Konsumentmakt funkar inte, vi måste ställa om till en cirkulär ekonomi

G lobal uppvärmning. Utnyttjande av naturresurser. Arter som riskerar att dö ut. Miljöfrågan hänger som ett kolsvart moln över oss. Något måste göras. Miljö är inget nischat område. Det handlar om allt från plast i haven till matproduktion. Det handlar också om ojämlikhet. Världens rikaste tio procent orsakar hälften av alla utsläpp. Utsläpp som dessutom drabbar fattiga länder hårdast. Med andra ord: social hållbarhet kräver ekologisk hållbarhet. Vi har byggt vårt samhälle på ett system, där kortsiktig tillväxt och vinst går före människor såväl som miljö. Det behöver ändras. Samtidigt som vi ska vara stolta över vad vi redan gör måste vi också vara självkritiska för att komma vidare. Att påpeka när andra missköter sig är enklare än att granska sina egna vanor.

Det är lätt att slänga sig med ord. Men mer specifikt – vad behöver hända i miljöfrågan? Vad vi behöver är ett samhälle där en hög levnadsstandard kombineras med ekologisk hållbarhet. Idag bygger vårt samhälle på tillväxt, vilket i sin tur bygger på konsumtion kombinerat med en slit-och-släng-kultur. För att upprätthålla ett sådant system krävs råvaror, energi och, i många fall, att någon har arbetat under oacceptabla villkor för att producera vad vi efterfrågar. Att ändra på det är nödvändigt, men kan också te sig skrämmande. Tanken att vi kan fortsätta konsumera och leva som idag lockar desto mer. Företagen kan väl på eget bevåg ställa om sin produktion. Om de byter till grön teknik och förnybar energi, räcker inte det? Tyvärr är det en otillräcklig omställning, som dessutom går för långsamt. Det är viktigare för företagen att sträva efter vinst, inte långsiktig hållbarhet. Istället för att politiskt ansvar tas uppmanas vi att använda vår konsumentmakt till att stödja företag med miljövänlig agenda. Konsumentmakt framställs som ett slags demokratiskt inflytande, men avgörs av plånbokens storlek. Dessutom är det mest miljövänliga oftast att konsumera så lite som möjligt, något som gör låginkomsttagare till större miljöhjältar än de som lägger stora summor på den senaste gröna tekniken.

Det behövs en samhällsförändring, som sträcker sig bortom uppmaningen att köpa av klädkedjornas ekologiska kollektioner. Lösningar finns, men de kan vara svåra att upptäcka när ens tankar är djupt rotade i det nuvarande systemet. Jag nämnde begreppet “hög levnadsstandard”. Om vi med hög levnadsstandard menar obegränsad konsumtion och exploatering av naturen så blir det svårt att kombinera det med ekologisk hållbarhet. Då blir det också väldigt svårt att förklara hur människor som idag har det sämre ställt ska kunna inkluderas i den höga levnadsstandarden.

En stor del av lösningen stavas cirkulär ekonomi, även kallad kretsloppsekonomi. Som namnet antyder handlar det till stor del om återanvändning, som är viktigt för att minska dels åtgången av råvaror, dels mängden avfall. Samtidigt går det inte att fortsätta konsumera ohejdat bara för att allt går att återanvända eller återvinna. I första hand gäller det att använda det man har, därefter ska man försöka reparera. Exempelvis textilindustrin behöver bli bättre på återbruk, något som öppnar upp för nya, hållbara jobb. Det krävs ett nytt sätt att se på konsumtion. Pressen att ständigt köpa nytt ger vinst till en mycket liten grupp i samhället, vilket gör att rika blir rikare i större utsträckning än fattiga. De som jobbar i och omkring textilproduktionen drabbas av förgiftat grundvatten och dåliga arbetsförhållanden. Klädföretag flyttar sina fabriker till de länder där minimilönerna är som lägst. En återvinningsindustri kan i teorin göra samma sak, låta kläder lagas och sys om där kostnaderna blir lägst, utan hänsyn till människorna som arbetar där. För att det inte ska ske behövs en miljörörelse, som ser att den sociala hållbarheten både behöver och kan kombineras med den ekologiska.

En cirkulär ekonomi innebär alltså minskad åtgång på råvaror. Att som idag låta företag förbruka naturresurser i rasande takt skulle kunna hindras med ett utökat återvinningssystem. Minskad nyproduktion kräver färre råvaror. Det öppnar upp för ett hållbart bruk av naturen där det inte ska löna sig att ta så mycket som möjligt till så lågt pris som möjligt. Ett exempel på en bransch som behöver ställa om är Sveriges skogsbruk. Mer än hälften av Sveriges rödlistade arter lever i skogen. Ändå försvinner värdefull skog och ersätts med biologiskt utarmade trädplantage, eftersom för lite hänsyn tas till fakta och forskning om bevarande av biologisk mångfald. Nödvändiga åtgärder som behöver göras är att införa metoder för hyggesfri avverkning som standard och skydda mer skog. Men att skydda skog med höga naturvärden i små fläckar här och var hjälper inte om man vill ge naturen förutsättningar att återhämta sig. Ekologisk landskapsplanering, även kallad grön infrastruktur, behöver därför införas. Det vill säga: hur skogsområden ska utformas som helhet för att arter ska ha en chans att sprida sig.

Det gäller att ta itu med utmaningarna innan det är för sent. Att göra en stor samhällsförändring kan kännas oöverkomligt, men det är viktigt att komma ihåg att människor gör mycket för miljön och är beredda att fortsätta jobba för ett hållbart samhälle. Det finns många fantastiskt bra initiativ. Något som testas på flera ställen i landet är avgiftsfri kollektivtrafik. Förutom att vara bra för miljön är det också bra för den som bor utanför landets storstäder och inte har möjlighet att ha bil. Återskapande av uttorkade våtmarker, miljörådgivning till turistnäringen, miljötemadagar för skolungdomar – det finns många förebilder både i Sverige och andra länder.

Jag har nämnt ett axplock av vad som behöver göras. Kort sagt behövs politisk handling. Att skjuta upp eller ignorera jobbiga beslut gör det bara svårare i framtiden. System ändras inte över en natt, speciellt inte de som är globalt förankrade. Stegvisa förändringar behövs nu. Tiden håller på att rinna ut. De som gynnas mest av systemet har oproportionerligt mycket makt. Det behövs en cirkulär ekonomi, samt engagemang och utbyten mellan människor. Det är dags för människor runtom i världen att organisera sig tillsammans. Vi kan sträva mot ett samhälle som inte tär på jordens resurser, samt är inkluderande, även över nationsgränserna. Där borde socialdemokratin vara med och visa vägen. Sverige både kan och har ett ansvar att göra skillnad.