Så började Kreml älska rap

S ent en kväll i slutet av november förra året klättrade den ryske rapparen Husky upp på ett biltak och började sjunga sin hit ”Aj” (ungefär ”Oh”). Han befann sig på en gata i staden Krasnodar i södra Ryssland. Runt omkring stod unga fans och sjöng med:

Jag kommer att sjunga min musik. Oh.

Den ärligaste musiken. Oh.

Men Husky skulle inte alls sjunga sin musik, i alla fall inte särskilt länge. Efter ungefär 20 sekunder greps han av polis och dömdes kort därefter till tolv dagars fängelse för huliganism. Spontankonserter på biltak gillas inte av den ryska ordningsmakten.

Anledningen till att Rysslands mest beundrade rappare underhöll sin publik ute på gatan var att hans konsert i Krasnodar plötsligt ställts in och att han ändå ville uppträda för dem som kommit. Husky var långt i från ensam om att få sina spelningar stoppade. Under 2018 ställdes omkring 40 konserter med etablerade artister in i Ryssland.

De som inte tilläts uppträda spelade olika typer av musik, men det var framförallt rapparna som uppmärksammades. I Ryssland slog rap igenom stort 2017 efter en rap-battle där den unge Slava KPSS oväntat besegrade veteranen Oxxxymiron. Händelsen blev en Youtube-framgång och plötsligt började före detta oligarker, oppositionspolitiker, gamla rockare, ja i stort sett alla, uttala sig om rap med stor säkerhet. Hiphop hade blivit folkligt. Och genombrottet var välförtjänt. Det hade under en tid gjorts intressant rysk rap.

Att yttrandefriheten i Ryssland är begränsad är välkänt, men stoppade konserter i 2018 års omfattning var något nytt. Ofta var det oklart varför artisterna inte tilläts spela. De kunde till exempel få  beskedet att den lokal de bokat plötsligt inte var tillgänglig utan någon förklaring till varför.

En tolkning till varför konserterna stoppades var för att de var politiska – makten i Ryssland har koll på oppositionella yttringar. Det stämde in på gruppen Ic3peak. Sex av deras elva turnéspelningar genomfördes inte förra året. Deras låtar är kritiska mot makten och i intervjuer talade de om repression, begränsad yttrandefrihet och bristen på framtidstro i Ryssland.

Men tittar man närmare så var Ic3peak ett undantag. De flesta artisterna som stoppades var inte alls politiska. När det gällde Husky var situationen nästan den omvända. Han har tagit ställning för de av Ryssland stödda separatisterna i östra Ukraina. Faktiskt gillade han dem så mycket att han åkte till Donbass, där striderna pågår, för att underhålla trupperna. I sitt stöd för Rysslands krig i Ukraina har Husky varit närmast överdrivet patriotisk.

Så varför ställdes då konserterna in?  Ett skäl är det konservativa projekt som Kreml länge har drivit. Man har talat om vikten av patriotism, traditionella värderingar och konservativa könsroller. Några föräldrar hade tagit makten på orden och skapat grupper som ville få bort osedlighet.

Enligt föräldragrupperna romantiserade artister som Husky våld, sex och droger. Upprörda hade de tagit kontakt med klubbar och lokal polis och på så sätt lyckats stoppa spelningar. Enligt Huskys manager hade en organisation ansett att rapparen gjort sig skyldig till ”propaganda för kannibalism”. Det känns taget ur luften –  men sex, droger och våld finns i många av texterna.

Att en artist eller konstnär får tillbringa tid i fängelse är en typ av nyheter vi har vant oss att höra från Ryssland. Men den här historien fick en oväntad fortsättning.

Ryske Oxxxymiron tillhör den minst sagt lilla grupp rappare som har en examen i litteratur från Oxford. När Husky dömdes för huliganism bestämde han och några andra kända artister sig för att göra en stödkonsert. De sa att de inte var jätteförtjusta i Husky, men att de vill protestera mot att han inte tilläts spela.

Men bara några timmar innan konserten frigavs plötsligt Husky i förtid. Den ryska statsägda tv-kanalen RT:s chefredaktör Margarita Simonjan förklarade i ett twitterinlägg att personer från Kreml hade ringt till domstolen och sagt att Husky skulle släppas. Även om många gladde sig åt nyheten så var det lite märkligt. Hade Simonjan rätt så innebar det att ryska domstolar inte var självständiga. Att det låg till så var förvisso allmänt känt, men ryska makthavare brukar hävda motsatsen. Och varför hade Kreml engagerat sig för en rappare?

Dmitrij Kiseljov leder ett propagandistiskt nyhetsmagasin på statliga kanalen ”Rossija-1”. I Väst är han mest känd för att ha sagt att Ryssland har förmågan att förvandla USA till ”radioaktiv aska”. Vid ett tillfälle gav han sig på det svenska barnprogrammet ”Biss och Kajs” vilket han såg som ett exempel på Västs dekadens.

När han i sitt söndagsprogram rapporterade om Husky tog alla för givet att han skulle fördöma rap. Men istället visade han stor förståelse för musikgenren och hade hittat citat där rappare hyllade Ryssland. ”Rap kan också vara patriotisk” var budskapet.

Kiseljov gjorde en egen låt där han rappade ”Jag är 64 år, bro. Går upp varje dag fem på morgonen”. Få ryska rappare gladde sig dock åt det oväntade stödet från Ryssland främste propagandist.

Kiseljov visade sig inte vara ensam bland ryska makthavare om att att gilla rap. Från Kulturdepartementet meddelades att de undersökte möjligheterna att ge stipendier till rappare. Till och med  Putin kommenterade situationen. Han menade att rap inte kan stoppas. Det som oroade honom var inte rapmusik, utan droger.

Så varför började ryska makthavare plötsligt älska rap? En tolkning är att de vill hålla sig väl med ungdomar. Under 2018 lyckades Rysslands mest betydande oppositionella politiker, Aleksej Navalnyj, locka stora skaror unga till sina protester. På hans demonstrationer har många sett ut att vara i 15-årsåldern.

Den här gruppen är svår för Kreml att nå och nu verkar man se rap och musik som ett sätt att få ungdomar mer positiva till Putins politiska projekt. Om det lyckas får vi se, men det svårt att tro att det skulle fungera. Protesten är central för den här typen av populärkultur. Att ge långfingret till makten ger en frihetskänsla som statsstödd rap aldrig kan erbjuda.

David Isaksson är frilansjournalist bosatt i Moskva.