Språkröret: Välj den humana vägen, S

D et finns många anledningar till varför Miljöpartiet och Socialdemokraterna gick in i regering tillsammans för sex år sedan. Kanske var ett av de starkaste skälen vår strävan efter rättvisa och internationell solidaritet.

De två partierna delade en vision om en värld där människor från alla samhällets delar, inte bara de rikaste eller de som är medborgare i ett visst land, får det bättre. Vårt gemensamma projekt har stundvis knakat i fogarna, men trots tvister och utmaningar har det resulterat i ett Sverige med betydligt starkare välfärd och ambitiösare klimatarbete än vad som fanns innan vårt regeringssamarbete påbörjades.

Nu har däremot migrationsfrågan ställt samarbetet på sin spets. Oundvikligen blir det så när den grundläggande gemensamma visionen som förenade oss skrotas steg för steg. Istället för att verka för en humanare migrationspolitik än det förskräckliga regelverk som finns idag verkar S köpa den konservativa oppositionens krav på minskade asylnivåer och att stänga dörren för de som flyr undan krig och förtryck.

I media har det synts att S vill behålla de tillfälliga uppehållstillstånden som huvudregel, införa ett volymmål (eller “riktmärke” på socialdemokratiska) och komma överens med Moderaterna. Från att för några år sedan inte vilja ha några murar verkar nu S snarare vilja gjuta själva grunden till murbygget.

Det är självklart att vi i MP blir förbannade när S vill gå vid sidan av regeringssamarbetet och förhandla bort kärnan i vårt rättviseprojekt med de borgerliga partierna. Vi kommer inte vara med i ett samarbete som går tvärs mot den vision som är själva grunden till vårt samarbete.

Kanske var det på grund av detta som Stefan Löfven idag gick ut med att han inte kommer att ställa sig bakom ett fast volymmål för hur många flyktingar Sverige kan ta emot per år. Jag, och säkerligen många andra, drog en lättnadens suck när nyheten publicerades. Kanske finns det ett ljus i mörkret, trots allt?

I samma artikel nämner dock Löfven att Sverige inte ska ta emot fler flyktingar än “vår andel” i EU, och omedelbart återgår lättnaden till förtvivlan. Hur många flyktingar ska behöva leva i misär och i värsta fall dö för att vi ska sitta och sura om att andra länder inte tar sitt ansvar?

2015 klargjorde SSU:s förbundsordförande Philip Botström att Sverige aldrig ska svika den internationella solidariteten och alltid vara ett öppet land med human migrationspolitik. Som flera här på Frihet redan lyft så finns det många idag som håller med om det Botström sade då. Trots det har SSU:s ledning tagit ställning för att migrationspolitiken ska arbetas fram med M och inte med MP och den övriga progressiva majoriteten.

För det finns faktiskt en majoritet för en humanare migrationspolitik – nämligen den beståendes av S, MP, V, C och L. Tillsammans skulle vi kunna sluta en överenskommelse som är både bred och solidarisk, men då krävs att S också vill det.

Det är S som avgör hur Sveriges framtida migrationspolitik kommer att se ut och vilket medmänskligt ansvar vi kommer att ta. Jag vädjar till er socialdemokrater: välj den humana vägen.

Erik Wahlström, språkrör Grön Ungdom Uppsala län