Politiska spinndoktorer kommer inte knäcka gängen

P olitiker från höger till vänster slår på sina största trummor i debatten och kräver tuffare åtgärder mot den beryktade gängkriminaliteten. Det är inte så konstigt. Den senaste utvecklingen har minst sagt varit alarmerande. I början av augusti sköts en 12-årig flicka till döds i Stockholm. När skarpladdade vapen avlossas på öppen gata går ingen längre säker. Både offer och förövare blir yngre och yngre.

I Göteborg har kriminella satt upp vägspärrar för att kontrollera vilka som rör sig in och ut från deras revir efter att rivaliteterna mellan de olika gängen eskalerat. I Ekots lördagsintervju (5/9) berättade biträdande rikspolischef Mats Löfving om en utveckling där ett 40-tal släktbaserade kriminella nätverk har etablerat sig i Sverige. Strukturer som verkar tagna direkt från en amerikansk gangsterfilm eller ur nyhetsskildringar från Sicilien.

Det är ur den aspekten inte konstigt att det politiska strålkastarljuset den senaste tiden flyttat fokus från Corona mot skuggsamhället. Även de som tidigare viftat bort frågan som oviktig eller överdriven har anslutit till budgivningen om bäst lösningar. Som alltid när alla försöker visa sig bäst inom det, med rätta, mest diskuterade området har det dock sin baksida.

Debatten har stundvis lockat fram den värsta av opportunism hos de politiska spinndoktorerna. KD slängde nyligen ut ett förslag om att använda biståndspengar till att bygga fängelser utomlands. Ebba Busch exemplifierade med Somalia och Afghanistan. Detta för att avlasta svenska fängelsevården.

SD har gått ut och föreslagit att införa en förkortad variant av polisutbildningen, ett vad det verkar som egensnickrat förslag som ingen efterfrågat och som dessutom om det genomfördes skulle kunna riskera både polisers och vanliga medborgares säkerhet.

M kastade igår ut sitt bidrag. Utvisa människor med förmodad koppling till kriminella gäng utan att de nödvändigtvis begått ett brott. Alltså gärna rättsstat, men inte för folk utan medborgarskap – om Ulf Kristersson får bestämma.

Det är bra att politiken nu riktas mot att knäcka gängen men demokratiurholkande ”skjuta från höften, hoppas på att det ger lite röster”-förslag är inte det som kommer vända utvecklingen. Det finns inga snabba lösningar som över en natt ställer allt till rätta. Samhället står där det står idag efter åratal av naivitet kring växande integrationsproblem men också på grund av en ovilja att förstå vad som händer när ojämlikheten tillåtits växa.

Det som kommer knäcka gängen är ett samhälle som kan slå från alla fronter. Polisen behöver mer resurser, lagen behöver ändras där den är otillräcklig, kriminalvården (i Sverige) behöver förstärkas. Lika viktigt är dock att ge skolan resurser för att tillgodose behoven, lika viktigt är att öka sysselsättningen, rusta upp bostadsområden och att komma åt trångboddhet – lika viktigt är att skapa jämlika förutsättningar för alla att delta i samhället.

Det borde ligga före skattesänkningar på alla politikers önskelista just nu. Det kommer krävas resurser och det kommer krävas ett återupprättande av den starka staten.