Släck inte ner Kashmir 

”Förut undervisade jag flickorna i min by i sömnad, men inte nu längre. På grund av mina skador kunde jag inte skriva mitt tentamensprov för tionde klass.” säger Ulfat  Hameed, 17 år i en Amnestyrapport från 2018.

Rapporten tar upp de många personer som blivit blinda eller fått synskador på grund av säkerhetsstyrkornas användning av vapen med ammunition av hageltyp, många små metallpellets som sprids brett och orsakar stor skada. Dessa används mot befolkningen i samband med demonstrationer, och har även skadat barn och unga. Trots att användningen av den här ammunitionen resulterat i att hundratals personer fått synskador och minst 14 har dött har frågan fått mycket lite internationell uppmärksamhet.

Trots att Indien beskrivs som världens största demokrati, med fria och regelbundna val, samt en omfattande lagstiftning kring de mänskliga rättigheterna, är människor som tillhör etniska och religiösa minoriteter särskilt utsatta.

Organisationer som Amnesty International, Asian Human Rights Commission och Human Rights Watch rapporterar om systematiska och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna från militärens sida, i den av Indien kontrollerade delen av Kashmir. Ett område omfattas av speciallagstiftning, Armed Forces Special Powers Act och Kashmir Special Powers Act, som ger den indiska regeringen rätt att utfärda regionala undantag från gällande lagstiftning. Det kan till exempel handla om immunitet för säkerhetsstyrkorna. Lagstiftningen har kritiserats hårt av bland annat FN. Dessutom har de indiska nationella säkerhetsstyrkorna ingen skyldighet att rapportera dödsfall bland personer som tagits i förvar i Kashmir.

Nyligen beslutade den indiska regeringen att avskaffa artikel 370 i konstitutionen. Den gav invånarna i den indisk kontrollerade delen av Kashmir vissa begränsade rättigheter och en liten grad av autonomi. Enligt den indiska regeringen är syftet med avskaffandet av artikeln att förebygga terrorism och att integrera regionen med resten av Indien.

Efter att artikel 370 slopats har antalet indiska soldater i Kashmir ökat till nästan 800 000 och regionen är därmed världens mest militariserade. Befolkningens möjligheter att kommunicera med omvärlden har begränsats och såväl internet (både mobilt och bredband), telefonlinjer och tv-kanaler har stängts ned. Regeringen har förbjudit allmänna sammankomster, utegångsförbud har utlysts och skolor samt universitet har stängts. Civilbefolkningen har begränsad tillgång till livsmedel och sjukvård. Flera hundra personer har frihetsberövats, bland dem finns politiker, universitetsprofessorer, företagsledare och människorättsaktivister. Det har också rapporterats om att många dödats.

Det finns väldigt lite information om vad som sker i Kashmir, men det är uppenbart att utvecklingen i området är oroväckande.

Konflikten mellan Indien och Pakistan har pågått i årtionden, men det senaste året har den återigen trappats upp. Ett fullskaligt krig mellan kärnvapenländerna Pakistan och Indien skulle leda till förödande konsekvenser för hela regionen.

Sverige bör ta initiativ till att konflikten i Kashmir löses på ett fredligt sätt och att befolkningen skyddas. Ett första steg skulle kunna vara att Sverige initierar nya samtal mellan den indiska och den pakistanska regeringen samt de mer moderata rörelserna i Kashmir.

Folket i Kashmir har rätt att leva i fred och frihet. Gränsen, Line of Control, som delar folket måste bort.

Serkan Köse (S) Riksdagsledamot

Lara Badinson, Internationell ledare, SSU Stockholm

Kashmir

är ett område på nordvästra Indiska halvön. Kashmir har varit delat mellan Indien och Pakistan sedan 1947 då länderna blev självständiga från Storbritannien. Den större parten av regionen tillhör Indien och en mindre Pakistan, och gränsen mellan ländernas områden är en av världens mest militariserade. Både Indien och Pakistan gör anspråk på hela området vilket har lett till många år av oroligheter och strider. Kashmir-konflikten anses i dag vara en av de mest komplicerade internationella frågorna under efterkrigstiden.