Skilda världar – varför ökar könsklyftan?

F ör Henrik Malmrot var valet enkelt. Han var vänster. Det var en självklarhet.
– Allt annat kändes bara knasigt, säger han när han tänker tillbaka på hur han hamnade i politiken.

I dag är han avgående ordförande för Ung Vänster, kvar på jobbet extra länge på grund av coronakrisen, precis som hans partiledare Jonas Sjöstedt. Att gå med i just Vänsterpartiets ungdomsförbund föll sig naturligt för en tonåring som lyssnade på punk och kände starkt för rättvisa. Nu är Henrik 26 år och en veteran i ungdomspolitiken. Men som kille är han ovanlig. Att vara vänster har nämligen på sistone blivit en tjejgrej.
– Vi har ju på senare år sett en stark feministisk mobilisering, bland annat efter metoo, säger Henrik.
– Om man frågar unga tjejer i dag vad de först och främst ser sig själva som så är ”feminist” det vanligaste svaret. Jag tror att V har blivit partiet som symboliserar deras viktigaste fråga.

Statistiken bekräftar bilden. Enligt SVT/Novus mätning av partisympatier i februari 2020 skulle 23,9 procent av alla kvinnor i Sverige mellan 18-29 år rösta på Vänsterpartiet om det vore val i dag. Även Socialdemokraterna lockar många unga kvinnliga väljare – 18 procent säger att de skulle rösta på S.
– Man kan säga mycket om den feministiska vågen. Men en positiv sak som den har bidragit med är att den har fått tjejer att verkligen känna sig som politiska aktörer i samhället, säger Henrik.
– Jag tycker att det är enkelt att se objektiva faktorer som placerar tjejer till vänster på den ideologiska skalan. Till exempel att Sverige har en av världens mest segregerade arbetsmarknader baserat på bransch. Kvinnor jobbar ofta i välfärden, en sektor som på senare år har drabbats hårt av försämringar i arbetsmiljö, antalet kollegor har sjunkit, lönerna är låga. Mot den bakgrunden blir det naturligt för tjejer att rösta på partier som säger sig vilja jobba för att förbättra just deras arbetsmiljö. Jag tror att det är en förklaring till att S också är stora bland LO-kvinnor. Det finns helt enkelt objektiv, materiell vinning för många kvinnor i vänsterpolitik.

Att kvinnor röstar vänster i högre grad än män är ganska nytt i Sverige. Patrik Öhberg, statsvetare som bland annat fördjupat sig just i könsskillnader vad det gäller åsikter hos svenska väljare, berättar att vänstersympatier under välfärdsstatens framväxt tvärtemot i dag var något manligt kodat. Innan dess var kvinnor mer konservativt lagda. Först när de också kom ut på arbetsmarknaden började de rösta rött. De senaste 30 åren, som Patrik Öhberg studerat ingående, har kvinnor befunnit sig stadigt aningen längre vänsterut än männen.
– Det som är nytt i dag är att vi ser den här rörelsen mot vänster bland just unga kvinnor, säger han.
– Förklaringarna kan vara flera. Ett sannolikt skäl är att vänstern blivit femininiserad på senare år. Man pratar mycket om feminism och kvinnans roll i samhället. Feminismen har blivit en självklar del av vänsterrörelsen. Man kan också fundera på Feministiskt Initiativs roll i att mobilisera väljare mot Sverigedemokraterna. Många av deras väljare har senare gått till V.

Det är en mängd olika faktorer som avgör vad vi röstar på. Allt från aktuella samhällsfrågor till vad våra föräldrar och kompisar tycker till hur och var vi har vuxit upp präglar vad som står på valsedlarna vi lägger i kuverten. Kön är också en sådan faktor: men historiskt har män och kvinnor i Sverige ändå tyckt ganska lika, förklarar Patrik Öhberg. Han beskriver förflyttningen som vi gjort i olika sakfrågor genom åren som en pardans. Om männen rört sig lite åt höger i en fråga har kvinnorna ofta följt med, och vice versa.

Detta stämmer fortfarande – förutom vad det gäller just partisympatierna. För samtidigt som kvinnorna, och framför allt de unga, drar åt vänster så rör sig männen åt höger. I samma mätning som hänvisas till ovan säger 28,6 procent av männen mellan 18-29 år att de skulle rösta på Sverigedemokraterna om det vore val i dag.
– Man skulle kanske kunna tro att det här beror på att det finns något slags ”könskamp” i frågan om jämställdhet, säger Patrik Öhberg.
– Men så är inte fallet. I dag tycker de flesta män och kvinnor i Sverige lika i den frågan. Jämställdhet är något som det blivit norm att säga att man vill ha. I stället ser vi snarare förklaringen till att männen rör sig högerut i att de prioriterar flyktingfrågan högre. Det är det huvudsakliga skälet till att Sverigedemokraterna kunnat locka till sig så många manliga väljare.

På den så kallade GAL-TAN-skalan placerar sig män i högre grad i TAN-delen (traditionell, auktoritär, nationalistisk) och kvinnor i GAL-delen (grön, alternativ, libertär), förklarar Patrik Öhberg, och invandring är ett typexempel på en fråga som hör hemma i TAN. Teorierna kring varför män är ”mer TAN” är många:
– Man brukar till exempel tala om att omstruktureringen av arbetsmarknaden under senare decennier och faktumet att Sverige blivit ett mer mångetniskt land har lett till att vissa män upplever sin tidigare givna samhällsposition som hotad, säger Patrik Öhberg.
– Det kan finnas en oro i den här gruppen som får dem att vilja dra oss tillbaka till hur samhället var förr, för man har en idé om att då fungerade saker bättre.

Kanske är det denna manliga längtan tillbaka till en annan tid som har översatts till ett stort intresse för konservativ politik hos svenska killar. Inte bara SD lockar många unga män, utan även Moderaterna. Hade det varit val i dag hade 26,9 procent av alla killar 18-29 år röstat på M.
– Jag tror att många killar söker svar på frågor om migration, trygghet, brottslighet, och att de tycker att vänsterns lösningar är för mjuka, säger Helena Nanne, 28 år och första vice förbundsordförande i MUF.
– Så som samhällsdebatten har sett ut den senaste tiden, innan coronakrisen, så har vi talat mycket om frågor som upplevs som hårda, som migrationen och brottsligheten till exempel. Vi i Moderaterna har dessutom diskuterat dessa ämnen i en ganska hård ton. Vi upplever att situationen i Sverige behöver det, eftersom den är allvarlig. Jag tror att fler män lockas av vår argumentation, och att det dessutom sedan finns en självförstärkande faktor. Har ett parti lockat många män redan tidigare är det lättare att fortsätta locka fler, och vice versa.

För Helena Nanne var frågan om individens frihet och möjlighet att göra sina egna val det som drog henne till Moderaterna. Att hon är tjej i ett parti som främst tilltalar killar säger hon att hon egentligen inte reflekterade så mycket över de första åren. Många kvinnor har ledande positioner i MUF – det är främst i medlemsbasen som fördelningen 65-70 procent killar, 30-35 procent tjejer är tydlig. Men att endast 15,1 procent av de unga kvinnorna mellan 18-29 år kan tänka sig att rösta på Moderaterna är för lite, säger Helena:
– För oss är det väldigt prioriterat att försöka nå fler tjejer. Jag upplever att den målsättningen finns integrerad i allt som vi gör i dag. Under förra året drev vi flera kampanjer på teman som vi vet att många unga kvinnor är intresserade av. ”Feminist till höger” är ett sådant exempel, där vi riktade oss till alla tjejer som ser jämställdhet som en prioriterad fråga men som samtidigt är ekonomiskt höger.

När killar drar åt höger och tjejer drar åt vänster kan också många förutfattade meningar uppstå om vem som gillar vilken politik, menar Helena Nanne:
– Jag tycker att den här utvecklingen blir problematisk om den innebär att man förväntas ha vissa åsikter för att man tillhör en viss grupp. Att en tjej som är feminist automatiskt antas rösta vänster. Det blir som om man outtalat avkrävs lojalitet med gruppen man tillhör. Man kan knappt komma längre än så från min bild av det ideala samhället där alla är fria individer som fattar egna beslut.

Vänsterpartisten Henrik Malmrot möter också förutfattade meningar, men på ett annat sätt.
– Det finns många högerkillar som är duktiga på att bygga starka grabbgäng, säger han och beskriver hur det kan gå till när han besöker praktiska gymnasieskolor: en plats som egentligen borde vara en god rekryteringsbas för ett förbund som vill nå den unga arbetarklassen:
– Jag blir omringad av killar som frågar om jag inte vet vad kommunism är. Om jag får gott om tid med dem så går det oftast bra till slut, jag känner att jag kan nå fram till dem. Men det är tråkigt att jag så ofta först måste komma förbi ett så starkt bias. Det är synd, för Ung Vänster vill ju vara ett förbund som når hela arbetarklassen. Killarna också.

Visst har både vänstern och högern en utmaning framför sig om de vill vinna tillbaka de väljare som de förlorat. Inget parti som vill bli stort kan vara nöjt med att nästan bara locka män eller kvinnor, killar eller tjejer. Men för den politiskt engagerade som misströstar över rådande utveckling har statsvetaren Patrik Öhberg ett budskap som eventuellt kan vara lite lugnande. Han tycker nämligen inte att vi ska dra alltför stora växlar på unga väljares åsikter:
– Ungdomar är en komplicerad kategori väljare, säger han.
– De är så flyktiga och trendkänsliga. Om det blir bra drag kring ett parti så kan de snabbt sticka dit, för att sedan försvinna helt när hajpen lagt sig. Man lurar sig själv om man tror att så länge man har unga väljare så har man säkrat makten i framtiden. Unga väljare måste man tvärtom jobba hårt för att få behålla över tid.

Text: Sara Martinsson, frilansjournalist med uppdrag för bland andra DN Kultur, Offside och Arbetet.

Illustrationer: Sofia Scheutz

* Det finns i dessa undersökningar ingen tillgänglig statistik för rösttendenser hos trans- eller ickebinära personer.