Skolpressen gjorde att kroppen klappade ihop
Den psykiska ohälsan bland unga är ett resultat av en skolvärld där vi alltid måste konkurrera med varandra. Socialdemokraterna har föreslagit screenprogram i skolan där eleverna ska få frågor om sin psykiska hälsa. Men det behövs större åtgärder än så, skriver Miski Ibrahim.
D en ”duktiga” flickan inleder sommarlovet med att dansa tappert till Dance-centralspelet på Xbox Kinect med nära och kära. Slutbetygen var satta. Skolkampen tillfälligt avslutad. Och framtidsutsikterna goda.
Som vanligt förlorade hon spelet, men ännu en gång bortförklarade hon det hela med sina stela höfter. Och alla skrattar, det var så typiskt henne – tävlingsinriktad, driven och glad. Vännen du kunde lita på. Skolkamraten alla ville arbeta med. Flickan, med handlingskraft och vilja vars drömmar och mål avlöstes en efter en. Den goda samhällsprodukten. Den ”perfekta” kvinnan.
Men på väg till vardagssoffan hände det som inte fick hända. Det som den ”duktiga” flickan inte ville skulle hända. Kroppen klappade ihop på vardagsgolvet efter flera stressiga månader i skolan. Livslusten slocknade. Och den goda samhällsinvesteringen gick till spillo.
En sorglig scen som alltmer imiterar flera ungdomars liv. Den visar på hur skolpressen leder till psykisk ohälsa. Ett samhällsfenomen som i hög grad har debatterats i medier den senaste tiden och som omsluter alltfler unga själar. En politisk kris som Socialdemokraterna försöker ta hårdhandskarna med genom att investera i obligatoriska samtal om elevhälsan.
Ett politiskt förslag som syftar till att eleverna ska fullfölja gymnasiet med ”goda” betyg.
Det är dock en investering som inte medför någon dramatisk förändring av den psykiska ohälsan bland ungdomar. Förslaget får snarare motsatt effekt eftersom den inte svarar på de djuprotade orsakerna till den psykiska ohälsan.
Det är viktigt att förstå att den psykiska ohälsan är ett symptom på kollaps i skolväsendet och inte själva problemet. Att elever alltmer lider av psykisk ohälsa har således att göra med den ökade konkurrensen i samhället. I en värld där man ständigt konkurrerar om universitet och arbetsplatser blir eleverna pressade till att uppnå orimliga krav i skolan. Ett ”dåligt” betyg skapar därmed ångest över framtiden. Och eftersom eleverna oftast är medvetna om de högra kraven på utbildning och kompetens som krävs nuförtiden för att ta ett kliv på arbetsmarknaden känner de en press att prestera väl i skolan. Att då införa obligatoriska samtal med elever om deras psykiska hälsa blir då endast plåster på det djupa såret.
Förslaget gör inte heller något åt bristerna i skolfunktionerna och utanförskapet som är några bidragande faktorer till den psykiska ohälsan. Enligt en rapport från Folkhälsomyndigheten är en av de främsta anledningarna till den psykiska ohälsan skolsegregationen. I samband med de ökade kraven på arbetsmarknaden och konkurrensen som hårdnar mellan eleverna, är riskerna för psykosomatiska symptom högre bland elever i socioekonomiskt utsatta områden. Att tro att sådana strukturella problem kan lösas med till exempel obligatoriska samtal med eleverna, snarare än att investera i åtgärder för att minska skoklyftorna, är farligt. Det är en ekvation som inte blir ekvivalent.
Den psykiska ohälsan ökar avsevärt bland skoleleverna. Den är orsakad av att det blir allt svårare att finna generella lösningar på en omfattande och varierande verklighet. Att då reducera den psykiska ohälsan till ett litet åtgärdspaket blir att skrapa ytan på det komplexa samhällsproblemet. Det behövs snarare ett helhetsgrepp om problemet, där man angriper den psykiska ohälsan från olika vinklar.
Annars sviker vi ungdomarna i nöd. Och de strukturella problemen lämnas då obemärkta och den psykiska ohälsan bland ungdomar förstärkt. Det välmenade politiska förslaget blir då en misslyckad investering. Och kvar återstår en förlorad ungdomsgeneration.