Parantesåret kan leda till digital revolution

V ilket ovanligt långt år 2020 har varit. Vi är uppe i över tusen dagar, när vi inte ens har kommit till maj! Nej, det är givetvis inte så –  men det känns så. En känsla som inte går att slå bort. 2020 kommer att bli ett svårt år att beskriva. Det är givetvis långt ifrån över men det har redan hänt tillräckligt mycket för att det ska dominera en stor del av framtida böckers återberättelse av 2000-talet.

I början på januari var jag var på SSU:s nyårskurser och träffade massvis med fantastiska människor. Framtiden kändes väldigt ljus. 2020 skulle bli socialdemokratins år. Det gick att se hur tydligt det kliade i fingrarna på i princip alla närvarande för att få komma tillbaka till klubbar och distrikt för att använda sig av all kunskap vi nu hade att tillgå. Och visst gick det bra de första månaderna, fantastiskt rent utav. Verksamhetsplaneringen gjordes med många bra och roliga idéer och det fanns massvis att se fram emot under året. Sen kom corona.

2020 ser ut att bli året då allt och inget hände – jag skulle vilja använda begreppet parantesår. Jag vet inte om det har använts tidigare men om inte annat så myntar jag det begreppet nu. Anledningen till att jag vill kalla 2020 för ett parantesår är att i princip det mesta har ställts in, åtminstone för det kommande kvartalet. På grund av rådande läge har de flesta av oss varit tvungna att börja tänka efter på vad vi gör, hur vi lever och umgås med andra. För mig personligen är det inställda firandet av första maj det tråkigaste – men jag kan inte ens föreställa mig hur det är för de som tar studenten.

Men vi befinner oss alla i ett konstigt stadie av ovisshet inför framtiden. Med företag som går allt sämre blir det färre jobb och många måste tänka ett extra varv kring vad de ska göra. På något sätt är det som att vi har blivit nollställda rent mentalt. Många av de planer vi har haft – oavsett hur långsiktiga eller hur kortsiktiga de var – måste ställas in eller ändras om.

På just den punkten känner jag dock en viss glädje kring hur den socialdemokratiska rörelsen har hanterat situationen. Givetvis är det väldigt tråkigt – men förståeligt och rätt – att första maj ställs in i den formen vi känner till. Men det är samtidigt föredömligt att ändå försöka få till ett firande, denna gång digitalt för hela landet. Det är också jättekul att se att SSU:s distrikt och klubbar har börjat med möten som är mer eller mindre digitaliserade: vi får det att fungera helt enkelt!

Samtidigt som massvis med festivaler och firanden ställs in så hittar många verksamheter nya sätt att få det att fungera på, just som SSU med hjälp av bland annat digitala möten. Vi har provat på digitala kurser inom Unga Örnar med och det känns som att trots att det är tråkigt att inte kunna träffas så får vi fantastiska möjligheter och all tid i världen just nu att prova på digitaliseringens gränser – vi är nästan tvingade till att göra det.

Och samtidigt som inget hände – när allt blev inställt – hände också allt i världen: krishanteringar i länder världen över och avgörande beslut för att se till att samhället fungerar någorlunda samtidigt som man inte överbelastar sjukvården. Såhär aktiv känns det inte som att politiken har varit sedan flyktingkrisen 2015. Att mycket händer på nationell nivå samtidigt som alla drabbas av det på ett eller annat sätt tror jag väcker mångas politiska engagemang.

Vi får se i realtid hur politiken går till, och trots att det är ett mellanvalsår tror jag att de flesta har bättre koll på politiken nu än vad de har haft tidigare år, just för att alla restriktioner och förändringar kommer så nära inpå. Det är också många orättvisor i samhället blottas i coronakrisens fotspår, något som upprör många.

Jag tror att vi inom SSU, trots att verksamheten ser annorlunda ut, måste se till att försöka värva även nu. Det finns jättemånga unga på internet som är drivna och jag själv blev inte värvad på någon skola eller något torg, jag blev kompisvärvad från internet. Vi måste kunna erbjuda unga en plats att kunna lära sig om politik och påverka den i rätt riktning, detta är möjligtvis en av de absolut viktigaste tidpunkterna för det.

Som sagt: 2020 har varit jättelångt och det är jättelänge kvar innan vi kan lägga detta år till historien. Men under de månaderna som är kvar så måste SSU se till att öppna ögonen för digitalt värvande och se hur det kan användas på rätt sätt. För tro mig, det finns otroligt många människor som inte ens är medvetna om att SSU finns – men som hade gått med utan att blinka om de blev upplysta om att denna plats och plattform faktiskt finns.

Parantesåret 2020 kommer att gå till historien på många sätt, de allra flesta negativa. Men låt 2020 gå till arbetarrörelsens historia som året då vi på riktigt organiserade oss på digitala plattformar och såg till att finnas på även den spelplanen.

Albin Norman, vice ordförande SSU Umeå och ledamot i Unga Örnars förbundsstyrelse