Socialdemokratiets väg får inte bli Socialdemokraternas

R esultatet av valet i Danmark den 5 juni har fått olika mottaganden här hemma i Sverige. Det har pratats om extremhögerns kollaps, om mittens seger och om klimatets triumf. Det har lyfts fram att det röda blocket är större än det varit på nästan 50 år. Det kanske får en och annan att blicka över Öresund i hopp om att där hitta svaret på hur SAP ska locka framtida väljare.

Och det röda blocket hade stora framgångar i det danska valet. Radikale Venstre och Socialistisk Folkeparti gick starkt fram. Socialdemokratiet gick också fram – i antal mandat. Partiet tappade faktiskt väljare i förhållande till 2015 års val.

Partiets vänstervridning i ekonomiska frågor och förespråkande av en stram och hård invandringspolitik skulle nog, trodde en del, leda till ett ökat väljarstöd. Jag trodde det exempelvis, även om det gav mig en liten klump i magen att den politiken skulle locka fler väljare. Jag trodde att i ett politiskt klimat som det danska så skulle förlorade väljare komma tillbaka och de tidigare stanna kvar. Så verkar inte helt ha varit fallet. Dansk Folkepartis kollaps tyder på att det är gamla väljare från det partiet som nu hittat tillbaka till socialdemokratin. Det är positivt men samtidigt tyder det ökade väljarstödet för Radikale Venstre och Socialistisk Folkeparti att väljarna som tidigare tillhört Socialdemokratiet gått till de här partierna efter omsvängningen i invandringsfrågan. Så är det förmodligen också.

I Sverige behöver socialdemokratin vinna tillbaka väljare från SD. Det danska valresultatet visar dock att den danska vägen inte är en väg för oss. Vi kan inte vinna tillbaka de väljare som lämnat oss för SD och samtidigt förlora de väljare som har en mer positiv syn på invandring och som ogillar hård retorik om ghettolagstiftning och som inte vill avskaffa möjligheten att söka asyl. Den svenska socialdemokratin måste kunna locka både de väljare som har förlorat tron på socialdemokratin och numera röstar på SD: men också de som tror på mångfald och som ser socialdemokratin som en bastion för progressiva värderingar.

För de här hemma som påstår att en mer restriktiv hållning i invandringspolitiken skulle leda till att den frågan ”desarmeras” borde det danska valet också vara avskräckande. Redan på valnatten spände Dansk Folkepartis partiledare Kristian Thulesen Dahl ögonen i Mette Frederiksen (S) och konstaterade att de skulle noggrant hålla ett öga på den danska socialdemokratin och se till att denna levererade den hårda invandringspolitik som nu utlovats de danska väljarna. Flera danska väljare uttryckte också dagarna efter valet att de fortfarande tyckte att invandringsfrågan var mycket viktig. Frågan lever i högsta grad på andra sidan Öresund.

Den danska socialdemokratin gick till val på en starkare välfärd och på klimatsatsningar. Det kan vi i Sverige också göra. En vänstersväng i de ekonomiska frågorna är något jag hade omfamnat. Jag vill dock inte se en svensk socialdemokratisk partiordförande prata om ghettolagstiftning och asylstopp. Att göra invandringsfrågan till frågan där konfliktlinjen ska gå tror jag är ett ödesdigert misstag. Det visar det danska exemplet. Valet 2022 bör handla om klimat, välfärd och ekonomisk politik. Förklara för väljarna att det är kapitalismen, girigheten och det hänsynslösa näringslivet som är fienden. Våga säga att det inte var flyktingar från Syrien som lade ner sjukhuset på landsbygden. Ifrågasätt om det är rimligt att ett fåtal personer ska äga flera hundra miljarder medan äldreboenden i Värmland läggs ner. Ifrågasätt lyxkonsumtion och att storföretagens utsläpp som förstör klimatet.

Sveavägen 68 får inte lyfta på luren, ringa Köpenhamn och be dem berätta hela sitt koncept för att kopiera det till den svenska valrörelsen 2022. 25,9% av rösterna, förlorade väljare och endast ett nytt mandat i parlamentet kan aldrig vara attraktivt för svensk socialdemokrati.

Adrian Magnusson, skånsk socialdemokrat och medlem i SSU Ystad