Opinion
SD fulspelar om polskt sexsnack
”EU-samarbetet bygger på gemensamma värderingar, och det ingår i medlemsländernas folkvalda representanters uppdrag att ta ställning till politik som är aktuell inom unionen. Att uppmärksamma en fråga är inte samma sak som att lägga sig i.” Susanna Kierkegaard skriver om det politiska spelet i EU-parlamentet som blivit tydligt i en omröstning om kriminaliseringen av att informera om sex i Polen.
S nart kan den som försöker berätta om samtycke, preventivmedel eller sexuella läggningar för ungdomar i Polen hamna i fängelse. Den polska regeringen jobbar för att få igenom lagstiftning som gör det olagligt för föräldrar, lärare, läkare och andra att undervisa barn och ungdomar om sex- och samlevnad. Blir det som regeringspartiet Lag och rättvisa vill kommer sådan undervisning att kunna straffas med upp till fem år i fängelse.
Syftet med lagförslaget påstås vara att motverka pedofili. Den katolska lobbygruppen som ursprungligen författat förslaget tror att undervisning uppmuntrar sexuell aktivitet bland minderåriga på ett farligt sätt.
Det är förstås nonsens. Sexualkunskapsundervisning för barn och unga, anpassad efter deras ålder, är en förutsättning för hälsosammare relationer till varandra och den egna sexualiteten senare i livet. Unga kommer förr eller senare komma i kontakt med sex – frågan är bara om samhället föredrar att de får sin information från vuxna i skolan eller från porren.
I den svenska EU-debatten har det blivit lätt för konservativa politiker att vifta bort kritik genom att hänvisa till en slags meta-nivå – istället för att tala om resolutioners innehåll, talar man om deras existens.
Kritiken mot lagförslaget har varit högljudd. Europaparlamentet tog tidigare i månaden ställning mot den nya lagen, och uppmanade genom en resolution* det polska parlamentet att rösta ned den. Alla svenska ledamöter röstade för nedläggandet av lagen – utom tre.
Sverigedemokraternas tre ledamöter i Europaparlamentet valde alla att avstå i omröstningen för ett par veckor sedan. Delegationsledaren Peter Lundgren (SD) skrev på sin Facebooksida dagen innan omröstningen att de inte skulle stå bakom en liknande politik i Sverige, men att de inte heller vill att EU ska lägga sig i polsk inrikespolitik.
“Det är ännu en gång ett tydligt exempel på hur socialister använder EU som ett vapen mot en välfungerande demokrati i Polen. Alla medlemsstater i Europeiska Unionen ska respektera andra demokratiska medlemsstaters rätt att själva bestämma sitt utbildningssystem. EU ska respektera medlemsländernas fundamentala rättigheter, olika rättssystem och traditioner.”
Resonemanget liknar det som fördes av Kristdemokraternas tidigare Europaparlamentariker Lars Adaktusson tidigare i år då han konfronterades med att ha röstat emot resolutioner där Europaparlamentet tagit ställning för rätten till abort.
I den svenska EU-debatten har det blivit lätt för konservativa politiker att vifta bort kritik genom att hänvisa till en slags meta-nivå – istället för att tala om resolutioners innehåll, talar man om deras existens. Resolutioner är Europaparlamentets sätt att gemensamt markera en ståndpunkt, de har ingenting med lagstiftning att göra. EU-samarbetet bygger på gemensamma värderingar, och det ingår i medlemsländernas folkvalda representanters uppdrag att ta ställning till politik som är aktuell inom unionen. Att uppmärksamma en fråga är inte samma sak som att lägga sig i.
Sverigedemokraternas ställningstagande har mer troligt att göra med att de ingår i ett samarbete med det polska regeringspartiet. Att sitta i samma partigrupp i Europaparlamentet som polska Lag och rättvisa innebär att rösta gemensamt, föra gemensam politik och samarbeta. Sverigedemokraterna bröt mot partigruppens linje bara genom att avstå i omröstningen. Hade de röstat för den, som alla andra svenska Europaparlamentariker gjorde, hade det nog blivit ännu sämre stämning i samarbetet.
Den svenska sexualkunskapen är inte heller perfekt, men den är på bättringsvägen. Bland annat tack vare tre gymnasieeleverna Ebba Carlsson, Linn Englund och Ida Karseland som grundat föreningen SNAF – Sexualkunskapen ni aldrig fick. Hemsidan snaf.se och instagramkontot med samma namn riktar sig främst till unga tjejer, men informationen är nyttig för alla att läsa. Målet med projektet är att ge unga en mer nyanserad och uppdaterad sexualundervisning än den som stannar vid att trä på en kondom på en gurka. På snaf.se kan läsaren ta del av allt ifrån berättelser om hur det är att komma ut som HBTQ-person, till information om hur en abort går till och självkänsla i relation till sexualitet.
– Sexualkunskapen spelar en helt avgörande roll för barn och ungas rätt till ett liv fritt från sexuellt våld. Där det sexuella självbestämmandet är centralt, och där kunskap är baserad på fakta, inte hämtad från pornografin, säger Ida Karseland till Frihet.
Rätten till sexualkunskapsundervisning handlar i slutändan om rätten till hälsa. Barn ska inte förvägras kunskaper som i framtiden kan förhindra oönskad graviditet, könssjukdomar eller psykisk ohälsa. Det borde man vilja ta ställning för så ofta det går.
Frihet har försökt komma i kontakt med Sverigedemokraterna i Europaparlamentet för en kommentar.
* En resolution är en gemensam text som parlamentet skrivit under på, den kan till exempel utgöra ett ställningstagande i en aktuell politisk fråga.
Susanna Kierkegaard är politisk skribent. Här kan du läsa mer texter av henne.
Du kanske också gillar:
-
Sd och abortfrågan – alla motargument du behöver
Redaktion
-
EM i hyckleri – Frihet listar tre starka kandidater
Redaktionen
-
”Annars hade SD fått makten”
Oscar Karlsson