Till Joe Rogans försvar

F örra veckan meddelade den gamla rocklegendaren Neil Young att han kommer dra bort sin musik från Spotify om inte företaget tog bort podden The Joe Rogan Experience. Detta efter att Joe Rogan bjudit in två läkare som varit kritiska till USA:s hantering av pandemin men också vädrat konspirationsteorier kring vaccinet.

Så vem är Joe Rogan?

Joe Rogan är i grunden en komiker men har också kommenterat MMA-matcher under flera år. För en svensk publik kanske det dock är rollen som programledare för underhållningsprogrammet Fear Factor han är mest känd för. Podden startade han först 2010.

Joe Rogan verkar vara ett relativt okänt ansikte för de stora mediabolagen i Sverige. Det är lite märkligt med tanke på att The Joe Rogan Experience är världens mest streamade podcast. Av den anledningen köpte Spotify rättigheterna att sända podden i en affär som ska ha landat på 100 miljoner dollar.

Nu vill Neil Young och många andra i USA att han ska försvinna från offentligheten. Högerextrem är ett ord som då och då dyker upp när Joe Rogan diskuteras. Särskilt sanningsenligt är det knappast. Under det demokratiska primärvalet gick han (precis som en viss Neil Young) ut och gav sitt stöd till Bernie Sanders. Något som Sanders också uppmärksammade trots protester från ett flertal supportrar som hellre ville se ett avståndstagande.

Om något är han snarare mer socialliberal med en något spretig åsiktsprofil. För legalisering av marijuana, för allmän sjukvård, för samkönade äktenskap men också för det andra tillägget i den amerikanska konstitutionen, alltså det tillägget som ger rätt att bära vapen. Framför allt är han en tydlig etablissemangskritiker.

Formatet i podden är enkel. Han bjuder in en gäst och sedan snackar de länge. Det är allt från kändisar, idrottsstjärnor och företagare till forskare och politiker. Gärna starka personligheter. Gärna kontroversiella åsikter. Ibland, men inte i regel, ren galenskap.

Spotify valde att inte ta bort hans podd och som en konsekvens lämnade Neil Young plattformen. Förmodligen hade ett annat beslut inte varit undergången för Joe Rogan men det väcker ändå en del intressanta frågor.

Vad ska anses vara okej att tycka i det offentliga samtalet och vem äger rätten att avgöra det?

Vi lever i en märklig tid. Genom internet har konspirationstider aldrig haft så enkelt att spridas och vinna gehör, samtidigt är det offentliga rummet besatt av en debatt om vem som ska få, och vem som inte ska få höras.

Jag tror att det mest kontraproduktiva vi kan göra är att skrika om så kallad deplattformering så fort någon vädrar en kontroversiell åsikt. Det hör dessutom lite till konspirationers popularitet att inte uppskattas av det som uppfattas vara mainstream.

Det gäller såklart inte alla frågor, hatfulla budskap är svåra att bemöta. Men utöver det är högt i tak en förutsättning för det demokratiska samtalet. Förtroendet för vuxna människor måste vara högre än att de inte klarar av att exponeras för kontroversiella idéer utan att ryckas med.

Vem som avgör vad som är över gränsen är en svårare fråga. Idag är det i praktiken inte lagstiftare utan snarare nätjättarna själva som avgör. Makten hamnar i händerna på techmiljardärer och används ofta godtyckligt. Trump tas bort från Twitter men Irans president är kvar.

Kritikstormar riskerar att bli viktigare i lämplighetsbedömning än formella regler. Det är svårt att argumentera för att det är privata plattformar som borde få bestämma själva över vad som publiceras när ett fåtal företag har närmast monopol på något som blivit en fundamental del av den moderna världens kommunikativa infrastruktur. Här hade det egentligen behövts överstatliga regleringar.

Avslutningsvis kan jag bara konstatera att det inte är bra att världens största podcast bjuder in kontroversiella debattörer som sprider missvisande uppgifter om vaccinering utan att ställa kritiska frågor. Förmodligen hanteras det dock bättre av att kritisera programupplägget än av att blåsa i cancelvisslan.