Sexism and the City

I veckan meddelade Cynthia Nixon att hon ställer upp i valet till guvernör i New York. Nixon har under lång tid haft ett starkt samhällsengagemang och aldrig varit rädd att uttala sig i olika politiska frågor. Hon är också känd skådespelare, som många främst känner igen som karaktären Miranda i HBO-serien Sex and the City.

Precis som alla andra unga kvinnor på planeten har jag sett serien. Den är stundvis bra, stundvis mindre bra, men framförallt revolutionerade den synen på kvinnors sexualitet. Inte nödvändigtvis ur männens perspektiv, eftersom det är sån brudig jäkla serie, men vår egen syn på kärlek, sex och skamlös njutning.

Att en karaktär från den ultimata tjejserien ger sig in i politiken är givetvis en nyhet. Folk på twitter blev galna och menade att Miranda som guvernör var det slutet Sex and the City förtjänade. Modemagasinen var snabba med att sammanfatta Mirandas mest trovärdiga looks som politiker. Vilket inte var svårt, för karaktären är advokat och klär sig som en kvinna i en mansdominerad värld måste göra, inte helt olikt sättet kvinnliga politiker också förväntas klä och föra sig.

Men Cynthia Nixon ÄR inte Miranda Hobbes, och att folk verkar tro det är faktiskt ett problem. I ett patriarkat förminskas kvinnliga skådisar till sina karaktärer (som när “Hermione” höll tal i FN), och deras politik reduceras till bästa outfits. Vad hade hänt om dessa kvinnor spelat horan, mesen eller skurken?

Givetvis har ju Emma Watson (som spelade Hermione i Harry Potter och numera är ambassadör för UN Women) och Cynthia Nixon de plattformar och följare de har för att de är kända. Men det är helt orimligt att de förevigt ska bära stämpeln som sina mest kända roller, snarare än sig själva, när de uttalar sig i olika politiska frågor.

Det är ju tur för Cynthia Nixon att karaktären hon antagligen resten av sitt liv kommer att förknippas med ändå var en seriös karriärkvinna som ofta sågs i kavaj. Gud nåde om hon istället hade spelat Samantha, den mest lössläppta och vilda av tjejerna i Sex and the City. Då hade nog drömmen om att väljas till guvernör varit helt ouppnåelig.