S i Göteborg – samtalen vände opinionen

N ågra månader före valet skakades Sveriges andra största stad i sina grundvalar. Enligt opinionsmätningar var det bara omkring 15% som kunde tänka sig att rösta på Socialdemokraterna. Det parti som styrt arbetarstaden Göteborg i 24 år.

Lika många ville lägga sin röst på det nyligen bildade lokala missnöjespartiet Demokraterna.

– De vill stoppa Västlänken, ett infrastrukturprojekt i staden. De har fått med sig pensionärer och personer som är arga på trängselavgiften, men för första gångs-väljare som var tio år när beslutet om Västlänken klubbades, är frågan inte så aktuell. Det är lättare att vara mot något än för något, det har jag lärt mig under valrörelsen, säger 15-åriga Mahmod Bek från Västra Frölunda, medlem i SSU Göteborg.

Katastrofsiffrorna fick partiet och sidoorganisationerna i staden att reagera. Istället för att börja bråka och analysera mätningens orsaker, var kamplusten under valrörelsen något utöver det vanliga. Dörrar knackades, samtal registrerades, väljare ringdes upp, flygblad delades ut och Facebook-annonser fyllde göteborgarnas flöden.

Och trots opinionsmätningarna blev resultatet något annat: i riksdagsvalet behöll Socialdemokraterna sina fyra mandat.I kommunfullmäktige tappade man tre mandat och fick ett valresultat på 20,5%. Demokraterna fick 17%.

– Jag tror att det som var framgångsrikt var att prata med folk. De flesta har väldigt dålig koll, på politik generellt och på vad sossarna faktiskt har uträttat. När vi väl berättade var det många som valde oss, säger 15-åriga Mahmod Bek, som var med på nästan alla SSU:s aktiviteter under valrörelsen.

Han tror att S både lokalt och nationellt har brustit i sin kommunikation när det gäller att sprida partiets genomförda politik. Det märks att valrörelsetakterna fortfarande sitter i när han i rask fart börjar förklara:

– Barnbidraget har höjts, ungdomsarbetslösheten har gått ner, polisen har fått mer resurser och här i Göteborg har pengarna till skolan omfördelats så att de skolor som behöver mer också får mer. Sen har vi i Göteborg varit sämre än Stockholm på att förklara att det är alliansen som styr vår sjukvård, få väljare verkar känna till det.

En annan som fått lägga mycket tid av valrörelsen på att förklara maktfördelning och vad de olika partierna står för är Shadiye Heydari. Hon är just nu tjänstledig som enhetschef inom äldreomsorgen, invald till kommunfullmäktige för nästa mandatperiod, ordförande för S-kvinnor i Göteborg och engagerad i partiets Angeredskrets. Hon är också nominerad som gruppledare för Stadsdelsnämnden Angered.

På väggen vid ett bord på Folkets hus kafé i Hammarkullen berättar hon om fördelningen mellan riksdag, landsting och kommun.

– Det är så många som inte vet inte hur det fungerar. De vet inte hur Sverige och Göteborg styrs eller skillnaden mellan partierna. Under valrörelsen fick jag ofta förklara grundläggande saker, och det tar tid, säger hon.

Shadiye Heydari är fortfarande ganska trött och sliten efter allt kampanjande. Tack vare hennes och partiets idoga arbete ökade valdeltagandet i flera av distrikten som förra valet hade lägst deltagande i Sverige. Gäster på kaféet kommer fram och hälsar och skakar hand med henne.

– Jag har blivit inbjuden till föreningar, hem till folk och stått på torget, men också helt enkelt pratat med folk jag möter i vardagen. När jag går och handlar mat avsätter jag alltid en halvtimme extra för att hinna prata med människor jag stöter på. Jag är väldigt social, men jag tycker det är viktigt. Jag vill inte bara vara en politiker på pappret.

Hon tycker precis som Mahmod Bek att det är samtalen som burit frukt i valarbetet. Att verkligen ge tid att lyssna och resonera med folk.

– Det är värt tiden. Många känner sig besvikna och arga av olika anledningar, men när de väl fått prata av sig och fått höra min ståndpunkt, brukar det gå att få med sig dem. Jag tror det var så vi vände opinionen.

En som inte är lika nöjd med valrörelsen och valresultatet är Saida Hussein. Hon är förskollärare, ledamot i kommunfullmäktige och ersättare i byggnadsnämnden. Men framförallt är hon aktiv i sin S-förening i Biskopsgården.

– Hur kan man vara nöjd med 20%? Det är skamligt tycker jag. Vi får absolut inte nöja oss med det här, säger hon.

På Väderbodarnas kafé på Friskväderstorget är det också många som vill prata med sin politiker (Saida Hussein fick näst flest personkryss av socialdemokraternas kandidater). De frågar henne om valresultatet och vad som händer under talmansrundorna som pågår.

– De där killarna som sitter i andra hörnet och pratar somaliska pratar också om regeringsbildningen, säger Saida Hussein och tar en bit av sin morotskaka.

Jag frågar varför hon tror att S i Göteborg har tappat så mycket.

– Därför att man glömt sin ideologi och varför vårt parti finns. Utförsäljningen av allmännyttan i Rannebergen är ett exempel. Många i ledningen har slappnat av och nöjt sig, samtidigt som det finns för många ja-sägare i partiet. Det räcker inte att synas här på torget en månad före valet, vi måste alltid synas och prata med medborgarna.

Saida Hussein har själv suttit i valanalysgrupper efter de två senaste valen och hennes dom är hård.

– De där dokumenten som tas fram samlar bara damm. Vi lär oss inte av våra misstag. Snarare borde vanliga göteborgare få analysera oss, det skulle nog vara intressantare än vad några partimedlemmar säger.

Även om Shadiye Heydari inte är lika kritisk mot sitt parti tycker hon att valrörelsen tyder på ett behov: göteborgarna behöver prata mer politik och Socialdemokraterna behöver lyssna mer.

– Valrörelsen för 2022 måste börja redan nu. Mitt förslag är att varje S-förening i staden ansvarar för att stå på exempelvis Kvibergs marknad en helg var, året om. Där rör det sig mycket folk och vi kan nå många, för vi hinner inte nå alla under sista veckorna före valet, säger hon.

Under sommaren har Socialdemokraternas starka kvinna i Göteborg Ann-Sofie Hermansson skrivit flera debattartiklar mot extremism i staden. Hon riktar sig framförallt mot vad hon kallar islamistisk extremism efter att ett antal göteborgare anslutit sig till IS. I valrörelsen deltog hon och socialdemokraten Nalin Pekgul i ett antal torgmöten runt om bland stadens förorter för att prata om frågan.

Saida Hussein tycker det är viktigt att problemen med extremism lyfts, men att Hermanssons taktik inte är den rätta.

– När de talade på Friskväderstorget förespråkade Nalin Pekgul fler kameror. Vi har redan kameror på torget sen länge! Det är ett borgerligt perspektiv. Det är EBO-lagen som behöver ändras. Man bygger inte förtroende för sin politik eller parti genom att vara här i fem minuter och komma med pekpinnar.

Ann-Sofie Hermansson håller inte med.

– Nalin gjorde ett mycket positivt inhopp som kampanjarbetare. Utifrån sitt perspektiv, från Tensta, bidrog hon till massor av riktigt bra samtal med göteborgarna. Med fokus på att stärka utsatta områden blev det många nyttiga diskussioner inte bara om extremism och hedersförtryck, utan i en lång rad viktiga frågor. Nalin stod definitivt för en del av den starka energi som gjorde att kampanjen och valresultatet lyfte.

Istället för intensivt valarbete veckorna före valet borde alla S-politiker som får heltidsarvoderade uppdrag i staden lägga minst två timmar varje vecka på att vara ute och prata med medborgarna, menar Saida Hussein.

– Då skulle de kunna bygga tillit på riktigt och se hur folk verkligen har det. Jag tror till exempel att många i Biskopsgården gärna skulle höra riksdagsledamot Anna Johansson berätta om varför hon engagerar sig politiskt, hur det var att växa upp med sin pappa som byggde stan och så vidare, hellre än en stockholmare som pratar om kameror en gång var fjärde år.

Ann-Sofie Hermansson håller med om att det krävs en kontinuerlig dialog med göteborgarna.

– Jag jobbar hela tiden aktivt i hela staden – inte minst i ytterstaden. Exempelvis har vi genomfört en serie trygghetsdialoger, som också resulterat i politiska åtgärder, med föreningslivet i samtliga stadsdelar. Att använda fler kameror i trygghetsarbetet är något som efterfrågas, ofta från boende i utsatta områden, och som varit en tydlig del i S-politiken under lång tid.

Efter varje valrörelse tycks det som att politiker säger att de måste synas mer, ändå verkar det inte hända. Har det något med många uppdrag och ett allmänt stressat samhälle att göra? Hur hinner man med?

– Jag brukar säga: om du är ute och kör med tre bilar så kommer du att krocka. Har du för många uppdrag, är det förstås svårt att hinna med. Då behöver vi fördela uppdragen inom partiet lite bättre. Fler personer med olika bakgrunder och erfarenheter behöver få plats i vårt parti. Då skulle nog politiken också bli bättre.

Text: Madeleine Bengtsson, frilansjournalist