Opinion
Sverige brinner
Att vakna med brandlukt i lägenheten händer inte varje dag. Det går väldigt snabbt att vakna till, kasta sig mot ett fönster och öppna. För där ska det finnas frisk luft att släppa in. Problemet är att röken kommer utifrån. Genom det öppna vädringsfönstret.
L okaltidningen meddelar att några buskar brinner centralt, men det är inte buskröken som sipprat in i lägenheten. Inte heller var det buskarna som fick McDonalds att brinna ned till grunden igår. Det är troligtvis skogsbranden i Ragunda som blåst in mot stan. En av flera bränder, för det brinner på flera platser i Jämtland. Det finns nu fler län i Sverige där det brinner än där det inte gör det.
Skogen är torr, löven gulnar. Ingen går längre frivilligt barfota på gräsmattor då de sticks värre än grus. Fiskar ligger på botten av sjöar och trycker och djur nödslaktas då de inte kan utfodras.
Det finns nu fler län i Sverige där det brinner än där det inte gör det.
Inget av det här borde komma som en överraskning.
För det som händer nu är prognostiserat, beräknat och väl undersökt. IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) har lämnat flera rapporter där en mängd klimatscenarion testas och prognostiseras.
IPCC räknar på vad som händer vid olika grader av global uppvärmning. RPC 8.5 är den prognos som följer nuvarande samhällsutveckling och det innebär cirka fyra graders global uppvärmning. Fyra graders global uppvärmning jämfört med två graders global uppvärmning är svårt att förhålla sig till. Det går att använda tankeexperimentet:
Hur mår du vid 37°C, 39°C eller 41°C?
För att göra det mer begripligt har SMHI gjort länsnedbrytningar, där det för Jämtland bland annat står att det kan bli vintrar med ökad nederbörd och torrare somrar med brandrisk. Det är där vi är nu. Det behövs inga tankeexperiment.
Vi kan inte vänta på marknaden och tekniken
Det är svårt med miljöpolitik av många anledningar. Det känns stort och långt borta.
Men det borde inte vara det när det brinner utanför våra fönster. Problem beskrivs på en global nivå, möjlig för endast en politisk elit att lösa. Trots att det finns alternativ som anpassning, omställning och mildrande åtgärder möjliga även lokalt.
Kommuner äger planmonopolet i Sverige och därmed också stora möjligheter att agera för att mildra effekter av klimatförändringar.
Ytterligare en sak som försvårar för effektiv miljöpolitik är idén om att det måste finnas en total politisk enighet innan det går att göra något. Det stämmer inte. De förslag på lösningar och de åtgärder som lyfts för att råda bot på miljöproblem tramsas istället bort av oppositionen. Det finns ideologiska skillnader även när det kommer till att motverka klimatförändringarna, men det kräver ett seriösare samtal än att dela ut hamburgare under skolors vegetariska dagar, måla upp apokalyptiska scenarion flygskattens effekter på näringslivet eller att i varje läge vilja bygga ännu större vägar.
Den stora skiljelinjen i miljöpolitiken går mellan å ena sidan marknaden och tekniska lösningar, eller tron på att det krävs politiska åtgärder och regleringar lokalt och globalt.
Sommaren vi har nu ger en klar fingervisning om vad som krävs. Vi kan inte vänta på marknaden och tekniken.
Det brinner.
Elisabet Fjellström är miljövetare och bor i Östersund