Oppositionen nästa för S?

S ocialdemokratin har sedan 1900-talet varit en kraft att räkna med i svensk politik. Men det är länge sedan partiet tappade sitt då självklara stöd. Vad har egentligen hänt sedan dess –och vad behöver den moderna socialdemokratin för att överleva?

Det här är något jag ofta går och tänker på, inte sällan med en bitter eftersmak av att vi har misslyckats. En gång i tiden hade vi ett land där hälften av alla invånare såg det som självklart att rösta rött. Frågan är var utvecklingen har slagit slint och sett till att vi lever i det nyliberala samhälle som har fått dominera senaste åren.

Jag tror att ett av vår tids största problem är att vi har slutat vara visionärer. Även om jag är stolt och övertygad socialdemokrat har jag ibland svårt att begripa vad vi egentligen håller på med. Partiet utstrålar inte riktigt nya revolutionerande sociala reformer som gör vardagen bättre för de många. Det känns snarare som att vi befinner oss i en tid där regeringskansliet är partiets primära mål, inte vad som genomförs i praktiken.

Givetvis är det kanske en lite väl pessimistisk inställning men det är åtminstone en känsla jag och många andra i min närhet och säkert ännu fler än oss med har haft ett bra tag. Jag tror att vi måste våga vara mer kontroversiella.

Ofta brukar diskussionerna koka ner till att vi kanske måste våga gå i opposition. Låt högern styra och ta ansvar för sina skräpreformer samtidigt som vi kan stå upp för en riktigt socialdemokratisk politik som är tydligt ideologiskt präglad. Det viktigaste år 2020 kanske inte är vem som styr i Rosenbad utan att Socialdemokratin alltid ska vara en kraft för arbetares rättigheter att räkna med?

Det finns säkert lika många åsikter kring det här som det finns medlemmar i partiet, men jag är ändå övertygad om att det är viktigt för oss att ha en trygg ideologisk bas att kunna falla tillbaka på. Ifall Socialdemokraterna – oavsett huruvida vi innehar regeringsmakten eller inte – är ett parti som kompromisslöst står på arbetarnas sida tror jag att det är en vinst på sikt då vi blir en tydlig kraft att räkna med.

Summan av kardemumman: jag tror att ideologisk trygghet, oavsett i regeringsställning eller inte, är det viktigaste för partiets överlevnad. Trots att detta är en fråga som många är oense om tror jag ändå att det finns en poäng i att ha en öppen diskussion om detta inom arbetarrörelsen.

Det är trots allt nu vi formar framtidens moderna socialdemokrati.

Albin Norman, vice ordförande för SSU Umeå