S räddas av de få unga de har

D et sägs år efter år, det präglar alla sossars självkänsla, samtidigt som man ändå på något sätt fortsätter att behålla makten och vara det parti kring vilken media ständigt snurrar.
Så en floskelsanning med modifikation kanske. Ett parti i kris, men ändå ett av Europas mest framgångsrika.

Nu måste det ändå skrivas igen, hur trött jag än är på det: Socialdemokraterna är ett parti i kris och framtiden ser inte ljus ut.
Väljarstödet bland unga är rekordlågt. Partiaktiva blir äldre. SSU värvade 17 000 medlemmar under valåret vilket är ett positivt rekord i sig men få av dem engagerar sig mer än genom att skriva in sig och få av deltagarna på partikongressen har varit under 35. Socialdemokraterna som parti prioriterar dem inte, vare sig i sina valstrategier eller i att lyfta fram de som finns på sina listor.
Hur bygger ”Framtidspartiet” sin framtid egentligen?

Media verkar heller inte vara jätteintresserade av att lyfta just den här aspekten. Det finns en massa andra S-utmaningar att skriva om: LO, arbetarmännen, landsbygden, stundande EU-val. Den ökande ojämlikheten trots 4 år i regeringsställning och nu också januariavtalet som skapar identitetskriser bland gräsrötterna oavsett vad exakt man tycker om alla 70+ punkter i överenskommelsen med C och L.

Att LO-medlemmar överger Socialdemokraterna är en katastrof. Men det är lika mycket en katastrof att i princip ingen under 30 vill ha med den här rörelsen och det här partiet att göra.
Detta trots att få generationer varit lika politiska som just dagens unga. Trots att de kampanjar, aktivistar och nyligen mobiliserade miljontals unga för klimatstrejk runt om i hel världen.

Då känns också just Socialdemokraternas partikongress som en ganska oväntad plats att hitta lite hopp på.
De unga på plats må ha varit få men de som är här har gett partiledningen pisk.
Pisk som i att ha drivit igenom några rejäla kursomriktningar i Socialdemokraternas politik som partiet nu har bundit sig till att driva.

Skolan har stått i centrum.

Sebastian Rasmusson, 16 år, är kongressens yngsta ombud och med jämna mellanrum skribent här på Frihet. Han krävde att ungas psykiska ohälsa ska tas på större allvar och att elevhälsan ges ett större och bredare uppdrag för att fånga upp unga som mår dåligt.
Alla elever borde screenas för psykisk ohälsa så att alla ska kunna få hjälp snabbt och i tid. Partistyrelsen var emot. Men kongressen var för och Rasmussons krav antogs av kongressen.

Utan större strid antogs också SSU:s hårdare linje gällande det fria skolvalet. Kommuner ska ha ett avgörande inflytande över nyetableringen av friskolor. I dag kan de etableras i princip fritt. Det leder till att elever sprids ut, kommunernas ekonomier ansträngs och segregationen ökar.
Framförallt kräver nu Socialdemokraterna att det fria skolvalet uttryckligen ska vara integrerande – inte segregerande. I praktiken betyder det att elever med olika klassbakgrund och socioekonomisk ställning ska blandas mer.
Hur länge du stått i kö till en skola ska inte få avgöra vilken skola du får plats på. Antagningssystemet ska se till att skolorna blir så blandade som möjligt, och nyanlända elever ska ut på alla skolor. Inte bara på några få.

Krisaspekter kommer det fortsätta skrivas om och det här löser knappast S utmaningar bland de unga väljargrupperna. Men politik som skulle göra samhället bättre för alla elever – det har åtminstone formulerats.

Lotta Ilona Häyrynen är chefredaktör för Frihet.se