Ulf Kristersson är den svagaste partiledaren Moderaterna haft

F ör det andra alternativet är att Ulf Kristersson är en mycket svag partiledare.

I helgen presenterade Moderaterna sitt valmanifest, men det mesta folk skrev om var i stället riksdagsledamoten Hanif Balis vapenposerande. (Ni missade inget i valmanifestet. Inget nytt, skattesänkningar på 60 miljarder.)

Först en bild där Bali stod på en grundskolas skjutbana med ett semiautomatiskt vapen, men framförallt ett meme med omslaget till Call of Duty där Bali är i krig mot DN, en av Sveriges största dagstidningar.

Det är inte första gången det här händer. Bali rör sig precis vid och ibland över gränsen för vad som går att påstå eller uttrycka i möblerade rum. Senast i våras lämnade Bali moderaternas partistyrelse och fick ett Twitterförbud efter att ha vecklat in sig i härva som riskerade ha haft kopplingar till Ryssland.

I regel sprider Bali memes med anspelningar på våld, rasism, kvinnohat med mera, med mera. Det är alt-högersymboler, ”snöflingor” och ”batikhäxor”. Blåser det för mycket så försvaras det med att det är satir och skämt. Och det kan man inte säga emot, även om man knappast skrattar. Men oavsett etikett har memesen en effekt, och det vet Bali. De förskjuter vad som är acceptabelt att säga – och det är skillnad mellan en 14-åring i Dota som drar skjuta-journalister-skämt och på en riksdagsledamot som gör detsamma.

Att politiker börjat hämta sin retorik från internets omognaste pojkrum har haft förödande konsekvenser i USA. När samma vindar börjar blåsa i Sverige är det rimligt att TU, mediehusens branschorganisation, kallar Ulf Kristersson till krismöte. Journalister hör till en av de mest hotade yrkesgrupperna i Sverige i dag.

Kristersson kunde inte prioritera mötet med TU. Han skickade sin partisekreterare i stället. Hade det stannat där hade man kanske kunnat kosta på sig några partiska valrörelse-tjut om feghet, men faktum är att medlemmars, inklusive riksdagsledamöters, haverier brukar hanteras av partisekreterare. Inte av partiledare.

Men Kristersson säger att han inte kan ”recensera” Bali, och att han inte ”sett bilden”. Det tyder på svagt ledarskap. Framförallt om man som partiledare lanserat sig själv som den vuxna i rummet, och som den person som ska hyfsa till det politiska samtalet.

TU var nöjda efter mötet med moderaternas partisekreterare, och Bali har plockat ned Call of Duty-bilden. Men Ulf Kristerssons hantering av det hela får mig att tänka på den här valrörelsens kanske allvarligaste text.

Den skrevs av Johan Hilton på av Bali nyss attackerade DN. Den handlar om hur mycket han som homosexuell man kan lita på att partier som samarbetar med Sd kommer skydda honom och andra minoriteter framöver.

För kanske väger Kristerssons 60 miljarder i skattesänkningar tyngre än journalisters trygghet. Kanske är ett moderat samarbete med Sd värt tillräckligt mycket för att demokratiska spelregler och vissas rättigheter ska kunna kastas överbord, bara man får igenom sitt trötta valmanifest.

Samma resa har nämligen republikanerna redan tagit. Där viftar partiföreträdare bort varenda vidrighet Trump kläcker ur sig, bara man får hålla sig kvar i maktens centrum och sänka fler skatter.

Hittills har Kristersson inte visat minsta tecken på att han inte kommer ta samma väg. Hanteringen av Bali riskerar att vara en fingervisning mot framtiden.