Satanistiska feminister mobiliserar mot Ebba Busch Thor

H agaparken, Stockholm, i maj. En sådan där dag under senvåren då ingen ännu vet hur man ska klä sig för att vare sig svettas eller frysa. På gräsmattan under koppartälten har barnfamiljer picknick. Ungarna springer runt i t-shirt och shorts, snubblar, tar sig upp och springer sedan vidare efter varandra med smutsgröna gräsfläckar om sina knän.
Föräldrarna sitter på sina filtar och klär ömsom av sig, ömsom på sig allt eftersom solen går i och ur moln.
Ingen av dem vet att det på skogskullen intill strax ska hållas en blasfemisk nattvard där Satan ska åkallas.

Med Tumblr och sociala medier har satanismen fått ett uppsving. Särskilt kända har organisationen Satanic Temple i USA blivit, nyligen skildrade i dokumentären Hail Satan?. Genom att hävda religionsfrihet försöker de mota bort fundamentalistiska kristna dogmer ur bland annat det amerikanska skolsystemet. När kristna grupper kräver undervisning i kreationism – tron att Gud och inte Darwins evolutionslära styrt allt liv på jorden – går Satanic Temple in och kräver Darwin. Vetenskapen är nämligen satanisternas religion.

Mest uppmärksammad blev organisationens gigantiska skulptur av en hornbeklädd Satan, Baphomet, som de ville montera utanför Oklahoma State Capitol. Skulpturen skulle då stå bredvid en lika gigantisk skulptur av de tio kristna budorden som sedan tidigare fanns på platsen.
”Om det offentliga rummet ska acceptera er religionsfrihet så ska den också acceptera vår!” var Satanic Temples huvudbudskap.

Det blev inget State Capitol för Baphomet. Men inte förrän den amerikanska högsta domstolen beordrat att även de tio budorden skulle monteras ned.

Sociala medier har gett satanismen ett uppsving. Nattskiftet är en konstnär som säljer populära prints med rubriken ”Satanic feminist”. 

Satanistiska samfundet är en svensk organisation som i somras blev den första satanistiska föreningen att registreras som ett trossamfund hos Kammarkollegiet. Det ger gruppen samma juridiska status som Svenska kyrkan.
De grundades för några år sedan som en underorganisation till amerikanska Satanic Temple, men har sedan dess hunnit gå vidare.
– Satanic Temple växte ganska snabbt och har helt andra utmaningar än vi har. Vi hakade på en grupp i England i stället som har större förståelse för läget i Europa, säger Jenny Hedin, ordförande och grundare av Satanistiska samfundet. I dag organiserar de sig under paraplyorganisationen Global Order of Satan. Där ingår samfund i bland annat Ungern, Frankrike, Tyskland och Rumänien – alla med humanism och jämlikhet som främsta paroller.

Senvårens sista småkyliga bris drar in över den lilla ängen som öppnat upp sig på skogskullen i Hagaparken. Plötsligt känns huvudstaden långt borta.
Vi har samlats runt en parkbänk. Med filtar, vin och picknick-korgar inväntar vi några eftersläntrare som dyker upp mellan trädstammarna.

Alla är klädda i svart, men det är inte så mycket klädkod som subkultur. Man kan anta att de flesta av oss lyssnar på hårdrock och från håll ser vi nog mest ut som vilket kompisgäng som helst.
Själv har jag ingen aning om hur seriöst man ska ta en ”Blasfemisk nattvard med invokation” vilket Jenny skrev i inbjudan på Messenger. Min moster är nunna och även om jag själv är mer ateist än något annat så har jag lärt mig att respektera andras religionsutövning – det handlar om rent hyfs. Så lika nervöst som jag skulle hälsa på en biskop hälsar jag på Emma Persson, invokationens häxmästare som ska leda ceremonin.

Det visar sig snabbt att stämningen är ganska fnissig.
Att tillbe Satan ett stenkast från medelklassfamiljernas lekande ungar hör knappast till någons vardag.

Jenny Hedin delar ut flyers där invokationen, eller bönen, står nedskriven så att vi ska kunna läsa upp den tillsammans. Den är snyggt formgiven, så nära ett medeltida pergament man nu kan komma med en kontorsskrivare. Bäst är ändå vinflaskorna. Samfundet har skrivit ut egna etiketter, ”Svartvardsvin”, och klistrat på flaskorna. Säga vad man vill om satanister, men de har åtminstone en dedikerad grafisk designer.

Sammankomsten ska ske i två steg. Först med invokationen och sedan med svartvarden. Totalt är vi nio personer som ställer oss kring en cirkel Jenny och Emma har förberett på ängen.

Den som kan sin satanism förknippar nog religionen med misogyni, nyliberalism och black metal. Genom 1900-talet har satanism eller regelrätt djävulsdyrkan företrätts av män. Från Aleister Crowley, magiker och esoteriker (men aldrig själv uttalat satanist), som i början av förra sekelskiftet mest använde sin spirituella tro som en ursäkt att få ligga och ta droger, till Anton LaVey som på 60-talet grundade det fortfarande existerande Church of Satan. Church of Satan, inte att förväxla med Satanic Temple, blev med sin satanistiska bibel och sina budord – starkt influerade av filosofer som Friedrich Nietzsche och Ayn Rand – ökända över hela världen.

Satanistiska samfundets svartvard är en evighet bort från sina populärkulturella föregångare. Här finns inga nakna kvinnor utfläkta på altare eller män i bockskägg som leder mässan.
De nya satanisterna är politiskt obundna, men alla är feminister.
– Politiskt är jag vänster och till yrket är jag ingenjör. Jag tänkte att om man letar efter en religiös syntes av de två identiteterna så blir det satanism, säger Daniel, som jobbar på KTH, efter att ha bjudit alla samlade på gifflar.

Att koppla samman jämlikhetsideologi och kvinnans frigörelse med satan är ändå inte så nytt som man kan tro.

Per Faxneld, docent på Södertörns högskola, skrev sin doktorsavhandling på temat satanistisk feminism. När Kvinnohistoriska museet i Stockholm öppnade under våren 2019 fyllde han en hel gyllene sal på Södra teatern för föreläsningen ”Djävulen som kvinnans befriare”.

Det visar sig att en hel rad kvinnliga författare och kulturpersonligheter använt djävulen som en symbolisk gestalt för frigörelse redan under 1800-talet. Vissa byggde hela sina karriärer på det, andra använde Satan som ett verktyg för att utforska områden i samhället som ansågs vara tabu för kvinnor. Det kunde handla om lust, begär eller tillgången till ett offentligt liv över huvud taget. Satan blev, i motsats till Jesus, en symbol för frigörelse och ett liv bortom en borgerlig och kristen existens inlåst i hem och vid spis. Genom Satan kunde kvinnor ställa krav och leva-i-världen. Att stämplas som farlig, sexuell och normbrytande var både en bonus och ett pansar – en femme fatale var i sin manliga tappning en misogyn metafor, men med kvinnor som avsändare blev hon i stället ett kraftdjur som kunde lägga världen vid sina fötter.

Faxneld berättar för den samlade skaran att till och med den svenska socialdemokratin använt Satan som en symbol för motstånd mot gällande normer och politiska system. Under slutet av 1800-talet, före Socialdemokraterna etablerats som riksdagsparti utan Vänsterpartiet, kommunister och anarkister, gavs till exempel tidningen Lucifer ut. Satan var då motståndare till både borgarklassen och prästerskapet – samhällsgrupper som enligt socialdemokratin dominerade den politiska makten före demokratins slutgiltiga genombrott. Att anamma den kristna gudens motståndare blev då fullständigt logiskt. Socialistiska ungdomsförbundet, vilka senare bröt sig ur socialdemokratin som anarkister och syndikalister, hyllade med jämna mellanrum Satan i sin förbundstidning Brand. Inledningen till Satanistiska samfundets invokation har närmare rötter till det av Per Faxneld beskrivna 1800-talet än till Anton LaVeys hedonistiska 60-tal:
”Satanismen vilar på en bergfast grund av medmänsklighet, självkännedom, förnuft och rättvisa. Vi ger en röst åt den som ingen har. Vi ifrågasätter auktoriteter och orättvisa.”

Omringade av vissna maskrosor och tistlar inväntar vi att vår häxmästare ska bjuda in oss i cirkeln som lagts ut framför oss. Varje väderstreck är markerat med en symbol: rökelse och en fjäder för luft, vatten i en silverkalk, vigd jord och ett gravljus för elden.

”Hur träder du in i cirkeln?” frågar Emma.
”Med fri vilja och med öppet sinne”, svarar jag efter instruktioner från Jenny.
Alla samlade går igenom samma ritual och ställer sig i cirkeln.
Sedan läser vi bönen som Emma har skrivit.

Lilith, den okuvade
Leviathan, slukare av hinder
Babylon, den stora modern
Belial, den otyglade

Sinnets rökelse, viljans eld.
Jord för rotfasthet, vatten för liv.

Hell Satan! 

Jenny förklarar att vi även här ska se Satan som en symbolisk gestalt. Satanister är ganska trötta på att behöva förklara att ingen faktiskt tror på djävulen som kristna kan tro på en gud. Det är en symbol – nästan som en lek – att hämta kraft ur och skaffa sig politiskt svängrum.

Det är lätt att förstå det i Satanic Temples amerikanska kontext. Men i sekulära Sverige, hur relevant är egentligen Satan i en politisk kontext?
– Sverige ska ju vara så jävla sekulärt men ju mer man börjar nysta så stämmer det ju inte. Kristdemokraterna i Botkyrka vill till exempel att de tio budorden ska bli svensk lag, säger Jenny.

Och våren med Europaparlamentsvalet har fört upp kristen fundamentalism på den svenska politiska kartan mer än vad någon kunde förutspå. Det började med att EU-parlamentarikern Lars Adaktusson avslöjats med att ha röstat emot vartenda abortvänliga förslag som lyfts i Bryssel. Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas syn på så kallad samvetsfrihet – att vårdpersonal själva ska få välja huruvida de ska delta i aborter eller inte på bas av religionsfriheten – synades i sömmarna.
Satanistiska samfundet tvingades stå på Sergels torg i Stockholm och dela ut flyers för aborträtten.
”Endast du äger rätten till din egen kropp – Din kropp är okränkbar och inte underkastad någon annans vilja än din egen” står det i versaler. En livmoder omgiven av hjärtan stryker under temat. Ännu en seger för samfundets grafiska formgivare.
– Kristna Värdepartiet liknar abort vid Förintelsen, ”25 % av min generation saknas”. De är inte särskilt många, men det låter ju stort när katten skiter, säger Erik Hedin, sekreterare i samfundet.
– Satanistisk feminism är ju helt klockrent. Det Ebba Busch Thor företräder ÄR ju inte feminism, det är ju unga tjejer som tycker som gamla gubbar. Det enda man gör är att kidnappa feminism som begrepp, säger Emma Persson.

Förutom att demonstrera för abort har samfundet arrangerat panelsamtal under Prideveckan och medlemsträffar under parollen ”Fika för Fan!”.
– Det är svårt att stå upp mot orättvisor som ensam i vissa sammanhang.

Jenny vill understryka samfundets grundsyfte: att skapa gemenskap för personer som annars kanske har haft svårt att hitta det. Hon är mån om medlemmarnas trygghet. Det är därför de inte har offentliga evenemang, och de ställer i princip aldrig upp på intervjuer. De har till och med tackat nej till Filip och Fredrik på kanal 5.
– Vi vill inte bli speglade som några freaks.

Allvaret blir särskilt tydligt i en samtid där Sverigedemokraterna växer i styrka. Satanistiska samfundets systerorganisationer i Europa möts av regelrätta hot och möjliga straff. I Ungern, berättar Jenny, kan medlemmar bli satta i fängelse om det kommer ut att de är satanister. I Global Order of Satan, dit samfundet tillhör, sker all kontakt genom krypterade chattar. De olika grenarna försöker stärka varandra och gemensamt mota bort religiös eller auktoritär fundamentalism som växer sig allt större i Europa.

Invokationen avslutas genom att smörja in alla deltagare med olja. Jag får fyra nätta klickar i ansiktet. Skulle man dra ett streck emellan dem skulle de bilda ett upp-och-nedvänt kors.

Sedan korkar Jenny slutligen upp svartvardsvinet och plockar fram ett åttkantigt skrin i mässing. I det ligger en liten hög vita oblater med kors på – stapelvara i den kristna nattvarden. Jesu kött. Och vinet är, som bekant, hans blod. Vinet dricker vi i andakt. Annat blir det med oblaterna:
– Oblater är det heligaste i kristendomen. De behöver förvaras särskilt och välsignas genom ritualer. Men jag tänker att vi äter dem som chips!

Jag tar två (Mea Culpa, moster!). De smakar papp.

Resten av vinet dricks upp på picknick-filtarna. Vi drar ömsom av oss, ömsom på oss, våra svarta läderjackor allt eftersom solen går ur och i moln.

Text: Lotta Ilona Häyrynen, skribent och revisor för satanistiska samfundet sedan halloween 2018 

Foto: Anna Drvnik