Tempen tas på Tegnell

P å onsdagen talade statsepidemiolog Anders Tegnell till folket, nu som programvärd för Sommar i P1. Då fick vi ta tempen på smittskyddets själva polstjärna – den alla försöker navigera efter. Hur mår den svenska strategin, i Tegnell förkroppsligad?

Här är min diagnos på statsepidemiologens sommarprat:

Tegnells sommarprat inleds med att han firar nyåret 19/20 i Spanien. Med samma knastertorra tonläge som vore det en presskonferens, redogör han för champagnedrickande, poolbadande och strandpromenader. Den första minuten hinner jag tänka att det här programmet är ett effektivt sömnpiller.

Men plötsligt hajar jag till! Tegnell säger: ”Ett nyårsfirande som jag efteråt kan fundera på om det kommer gå till historien som det sista vi firar på detta sätt.”

Vad sa karln? Kommer han aldrig kunna fira nyår i Spanien igen?

Antyder han att restriktionerna aldrig kommer hävas? Ska vi leva i statsepidemiologisk diktatur resten av våra stackars liv?

Han själv utvecklar inte resonemanget vidare – det verkar han överlåta till våra mardrömmar istället.

Tegnell uppvisar immunitet – mot resten av världen. Det har väl knappast undgått någon att Sverige sprungit åt ett annat håll än alla andra, när det kommer till karantän och lockdown.

Han beskriver hur beslutet att gå från att försöka stoppa viruset helt, till att istället dämpa effekterna av det, kändes odramatiskt när det väl togs. Det är ”det klassiska” sättet att göra vid allmän samhällsspridning, enligt Tegnell.

Men ”då var det som om världen blev galen” medan ”Sverige höll kvar vid det klassiska”.

Tegnell böjer sig inte för vinden – och vi får väl se om han i längden blir friad eller fälld av folktribunen. Men han står fast vid att det är alla andra som blivit tokiga. Nostalgiskt minns han den gamla goda svininfluensan, och tiden innan den svenska strategin hade blivit svensk.

Ett tag hade varenda kotte Tegnellfeber. Och det är faktiskt rörande att höra hur hatmejlen mot Tegnell omvändes till så många hemskickade blombuketter att blombudet måste ringa och fråga om han vill ha leveranserna spridda över lite längre tid.

Anders själv är rörd, men bister. ”Att bli avbildad som tatuering kändes inte alls okej för en som har jobbat med att förhindra smärtsamma sjukdomar i stora delar av sitt liv.”

Feberyran verkar dock lägga sig något. I tisdags kunde DN/Ipsos rapportera ett fallande förtroende för både landets ledare Tegnell och hans underordnade, Stefan Löfven. Är folkhälsans folkligheten på väg att försvinna?

Framtidsspaningen är kanske denna:

Om Tegnelltröjor och -tatueringar tidigare varit trendigt hos den tråkiga allmänheten, så kommer detta mode snart förflytta sig till alla som vill vara underground och avant garde. Den förut folkliga Tegnelldyrkan kommer att plockas upp av de som vill vara unika och motvalls.

I sommar blir det indie att vara ett Tegnell-fan.