Solidaritet inte självklart – rösta för en framtid för alla

D iskriminering mot svarta människorär djupt inrotat i vårt system. Den sekund som jag, och mina svarta medmänniskor, tog våra första andetag på jorden var samma sekund som vi började utbildas kring förtrycket som privilegierade personer kan utöva mot oss. Rädslan för att bli utsatt för rasprofilering är ständigt närvarande för många svarta människor.

De just nu pågående protesterna i USA är större än de i Sverige – men det betyder inte att de inte är lika väsentliga här. Att förkasta den diskussionen är att frånta svarta personer deras historier. Människor som står i opposition i det här sammanhanget verkar besatta av att bevisa att Sverige är ett land där det minsann inte är likadant som USA.

Och många afrosvenskar tror på att Sverige är annorlunda. Flera av oss har uppfostrats i ett land ledd av en socialdemokratisk regering som belyser klassklyftor, rasism och andra ojämlikheter. Det största partiet i Sverige har haft stor representativ majoritet bland vita väljare, men väljer ändå att stå i solidaritet med de som inte delar detta privilegium. Men den tanken är inte självklar för alla politiska partier.

När Ulf Kristersson för första gången berättade för Expressen om framtidens samarbete med Sverigedemokraterna blev min framtidsvision om Sverige mörk. Moderaterna står redan för ideologier som försvårar framtiden för ensamstående mödrar, pensionärer, invandrare och människor som arbetar inom vården – och nu vill de därtill samarbeta med ett parti som har rötter i nazismen.

När kapitalistiska och patriarkala krafter får inflytande i samhället blir minoritetsgrupper starkt påverkade. När man använder sig av strukturer och system som inte inkluderar alla människor, och speciellt utesluter de med mindre privilegier, breder fattigdom och rasism ut sig i världen.

När man blickar åt USA:s håll ser man att det ofta är just svarta människor som blir måltavlan för förtryck – och då lever de ändå i en demokrati. Därför är det viktigt att vi som delar en vision där den  afrosvenska ensamstående mamman som arbetar inom vården har råd att försörja sig själv och sina barn också faktiskt röstar på ett parti som förverkligar denna vision. Och inte ger Moderaterna eller Sverigedemokraterna en majoritet i riksdagen som försvårar min, och andra afrosvenskars, framtid.

Amanda Johannesson, ordförande SSU Väst Malmö