Superhjälten – en nittioårig samhällsspegel
Nyligen hade Captain Marvel, Marvel Studios första film med en kvinna som ensamma stora huvudroll, premiär. Det trots att det är nästan 80 år sedan den första kvinnliga superhjälten såg dagens ljus. Hur kommer det sig? Och hur har resan sett ut för superhjälten från serietidningarnas första staplande nummer till dagens mångmiljardindustri? Frihet djupdyker i superhjältens historia.
I nnan 1930-tal
Konceptet superhjälte är tusentals år gammalt – religiösa och kulturella berättelser om goda krafter som stred mot ondskan återfinns i de flesta kulturer. Exempel är Herkules ur den grekiska mytologin, asaguden Tor (som också finns i en modern superhjälte-version) eller hjältetvillingarna Hunahpu och Xbalanque från den mayanska mytologin. Hjältar var gudar, halvgudar eller människor som som visade på goda moraliska kvalitéer eller gjorde sedelärande misstag – men de fanns också till för ren underhållning. De hade alltså ungefär samma roll som superhjälten har i dag.
1930-tal – Den moderne superhjälten ser dagens ljus
Slutet av 30-talet och början på 40-talet brukar kallas för serietidningarnas guldålder. Det var här idén om vår tids superhjältar etablerades på allvar (superhjälte-genren är den enda genre som är helt född ur serietidningsvärlden). Det stora genombrottet för en superhjälte kom år 1938 i USA, när DC Comics Stålmannen gjorde entré. Under den här tiden befann sig USA i en djup ekonomisk svacka vilket sammanföll med serietidningars ökade popularitet. Serierna blev ett sätt att fly verkligheten och få människor att enas kring superhjälten – en symbol för mänskliga värden som mod och godhet. Dessutom var serietidningarna billiga.
Ofta användes vetenskap – som under den här tiden gjorde banbrytande framsteg – som vapen mot monster, utomjordingar eller onda människor. Hjälten blev en personifikation av motståndet mot onda, främmande, makter. På 40-talet kom till exempel Captain America som är en direkt reaktion på andra världskrigets trauma – Captain America slogs inledningsvis framförallt mot Hitler.
1940-tal – Debatt om lämplighet – och första kvinnan långt från feministisk
Superhjälten och serietidningar blir allt mer populära under 40-talet men många föräldrar var oroliga för vad det var deras barn egentligen läste. Diskussionen går att likna vid den om det så kallade videovåldet på 80-talet. Man ifrågasatte mängden våld, men menade också att färgerna i serietidningarna kunde skada barnens ögon (!) och att de skulle få fel uppfattningar om fysikens lagar när de läste om superhjältarnas övernaturliga krafter. Det här ledde till bannlysning av vissa serier under perioder och bokbål av serietidningar.
1941 publicerades för första gången en serie med en kvinnlig superhjälte: Wonder Woman. Karaktären skapades av paret Elizabet Holloway Marston och William Moulton Marston och byggde på Elizabeths personlighet (och på parets gemensamma älskarinna Olive Byrnes utseende). Under 40-talet porträtterades Wonder Woman främst utifrån sin kvinnlighet (hennes superhjälteuppdrag var bland annat ”att sprida kärlek”). Men hon slogs och tog sig ur kniviga situationer på ett sätt som var långt från den ”kvinna i nöd”-norm som annars dominerade.
Wonder Woman har publicerats i snart 80 år, vilket gör henne till en av de äldsta superhjältarna tillsammans med Stålmannen och Batman, alla utgivna på DC Comics.
1950-tal – Debatt resulterar i kraftig tillbakagång
Serietidningarnas försäljningssiffror djupdyker under 50-talet som en effekt av den tidigare lämplighetsdebatten. Detta gjorde att många serietidningsförlag började leta efter möjligheter att modernisera sina hjältar för att locka tillbaka läsarna. Bland annat introducerades kvinnliga motsvarigheter till flera etablerade manliga hjältar: som Batwoman och Supergirl.
1960-tal – En ny storhetstid inleds
60-talet kallas ibland för ”The Marvel-age” eftersom figurerna från Marvel, det andra stora serieförlaget i USA förutom DC Comcics, var så dominerande på seriescenen. Läsarna lockades tillbaka till serietidningarna med hjälp av figurer som Spindelmannen, Hulken och Iron Man. Stan Lee, som skapade majoriteten av Marvels största hjältar och som dog i slutet av förra året, kom efter den här tiden att kallas för ”The Godfather of Comics”.
Under 60-talet klev superhjältarna in på nya kulturella arenor: 1966 blev till exempel Batman tv-serie vilket ökade populariteten och breddade publiken. Serieförlagen började också att föra samman olika karaktärer till brottsbekämpande sällskap: exempel på detta är X-men, Avengers, Justice League of America och Fantastic Four. Tidigare hade bara biroller i superhjälteserier haft andra etniciteter än vit, men i och med medborgarrättsrörelsens etablering i USA under 60-talet fick flera afro-hjältar huvudrollen – som Black Panther (1966) och The Falcon (1969).
1970-tal – Historierna blir mörkare och genrerna breddas
Efter 60-talets guldålder börjar det gå trögare.Under 70-talet experimenterades det mycket med superhjältarnas berättelser och i många fall blev historierna mer realistiska och mörka. Här kom också serier och superhjältar i nya genrer som skräck, fantasy och postapokalyps. Förlagen jobbade hårt för att fler skulle se superhjältar som något som kunde läsas lika mycket av vuxna som barn, och där fick de draghjälp av att allt fler hjältar omarbetades till film och tv-serier. Bland annat visas tv-serien Wonder Woman mellan 1976-79.
1976 köptes DC Comics upp av Time Warner, ett underbolag till Warner Bros, som försökte möta Marvels framgångar med flera nya satsningar – men inget av försöken blev framgångsrika.
1980-tal – Konkurrens av ny underhållning
På åttiotalet presenteras en mängd nya underhållningsformer för hemmet. TV-spel, datorer och videofilmer börjar ta över hemmen. Detta ledde till en upptrappning av serietidningsförlagens marknadsföring och allt mer resurser lades på merch runt superhjältarna, som leksaker och affischer. Man försökte också rida på nöjesvågen och skapade filmer (både tecknade och spelfilmer) och TV-spel med hjältarna i huvudrollen. För att hålla kvar läsarna tog man till radikala metoder som att låta superhjältarna dö och återuppstå och få dem att växla mellan att vara onda och goda. DC Comics försökte sig på en spelfilm med en kvinna i huvudrollen 1984, men Supergirl lyckades varken charma kritiker eller publiken.
1990-tal – Samarbetet med filmen fortsätter
1989 hade filmen Batman premiär och blev en stor succé. På 90-talet fortsatte samarbetet mellan serieförlagen och filmbolagen gå starkt vilket ledde till en era full av superhjältefilmer, vissa mer lyckade än andra. Man började även att jobba åt andra hållet: det gjordes serietidningshjältar av karaktärer som ursprungligen kom från filmens värld, till exempel Robocop.
Under 90-talet kom också den första öppet homosexuella superhjältekaraktären, Pied Piper, som var med i ett nummer av The Flash 1991. I superhjälteserierna breddades idén om vem som kunde vara superhjälte, men utvecklingen gick långsamt och det var fortfarande de straighta, vita männen som fick störst utrymme i film-, TV- och spelproduktioner.
2000-tal – Superhjältefilmen exploderar
Superhjältar blir under 00-talet allt mer förknippade med film istället för serietidningar och superhjältefilmen blir snabbt en egen genre att räkna med. Exempel är triologierna om Batman och Spider-Man samt X-men från 2001, som vissa menade räddade genren efter några sämre år – och några mindre kvalitativa filmer – under slutet av 90-talet. Den allt bättre tekniken gjorde det möjligt för animationer och häftiga specialeffekter i filmerna vilket gjorde dem extra tacksamma för bioformatet. Succéfilmer följdes av uppföljare och filmerna spelade in mångmiljonbelopp. Nu finns allt fler kvinnor med i berättelserna, som fiender eller biroller – men en återkommande kritik är att de sexualiseras och inte har en egen agenda.
Disney fick vittring på superhjältarnas universums potential och köpte upp Marvel 2009. Nu blev kringprodukterna runt filmerna en allt större del av industrin – spel, utklädnader, leksaker med mera drar in stora pengar.
2010-tal – Representationen breddas och nördkulturen frodas
Ett allt större intresse för smal kultur och en vurm för ”nörden” hjälper den allt mer krympande serietidningsbranschen. Dock står de under 10-talet helt i skuggan av spelfilmer, TV- och dataspel där superhjälten nu har sin givna plats.
Under de här åren höjs allt fler röster med krav på större representation hos superhjältar gällande kön, sexualitet och etnicitet. Bland annat protesteras det när filmbolag upprepade gånger låter karaktärer som är HBTQ i serietidningar bli straighta i filmversionen. Som ett resultat av det kommer bland annat den första öppet homosexuella nyskrivna karaktären dyka upp i filmen The Eternals som beräknas ha premiär 2020. Där har Marvel Studios också uttryckt att de gärna skulle se att rollen går till en öppet homosexuell skådespelare. På gång är även filmen om Ms Marvel, en muslimsk kvinnlig superhjälte.
Har då mottagandet förändrats nu när superhjälten blir kvinna eller icke-vit? Det finns exempel som pekar på motsatsen. I mars 2019 hade Captain Marvel, som är Marvel Studios första superhjältefilm med en kvinnlig karaktär som ensam huvudperson, premiär. Den beräknas placera sig på plats sex över filmer med mest inspelade pengar under en premiärhelg någonsin. Även DC Comics Wonder Woman från 2017 slog kassarekord och blev den spelfilm regisserad av en kvinna som dragit in mest pengar någonsin. Actionspäckade Black Panther, med övervägande afroamerikaner både framför och bakom kameran, blev 2018 en stor succé och drog in över en miljard dollar och vann flera prestigefyllda priser. Black Panther är i skrivande stund den mest framgångsrika Marvel-filmen någonsin efter ensemble-filmerna om Avengers.
Alla är dock inte nöjda med hur 2010-talets superhjälte porträtteras. Flera grupper, som ofta har kopplingar till alt-right-rörelsen, menar att representation bland superhjältar är ”censur” och därför bör stoppas. Detta har bland annat lett till att manusförfattare som är kvinnor, HBTQ-personer eller tillhör etniska minoriteter har blivit trakasserade.
I dag finns dock ett brett stöd för större representation, något som film- och serietidningsföretagen allt mer verkar ta till sig. De senaste årens framgångar för mångfald bådar för en framtid där allt fler kan identifiera sig med hen som kliver ut ur skuggorna med manteln vajande i vinden.
Källor:
Moviezine: ”Snart kommer Marvels första homosexuella superhjälte”
SvD: ”Marvel: Flera HBTQ-superhjältar på väg”
GP: ”Marvel gör film om sin första muslimska superhjälte”
Tidsresan: ”Superhjältarnas återkomst – en gammal historia”
SvD: ”Superhjältar överlever allt”
M3: ”Här är filmgenren: Superhjältefilmer”
SvD: ”Superhjältarna står starka på film”
DN: ”Comicsgate samlar män som hatar kvinnor i serievärlden”
Wikipedia