Text: Sanna Svanström
Foto: Björn Lindh
Du kanske också gillar:
-
Yrke: Surrogatmamma
Ivar Andersen, Jonas Gratzer
-
Jämställdheten i Europa: ”När man staplar allt ser man hur illa det är”
Redaktionen
-
”Den ryska regimen byggdes med oljepengar – Ungerns byggs med EU:s”
Joakim Medin