En briljant uppgörelse med den nyliberala arbetslinjen

B oken inleds med att Louis åker till sin hemby. Han är där för att återuppta kontakten med sin pappa, men när de möts har Louis svårt att känna igen mannen som sitter framför honom. Tillvaron som fabriksarbetare har härjat pappans kropp. Han kan knappt gå eller andas utan hjälp och han kollar mest på tv hela dagarna. Knappt fyllda 50 år, sjukpensionär och redan håller livet på att ta slut. Louis ser på sin pappa och känner en växande vrede.

Hur kunde de bli så här jävligt?

För att svara på frågan återupplever Louis episoder från barndomen. Trauman och varma minnen blandas med sociologiska analyser och politisk samtidshistoria. Boken är ett brev ställt till pappan och han är ett ständigt närvarande Du på de 84 sidorna. Det personliga tilltalet ger boken en air av äkthet och det komplicerade fadersporträttet är drabbande. Trots skammen över den homosexuelle sonens femininitet, trots rasminen och stödet för Nationella Fronten, trots de våldsamma utfallen och alkoholismen, så förblir pappan älskad av sin son.

Brevet är en anklagelseskrift, men den som klandras är inte pappan. Istället är Louis vrede riktad mot de politiker som systematiskt förstört pappans liv. En arbetsplatsolycka skadar pappans rygg och samtidigt hårdnar det politiska klimatet. Makthavarna, oavsett partitillhörighet, lanserar reformer som trakasserar de sjuka och arbetslösa. ”Vi ger incitament till att återgå i arbete”, som de själva uttrycker saken. Arbetslöshetsersättningen nedvärderas från försäkring till en prestationsbaserad förmån. Arbetslagstiftning luckras upp till arbetsgivarnas fördel. Nödvändiga mediciner undantas från högkostnadsskyddet. Bostadsbidraget sänks.

För att inte hamna på gatan tar pappan jobb som gatustädare i en stad som ligger så längt hemifrån att halva minimilönen går åt för att betala bensin. Arbetsgivaren kräver fler och fler timmar, samtidigt som ryggen blir sämre och sämre. Pappans krökta ryggrad leder Louis till en rent fysisk förståelse av vad politik innebär. För samhällets fattiga är politiken inte en ytlig tävlan mellan abstrakta idéer och värderingar, utan ett rent kroppsligt maktutövande. Vem har ont i kroppen efter arbetsdagen? Vem går och lägger sig hungrig? Vem har råd att hålla huset varmt om vintern? I Louis värld är det politiken som besvarar de frågorna.

Vem dödade min far? är en briljant uppgörelse med den nyliberala arbetslinjen. Louis skriver om Frankrike, men det finns tydliga likheter med den svenska utvecklingen. Talande statistik från Karolinska Institutet visar att arbetare i Vårby lever 18 år kortare än akademiker i Danderyd. Kroppar som ger vika under klassamhällets tyngd. Barn som tvingas ta farväl av sina föräldrar i förtid.

I Louis begreppsvärld är de förlorade 18 åren likställda med mord.

Vem dödade min far? utges på svenska av Wahlström & Widstrand. Den svenska utgåvan släpps den 18:e april.

Foto: Wahlström & Widstrand, Arnaud Delrue